Saker man gör en blåsig påsksöndag: Tvättar och ser till att ens finaste och bästa penna håller sig i gott skick och fylls på med nytt fräscht bläck. Som en liten vårstädning skulle man kunna säga.

Om jag är en penn-nörd?

Ja, det kan väl knappast undgått någon.

För den som undrar är det en Sailor Pro Gear Imperial Black.

När den gamla når sitt slut och suckar med sitt sista blad och nästan faller i bitar på grund av välanvänd och fullklottrad med trams, viktiga anteckningar och kluttrande, så plockar man fram en helt ny med dubbelt så många och tomma blad … som ska fyllas med ännu mera trams, viktiga anteckningar och kluttrande.

Den där gamla boken är fortfarande med mig och fylls långsamt på med anteckningar och ”telefonklotter”. Långsammare än förr då det nästan var ett konstant klottrande. Men alltid med i väskan och på bordet. Tillsammans med favoritpennan.

Dagen däremot. Inte så långsam och rusade fort så jag inte hann med. Inte för att det var något speciellt. Den bara kändes som världens snabbaste dag på något sätt. Konstigt det där hur det kan kännas ibland. För tiden är ju som den är.

Jag beställde en japansk penselpenna. Jag blev inspirerad av min kollega som hade en sån och satt och ritade med. Så jag ville också testa att kluddra loss i min lilla bok. Jag har inte riktigt lärt mig att hantera den på ett bra sätt än. Jag är så väldigt van vid min fina reservoarpenna och den här kräver lite av en annan teknik för att få bra linjer. För beroende på hur hårt man trycker, så varierar linjetjockleken från ungefär en halv millimeter till nästan en centimeter

Det är något med tisdagar som gör att de är … lite småtråkiga. Backlashen från helgen slår till och allt känns som att det är småsegt. Eller också är det paltkoman från lunchen som hänger kvar lite för länge. Men solen skiner och det tycker jag är fantastiskt trevligt.

Jag roar mig med min nya penna. Den är härlig.

Läs andra bloggar om tisdag, tisdagstråkigt, backlash, helg, seg, penna, reservoarpenna