”Calm down dearest” med Jamie T. Egentligen hela skivan; ”Panic Prevention”.
Det är den skiva jag lyssnat på mest den senaste tiden.
Jag blir väldigt nyfiken på vilka de 760 besökarna var
som var här och hälsade på i onsdags.
Jag har sett vårtecken idag. På riktigt. Det är inte bara solen som skiner och temperaturen som klättrar uppåt. Krokus och snödroppar har poppat upp ur marken och visar sig. Fåglarna kvittrar i kapp. Visade sig gjorde också en nyckelpiga på promenad.
Söndag. Veckans skönaste dag. Har just varit och druckit en kopp kaffe på GK tillsammans med Titti och Niklas. Vi satt inte så länge idag. Rastlösheten attackerade och vi gick längs strandpromenaden istället. Det hade varit perfekt om solen tittat fram. Vi strosade sakta fram och pratade om, önskade, miljoner på kontot och jag vill i så fall köpa Hamnpaviljongen, jämna den med marken och bygga upp det gamla fina Schweizeriet, med punchveranda på taket.
F-n. Jag har fått en utmaning av Sofia och hade skrivit en lista så fint här i ett inlägg på väg att postas när jag av misstag råkade stänga ner fönstret och allt det fina jag hade skrivit bara försvann.
Som t.ex. att jag hatar hatar hatar senap så mycket att jag kan bli på dåligt humör bara jag ser en burk med den där gula äckliga geggan och att mitt hat mot senap nästan utvecklats till en ren fobi. Och så var det det där om att jag pratar med mig själv och att om någon skulle höra mig skulle denne tro att jag pratade med någon annan och inte med mig själv eftersom jag nästan kan ha som konversationer med mig själv.
Sen hade jag skrivit om att jag som barn var så maniskt pedant och att jag kunde gråta när mamma hade städat mitt rum, bara för att hon flyttat på t.ex. skrivbordsunderlägget så att det inte linjerade med skrivbordskanten … och att jag höll på med det i tystnad. Sen skrev jag något om mat som har fel färg med exemplet Peperoni och den fula gröna färg den har och att det är därför jag inte kan äta den.
Det finns mer att ta av. Skulle mina vänner skriva den där listan skulle den säkerligen bli lång. Men jag orkar inte igen. Det är ju fan att jag råkade ta bort det första inlägget under den här rubriken.
Men jag skickar vidare utmaningen i alla fall. Det blir Björn som får plocka upp den.
Var på bokaffären en sväng och kollade in resterna av rean. Ointressant. En bok hittade jag i alla fall; ”Den ryske debutantens handbok” av Gary Shteyngart. Sen gick jag till den vanliga hyllan och hittade ”jPod” av Douglas Coupland och ”Tills jag finner dig” av John Irving. Jag börjar med jPod. Jag ser fram emot att läsa den.
Inte nog med att det är fredag (vilket i sig gör att humöret genast blir lite högre). Fåglarna kvittrar och solen skiner som en tok utanför mitt fönster. Idag är en sån dag då allt känns ganska bra.
Jag fick min lokalblaska i brevlådan idag och efter att ha bläddrat igenom den så hamnade jag till sist på seriesidan. Min lokalblaska envisas med serien Laban och herregud. Det måste vara världens mest meningslösa serie. Den är ju helt poänglös. Och har den någon gång en poäng så är den eländigt dålig. Finns det någon, någonstans som tycker att den serien är kul?
Nu har jag städat hela lägenheten. Det är verkligen inte roligt. Jag har dammsugit och torkat golven som f-n. Det kanske behövdes, men det behövdes extra mycket nu efter att de däringa hantverkarna som var inne här i måndags och skitade ner. Grrr. Vattnet blev alldeles … äckligt.
Igår skickade jag ett mail till min hyresvärd och gnällde irriterat över att de hade varit inne i lägenheten utan att avisera det och att de hade skitat ner. Idag när jag kom hem låg det en lapp i brevlådan från entreprenören som bygger om. De beklagar sig och vill att jag kontaktar dem.
Jag tänkte att jag skulle hitta på ett bus. Mot någon av mina kollegor. Något kul. Lite jobbigt. Något som får oss här på kontoret att skratta en stund. För det mesta sitter vi nämligen och stirrar in i varsin skärm. Så jag tror det behövs.
Jag funderade på att post-it-lappa eller foliera någons arbetsplats, även om det känns väldigt gjort så är det ju ändå en ganska kul grej. Idag skulle nämligen vara en bra dag eftersom hälften av styrkan är iväg på möten.
Så här blev buset … jag och Lena täckte Fredriks bord och stol med post-it-lappar. Vi täckte allt som fanns på bordet. Det var hundratals post-it-lappar uppsatta i fina rader. Om och om igen. Hade han suttit i ett eget rum hade vi täckt resten också. Golv, väggar, tak … hela skiten. Nu sitter vi ju i ett ”öppet landskap” och då bli impacten kanske inte lika intensiv. Men kul var det. Och Fredrik skrattade när han kom till jobbet.