Det förrförrförra inlägget skulle blivit dagens sista. Det kändes som om jag fått en webb-överdos när jag skrev det, men det har visst gått över nu.
Var och fikade en snabbis på Micasa med Daniel och Vincent som kom hem från sin Thailands-resa idag, Oscar och Marie var också med. En kopp kaffe och lite prat om deras resa, sen hem igen.
Hemma sätter jag mig och läser Lokkos krönika från förra veckan och den är som vanligt. Sen läser jag ännu en artikel om veckans nät-kändis Justin Kan, som lägger ut sig själv, live, på nätet.
Nu har jag också lugnat ner mig från mitt väg-raseri som jag skrev om i förrförra inlägget. Han som körde är lika mycket idiot ändå. Dagens låt blir därför ”Road rage” med Catatonia. Jag gillar verkligen hennes (Cerys Matthews) röst.
Det är ju inte första gången jag tjatar om det (och det lär ju inte vara den sista). Idag slogs det nog rekord i dum jävla långsamkörning. En man i en grön ful bil låg och puttrade i 40 kilometer i timman på 90-sträckan. Fyrtio! Det är för fan helt jävla makalöst. Det kan fan’ta’mej inte vara lagligt att köra så sakta. En idiot som honom är en direkt trafikfara och han borde ha stryk och sen skickas till Sibirien på straffläger och tvingas stanna för all framtid.
Jag har suttit och fixat och donat med en hemsida mest hela dagen idag, så det blir inte mer än så här. Jag har fått en överdos av webb och internet idag.
Idag regnar det och även om det är lite trist så gör det inte så mycket, för det har ju faktiskt varit ganska soligt och fint den senaste tiden. Växterna behöver väl sitt och den pollen som finns i luften sköljs bort.
Varför är det alltid så, att när man ska gå och lägga sig (borde gå och lägga sig) alltid kommer på en massa saker att göra? Saker som egenligen inte alls behövs att göras men som gärna känns roligare än att gå och lägga sig.
Zodiac. David Finchers filmer är alltid intressanta (Se7en, The Game, Fight Club) och efter magplasket Panic Room så borde den här vara bra eftersom han återvänder med en seriemördar-historia (based on a true story). Premiär 18 maj.
Sunshine är nog kul. Det verkar vara en riktig sån där domedagsfilm och det var ju ett tag sedan man fick se en sån. Danny Boyle regisserar. Premiär den 20 april.
28 Weeks Later är uppföljaren till … ta-dah! … 28 days later. Det är väl en slags domedagsfilm det här också, fast med virussmittade geggiga zombieliknande människor. Danny Boyle är inblandad här också, fast som producent. Regisserar gör en för mig okänd Juan Carlos Fresnadillo. Premiär i USA i maj.
Var på Saigon Take-Away på lunchen och köpte mig en 37:a med kyckling (nudlar med morötter, broccoli, purjolök m.m.). Det smakade väldigt gott, men efter att ha ätit den känns det som jag har sköljt munnen med olja … och en oljig mun är ganska äckligt.
Inte för att du kommer att läsa det här, men grattis på 95 års-dagen! Du har fått en hel del år på nacken nu, för 95 är ju riktigt gammalt! Hoppas du får en toppen-dag på din dag idag. Vi ses på lördag, för då kommer jag och hälsar på.
Idag var det återigen sådär hopplöst svårt att ta sig ur sängen. Snoozningarna avlöste varandra som pensionärer på en gratis kakbuffé. Trots det var jag klar vid samma tid som jag vanligt. Jag stressade inte alls i morse, utan det kändes som jag gjorde som jag brukar. Uppenbarligen rör jag mig mer i slow-motion när jag går upp utan snoozningar.
En professor Christianson uttalade sig i SvD och sa ”Det kommer att hända (här), det är bara en tidsfråga”. Ja, det är väl inte osannolikt. Men jag tror att det finns en sak som gör att det inte händer lika enkelt här som där; Vi har inte löjligt liberala vapenlagar och tillgång till nästan vilket skjutvapen som helst.
På radion (eller om det var någonstans på TV) talade en kvinna om att det inte är tillgången på vapen som är problemet. Nej, med mer vapen kan lärarna skydda sig och eleverna. Då hade det aldrig hänt.
Jag vet inte vad jag ska säga. Suck.