Arkiv för maj 2007
Du får bara lyssna på en enda låt, resten av ditt liv, vilken väljer du?
Jag satt och funderade på det här och vilken jobbig fråga det är. En låt. Resten av livet. Ingenting annat får lyssnas på. Jag tror att jag vet vilken jag skulle välja. Skulle jag tvingas att välja i precis detta nu skulle det bli The Source feat. Candi Staton ”You got the love”. En modern klassiker som nästan verkar tidlös för att vara en popdänga. Den kom först ut i början på 90-talet och har släppts i uppdaterade versioner flera gånger sen dess … och den håller än.
Vilken skulle du välja? Jag utmanar er alla!
Döden, Helvetica, podcast, typsnitt, fredagskänsla, åka bil och lite Björk
F-n så tragiskt. Att inte vara saknad av någon. Att ligga i sju år utan att någon som helst upptäcker det. Det är som ”Grandma Death” säger i filmen Donnie Darko: ”every living creature on this earth dies alone”.
Helvetica fyller 50 år. Det är nog ett av de typsnitt som jag använder oftast (och då ska det vara Neue-versionen). En gång i tiden sa jag att det inte fanns några fula typsnitt. Att alla typsnitt kan fungera till något, någongång, någonstans. Men det är inte sant. Det finns många typsnitt som är så fula att de borde förbjudas. Helvetica är inte ett av dem.
Ännu en podcast med Moyles (länk till iTunes) i hörlurarna och det är så larvigt, dumt och ofta väldigt roligt.
Bembo är nog mitt favorittypsnitt alla kategorier (ett av dem i alla fall).
Det känns inte som fredag än. Det är för tidigt på dagen och kaffet står bredvid mig och väntar på att få drickas (lägg in en paus här när jag tar en klunk). Planerna för helgen är absolut inga. Nada. Zero. Tvätta bilen både invändigt och utvändigt (ååh så tråkigt) och kanske städa mitt hem (om hantverksgubbarna har installerat elementen färdigt). Eller ska jag skjuta upp det ännu en gång?
Titti åkte med mig i morse. Vaken för en gångs skull. Det var ju trevligt att hon inte satt och sov som hon brukar göra.
Efter förstasingeln ”Earth intruders” är jag faktiskt lite nyfiken på Björks nya album. Jag tröttnade på henne litegrann efter ”Homogenic”. Jag tyckte att det blev lite för … svårtillgängligt.
Dagens fredagslåt får bli ”Stop me” med Mark Ronson.
Eurovision Song Contest 2007, kvalet
Jag fick för mig att jag skulle se det där spektaklet och satte mig ner i soffan och herregud! Är de seriösa? På riktigt? Jag vet inte var jag ska börja … eller jo, förresten … det började redan med det första bidraget som var ett enda långt dåligt wailande, fast så falskt att mina fönsterrutor sprack, sen kom något annat och där började mina öron att blöda och då var jag tvungen att ta en paus och fläppra runt lite bland kanalerna. Sen försökte jag igen … men det gick inte mer. Varenda ”sång”, av de få jag hörde, sjöngs så otroligt falskt att mina trumhinnor gick sönder och ett tag kändes det som att jag skulle gå och kaskadkräkas.
Problemet med att bajsa på jobbet.
Man kanske åt lite för mycket av något igår. Man kanske har druckit alldeles för många koppar kaffe och man är inte är riktigt hundra i magen, så som man ska (brukar) vara. Och man sitter där på toastolen och det plumsar i alla fall eftersom pappret man har lagt i innan är aningen för fint och mjukt så att det blir för uppblött alldeles för snabbt eller har hamnat snett. Och samtidigt som man sitter där och det plumsar … så pruttar man litegrann. Då blir jag paranoid och jag sitter där och tror att det hörs långt ut på kontoret och alla mina kollegor sitter och fnissar åt mig för att jag sitter och bajsar högljutt. Efteråt tvättar jag händerna och slösar extra mycket med tvålen för att dölja eventuell lukt, sen skyndar jag mig tillbaka till mitt bord och hoppas att ingen såg att det var jag som kom ut därifrån.
Dansant med snus och Blair … och hjältar
Dagens musik i iPoden är de tre senaste avsnitten av Dance Department (länk till iTunes) som jag ännu inte hunnit att lyssna på. Svängig dansmusik gör att jag jobbar snabbt och effektivt.
Enligt DN så är risken dubbelt så stor för snusare att drabbas av bukspottkörtelcancer. SvD skriver att ”Snuset kan vara nyttigt för rökare” de skriver det andra också, men det är ändå intressant att samma rapport vinklas så olika.
…Och Blair tycker visst att det är dags att lämna posten som premiärminister. Tja, han har ju suttit där ett tag nu.
Såg Heroes 21 (The hard part) häromdagen och damn. Jag kan nog dryfta mig till att säga att det är den bästa serien på åratal.
Alla dessa jävla bloggar!
F-n. Jag har säkert något viktigare att göra än att sitta och läsa små saker av människor som jag inte har en aning om vilka de är. Kanske borde jag radera några från bokmärkeslistan. De som är mest intressanta vinner och får stanna. För varje ny, raderas en annan. Men listan växer ändå och nu lyckades ännu en hamna där. En sån där som är sådär underhållande. ”This Charming Man” känns lite som en vänligare Patrick Bateman, fast utan mord i sinnet.
Rock'n'roll och onani på jobbet
Min kollega köpte en elgitarr och förstärkare till kontoret häromdagen som nu står inne i ”soffrummet” och chefen sitter och spelar så att väggarna skakar. Twang-driang-dang-ding-plang-grrrang låter det.
– Var det verkligen en bra idé det där, säger jag till kollegan som köpte grejerna.
– Det är ju rock’n’roll, svarar han.
Det blir tyst en kort minut. En annan kollega går in i rummet och börjar plinka på strängarna. Det låter inget vidare, chefen fnissar och går tillbaka till det som förut var ett ”soffrum” som numera är ett musikrum. Det börjar låta väldigt mycket där inifrån igen.
– Det är gitarronani på hög nivå, säger jag till kollegan som köpte grejerna.
– Ja, det är det, svarar han.
Utan byxor blir tydligen allt lite roligare.
Jag läste Lokkos krönika och han avslutade med att han skrev den när det var ”No pants day” och jag sitter och undrar; Say what?! Och jag wikipediar och får veta att det bara är larv alltihopa. Det är ”a fun-filled holiday” … men i all sin tramsighet låter det som en toppenidé.
”When large groups of people parade around in public without their pants, amazing things are bound to happen. At the very least, you’ll take your drab, wretched life a little less seriously, at least for one day.
Nästa år, den 5:e maj, ska jag också slänga byxorna.
Kommer det här att bli årets sommarplåga?
Jaha, så det är den här låten som ska spelas sönder och som man ska plågas av hela sommaren, tänkte jag när jag i bilen nu på morgonen hörde ”Do you know (The ping pong song)” med Enrique Iglesias på radion. Det kunde varit värre … de kunde ha släppt en ny Crazy Frog eller något sånt … fast då hade jag nog kräkts.
Stackars alla kineser som inte får läsa en endaste grej på min sajt.
Jag undrar vad det är jag har skrivit som gör att hela min sajt blir blockerad. Testa själv med din egen sajt här.