Om jag någon gång skulle hamna i finkan (vilket är ganska otroligt eftersom jag är en relativt laglydig medborgare) så ska jag också skylla på mental ohälsa så att jag slipper sitta inne … men det kanske bara funkar i det där märkliga landet i väst?
Jag hade lite svårt att välja idag. Först tänkte jag nämligen ta Tripoli feat. Cirque Papillion ”Walk on” (som tydligen är Thomas Rusiaks projekt) … men det fick bli Mint Royale istället, med ”The effect on me”. Inte så fredagsglatt och kanske inte helt färskt, men det är en fin liten bit.
Jag är en få-ordig typ. Jag pratar inte speciellt mycket. Tystlåten. Ibland säger mina vänner till mig att jag måste vara tyst. Ironiskt menat förstås eftersom jag troligen suttit tyst i en timma och inte sagt ett knyst. Ibland önskar jag att jag var annorlunda på den punkten. Att jag hade ett flöde, att jag var en sån där som har så himla lätt att prata med allt och alla. Ibland. Annars är jag ganska nöjd med att vara tyst. Det pratas nämligen väldigt mycket utan att något sägs.
Ah, det här är ju en trevlig nyhet (om den nu håller sig). Vädret ska tydligen fortsätta att vara såhär wünderschönt resten av veckan! Najs! … och så ska jag vara lite försiktig i solen också (enligt SMHIs UV-index). Solen skiner väldigt starkt på dagarna.
Jag såg ett studenttåg igår på nationaldagen. Unga glada människor i vita mössor, svenska flaggor, solsken. Det såg sådär somrigt svenskt ut … förutom att det längst fram i tåget gick en man i kilt och blåste säckpipa.
Vädret är underbart utanför fönstret. Jag vill inte sitta här inne på kontoret och jobba idag. Jag vill vara ute och njuta av sommarvädret. För det är dagar som den här, det är som bäst.
Morgontröttheten har mig i sina klor. Det känns lite som måndag idag. Träningsvärk kan anas efter gårdagens cykling … fast det är axlarna som spänner sig, inte ben eller rumpa. Jag är inte van att åka framåtlutad, hängandes över styret. Det senaste åren har jag ju haft en gubbcykel och inte en sportig räser-hoj. Evelijna skulle ha åkt med mig i morse, men hon hade ställt klockan lite fel … så kan det gå. Nu sitter jag på jobbet med en kopp kaffe bredvid mig och väntar på att jag ska vakna.
Jag gav mig iväg på en liten cykeltur såhär på nationaldagen. En och en halv mil i en liten runda runt sta’n. Samtidigt som jag satt där på cykeln och trampade så knäppte jag bilder på den fina naturen, från höften, i farten, för Sverige är verkligen vackert ibland.
Jag lämnar Vadstena bakom mig och cyklar bort och iväg.
Fälten sträcker ut sig och skiftar i alla gröna nyanser.
…och vägen slingrar sig fram som en orm mellan fälten.
Bakom träden fanns det en gång en fotbollsplan. Där spelade t.o.m. jag några gånger som liten knatte.
En bänk står överväxt vid vägkanten.
Efter ett tag är jag hemma i stan igen och cyklar förbi slottet. Det är ganska maffigt.
Och sen är jag hemma igen och cykelturen är slut.
Ju mer jag läser om den, ju mer bilder som visas, desto mer vill jag ha en. Nu, typ. Häromdagen släpptes tre filmer inför den amerikanska lanseringen och de fick mig bara att dregla ännu mer. Jag. Vill. Ha. En. Nu. Ge mig en och jag blir lycklig. Ja, så känns det. Faktiskt.
I dag är det Sveriges nationaldag … och det vi firar är bland annat Gustav Wasas kröning 1523 då unionen med Danmark upphörde och vi blev en självständig stat och den nya regeringsformen som antogs 1809 (då vi fick religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet).
Jag fick besök av en geting nyss. Getingar tvättar sig tydligen precis som katter*. Jag fångade den här i ett glas, knäppte ett kort och lät den flyga ut genom fönstret igen.
* Enligt Entomologi.se