Arkiv för september 2007
Klipp och klistra.
En mörk bild, fotograferad i ett ljust rum.
Det är inte så jätteofta klipp- och klistrabordet används nu för tiden. På vägen hem stannade jag och tog kort på en häst. Men de bilderna blev verkligen skitdåliga. Direkt solljus är inget kul när man fotar.
Andra bloggar om: foto, bild, klipp och klistra, solljus
Sex månader av mörker.
Det var höstdagjämning igår. Nu är natten längre än dagen. Inte nog med det, dagarna blir bara kortare och kortare. Den 22 december är det vintersolståndet (ha ha … ståndet) och det är årets kortaste dag. Fy f-n. Det är det man har att se fram emot nu. Kortare dagar och ett halvårs mörker. Det vänder då vid vintersolståndet (ha ha … ståndet) i alla fall. Den 20 mars slår det tillbaka till vårdagjämning och då är dagen längre än natten. Jag längtar till den dagen.
Andra bloggar om: höstdagjämning, vårdagjämning, vintersolstånd, mörker, årstid
Efter bara en dag har det tröttnats på mitt viftande med kameran.
Titti: ”Nu är den där jävla kameran framme igen.”
Jag: ”Ja, det är bara att gilla läget, det blir mycket sånt hädanefter.”
Titti: ”Fy f-n.”
Jag: ”Var glad att jag inte lägger ut alla bilder på bloggen.”
Niklas: ”Du kan lägga ut en bild på mig.”
Jag: ”Där du viftar med tungan?”
Niklas: ”Nej, en där jag ser normal ut.”
Söndagsmorgonens låt.
Söndagsmorgonens låt får bli den gamla fina ”Morning is broken” med Lloyd Cole.
Andra bloggar om: Söndag, morgon, dagens låt, Lloyd Cole, Morning is broken
Innan kvällen började.
Jag satt vid mitt köksfönster som vanligt. Senare på kvällen gick vi och käkade på ”Skutan”. Maten smakade verkligen toppen.
Mamma och pappa
Mamma tar på sig läsglasögonen ovanpå sina vanliga glasögon när hon ska läsa saker.
Pappsen.
Det är ovant med en systemkamera. De senaste (ganska många) åren har jag ju kört med den lilla pocketvarianten som jag för det mesta bara skjutit med från höften. Det kräver lite mer nu. Jag håller på att lära mig. Det är lite klurigt såhär den första dagen. Det ska bli spännande sen när jag har lärt mig den ordentligt.
Lördagsmorgon och solen skiner.
Jag går upp ur sängen och ut mot köket. Samtidigt som jag kliar mig lite i skrevet ser jag min nya leksak ligga på köksbordet. ”Just det, jag köpte ju den igår … f-n vad kul” tänker jag och går jag in på toaletten och gör det man gör där. Tvättar händerna och går ut i köket och fixar mig lite frukost. Sätter mig ner, äter och sätter nästan på en gång i halsen och får en hostattack. Man ska inte ta ett andetag samtidigt som man sväljer. Titti ringer precis då och vi pratar en stund, bestämmer att vi ska fika om ett par timmar. Efter frukosten så gör jag mig i ordning och går ut på stan, med den nya kameran i högsta hugg. Här ska jävlar i mig tas bilder.
Andra bloggar om: morgon, klia, skrev, ny, leksak, kamera, Nikon D80, toalett, sätta i halsen, fotografera, bilder
Åh, det är så roligt med nya leksaker!
Min nya leksak … fast den här bilden är tagen med min lilla pocket-kamera.
Så har jag köpt en ny leksak till mig själv igen. Det blev inte den där D300:an som jag suktade efter häromdagen, det blev den lite billigare Nikon D80 och den känns väldigt trevlig. Standardobjektivet 18-55 följde med och det kändes lite fattigt med bara ett sånt, så jag köpte till ett extra objektiv, ett bra-att-ha 55-200 telezoom som kan vara bra att ha. Sen måste jag skaffa mig ett bra makro-objektiv också, men det blir lite senare. Mmm, nya prylar is the shit!
Andra bloggar om: Nytt, leksaker, kamera, D300, Nikon D80, objektiv, telezoom, makro, is the shit
Lars Vilks och hans rondellhund
Bättre sent än aldrig … men känns det inte som att Lars Vilks och hans teckning av Muhammed som rondellhund är ett rop på uppmärksamhet?
”Jag är rätt nöjd med att al-Qaida blivit en del av konstprojektet, precis som regeringen och statsministern” Lars Vilks
Konstprojekt?! Om jag nu fattat det rätt var det en snabb skiss. En enkel liten teckning. Nästan som om han suttit och klottrat under tiden han pratade i telefon.
Han har ju inte fått någon större uppmärksamhet på några år eftersom tidningarna inte skrivit något om hans drivvedsbygge eller stenröse … eller vad annat han lagt på hög. Och vilken uppmärksamhet han fick.
Någonstans jublar han säkert för sig själv.
Apropå Pierre Schoris debattinlägg i dagens SvD.