Arkiv för augusti 2009

Play day

Idag leks det, dras dragkamp, dricks lite öl, tävlas och är sådär småputtrigt trevligt. Det är herrklubbsutmaning och efter en stunds paus med powernap, dusch och ombyte är det nu snart dags för den andra halvan av dagens festiviteter – festen.

Imorgon däremot gissar jag att det är en annan sorts dag.

Fredagströttheten

Jag vet inte riktigt varför, kan inte riktigt sätta fingret på det, men efter att ha kollat några av bloggarna som jag ibland följer så sitter jag och tänker på såna där gamla uttryck som ”Det lyser, men ingen är hemma” och ”Inte den vassaste kniven i lådan”. Sen tappade jag hakan litegrann också – sådär som man gör ibland. Kanske för att fredagströttheten slog till mig med sin slägga.

Ikväll blir det lugnt och fint. Mer än vanligt alltså.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Första veckan – check!

Första arbetsveckan efter semestern gick visst i ett rasande tempo. Det lät som ett litet svish och så blev det fredag. Semestern känns redan avlägsen och det har inte alls varit så jobbigt som jag trodde att det skulle vara och det gick helt enkelt väldigt lätt att komma igång igen … även om det har varit oändligt svårt att vakna på morgnarna. Men svårt att vakna har jag ju oavsett om jag jobbar eller inte.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Apropå ingenting

Jag hörde Nine inch nails på radion och jag minns första gången jag hörde den där låten. Hur cool och hård jag tyckte att den var. Jag minns den epileptiska videon som snurrade på MTV – när det fortfarande var en musikkanal. Hur låten då var hård maskinrock, men nu … inte riktigt lika så. Jag förstår att jag tyckte att den var bra. Jag ser (hör) kvalitéerna, men nu låter den helt enkelt inte lika tuff längre. Fast det är å andra sidan inte så konstigt eftersom den kom 1989.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Känslan av något annat

Det är sent och det är dags att sova. Jag ligger i sängen och genom fönstret som står lite på glänt lyssnar jag på regnet som smattrar utanför. Det regnar mycket. Jag hör dropparnas smällar på plåttaket och hur det forsar ner genom stuprännorna.

Samtidigt försöker jag formulera tankarna som snurrar i huvudet. Knyta ihop meningarna till ett inlägg (ja, jag är uppenbart skadad efter alla dessa år med bloggande). Jag vill få det lite … poetiskt. Det funkar sådär. Vill få det att låta sådär New York-iskt och filmiskt som det var i boken jag nyss lade ifrån mig. För det är precis så det känns när jag ligger hemma i min säng, i min lilla by, med regnet smattrande utanför och jag som snart somnar till ljudet av det.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stolpar, del 12

Jag vet inte riktigt vad det är med stolpar som står på rad som är så intressant. Men på något sätt gör de sig på bild och att fotografera är ju roligt. De här stolparna har dessutom varit med förut, fast då från en annan vinkel.

Gamla stolpbilder finns här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Dagens låt

Eftersom det är tråkigt bajsväder ute så tänkte jag pigga upp dig lite med Nina Simone och hennes fantastiska version av George Harrisons gamla Beatles-dänga ”Here comes the sun”.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Domedagen

Helt plötsligt blev det alldeles mörkt ute, som kväll nästan. Åskan började dundra och det började det regna. Stora droppar. Det är lite domedagskänsla över hela grejen.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Kickin' it


Först sprang de i en ring och sjöng (då hann jag inte ta en bild), sen marscherade de ner mot sta’n.

Det skrålas och leks på gatorna och i parkerna nu. Insparken är tydligen igång och de nya stackars studenterna tvingas till förnedrande ringdanser, töntiga sånger och marscher genom sta’n som ankor på rad. Jag förstår det inte riktigt och tycker det hela mest verkar otroligt larvigt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Sthlm ToR

Jag fortsätter på den inslagna linjen med bil, trafik och vägarbeten. Jag var i Stockholm idag. En snabb sväng för ett kundmöte som lägligt nog tog slut ungefär samtidigt som eftermiddagens rusningstrafik började.

Lyckad timing … eller inte.

Om jag skulle bo där i sta’n och tvingades bilpendla varje dag skulle det sluta med att jag fick ett psykbryt á la William ”D-Fens” Foster i Falling down. Bara hemresan idag fick mig att dra djupa andetag för att inte gå helt bananas … och då tyglade jag mig ändå eftersom mina kollegor också satt i bilen.

Fallet känns inte så långt borta.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,