Arkiv för november 2009
Det var då ett jäkla tjat om den där tröttheten!
En av orsakerna till min extrema morgontrötthet, förutom bristen på ljus och det faktum att jag är oändligt långt ifrån en morgonmänniska, kan kanske vara att jag ligger och läser lite för länge på kvällarna innan jag ska sova. Som igår till exempel. Jag gick och la mig som vanligt vid 23-snåret och blev sen liggande i ungefär två timmar, läsandes en bok som egentligen säkert kan klassas som slasklitteratur, men som ändå är lite för spännande för att lägga ifrån sig.
Läs andra bloggar om orsak, morgontrötthet, ljus, morgonmänniska, läsa, bok, sova, slasklitteratur, spännande, pocket, Hungerspelen, Suzanne Collins
Om de skånska idoiterna
Jag hade tänkt att jag skulle skriva något om de där märkliga skåningarna nere i Vellinge. Men Prankmonkey har redan gjort det så bra att jag låter bli.
Läs andra bloggar om Skriva, inlägga, idioter, skåningar, skåne, Vellinge, rasism, Prankmonkey
En liten repris på alla repriser
Näe, fy f-n. Den här veckan måste vara den tröttaste någonsin. Det känns faktiskt som om jag menar det på riktigt. Eller också råkar jag ut för det här varje höst. Troligen är det så, men jag minns inte … eller har kanske förträngt hur illa det kan vara en vanlig jäkla gråmulen och kall dag i november. Eller också beror det på det extremt grå vädret som hängt över oss den senaste tiden, som gör att det till och med dagtid känns lite sådär halvmörkt och dunkelt.
Äsch. Nu gräver jag ner mig i en grop istället.
Läs andra bloggar om vecka, trött, tröttast, höst, trötthet, gråmulen, november, grått, väder, dagtid, halvmörkt, dunkelt, gräva, grop
Om problemet med att vakna och sen åka långsamt
Det var det där med att vakna när väckarklockan ringer. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det blir bara svårare och svårare. Den här veckan känns som om det varit värre än någonsin. Snoozeknappen går på repeat – trots att jag vet att jag bara blir tröttare av det. Men jag kan inte låta bli. Det går inte att gå upp på första signalen. Inte på den andra eller tredje heller. Det är som om någon osynlig varelse tvingar ihop mina ögon och trycker tillbaka mitt huvud mot kudden. Det är alldeles uppenbart att jag aldrig kommer att vänja mig vid att vakna tidigt, trots väldigt många års jobb som faktiskt borde ha lärt mig.
När jag sen till slut äntligen vaknat tillräckligt mycket för att sätta mig i bilen för att åka iväg så går det som i slow motion. Gårdagens omskyltning av vägen gjorde att det inte bara gick långsamt att köra till jobbet. Förvånande nog, eftersom jag körde exakt efter den nya hastighetsgränsen, kändes det lite som om jag nästan stod still på vägen – trots att jag faktiskt sakta rörde mig framåt.
Läs andra bloggar om vakna, väckarklocka, svårt, snooze, trött, morgontrött, varelse, kudde, vana, slow motion, omskyltning, hastighet, hastighetsskyltar, långsamt, hastighetsgräns
How slow can you go?
80-skylten som är inlagd i min bild kommer från Vägverket.
Då var omskyltningen av min pendlingsväg igång. Suck. Halva vägen hem var idag sänkt från 90 till 80 km/h. Vilket betydde att de flesta låg och körde runt 70-strecket.
Jag ställer mig lite frågande till den där hastighetssänkningen och är nyfiken på varför den har sänkts på just den vägen. För just den vägen är (enligt mig) både bra och lättkörd … och under alla mina år som pendlare har jag aldrig sett eller hört talats om en endaste olycka.
Jag undrar till och med så mycket att jag nyss skickade en fråga till Vägverket. För allvarligt talat verkar det lite som om de har hål i huvudet.
Jag såg idag att ni har påbörjat omskyltningen av vägarnas hastighetsgränser. Jag undrar hur processen går till för att fastställa de olika hastigheterna på de olika vägarna?
Jag vill verkligen veta. Är det folk ute och kollar vägarna, provkör och testar eller är det hela bara en skrivbordsprodukt?
Läs andra bloggar om hastighetsskylt, vägskylt, 80-skylt, skyltat, omskyltning, pendla, väg, hastighet, hastighetssänkning, bra, lättkörd, olycka, vägverket, fråga, hål i huvudet, process, brev, e-mail, e-post
Idag sitter jag som vanligt på jobbet och lyssnar på musik
De spelar låten ”Sweet disposition” på radion titt som tätt och eftersom jag gillar den kollade jag in resten av albumet ”Conditions” med det australiska bandet The Temper Trap. Jag gillar’t … och hoppas att mina kollegor också gör det eftersom jag spelar det för alla här på jobbet.
Läs andra bloggar om Sweet disposition, album, Conditions, The Temper Trap, kollegor, musik, gillar, jobb
Om svårigheten att inse sina begränsningar
Det är inte alltid lätt att komma till insikt om sina egna begränsningar. Folk är väl med all säkerhet oftast blinda för sin sjunkande och sviktande förmåga. Som Sven till exempel. För efter olyckan för ett halvår sedan där han körde på en cyklist och förlorade sitt körkort, vill han nu ha det tillbaka och fortsätta att köra sin bil.
Oavsett vems fel olyckan var och att polisens utredning av ärendet inte var korrekt utförd, så är man med all sannolikhet inte helt lämplig som bilförare vid 98 års ålder – trots 80 år bakom ratten.
Läs andra bloggar om begränsningar, insikt, förmåga, olycka, bil, krock, cyklist, körkort, polisutredning, korrekt, olämplig, gammal
Nerd alert: Pennornas penna?
Man kanske kan tycka att jag är lite knasig som slänger ut tusentals kronor på några reservoarpennor (och übernördig som tar kort på några av dem och lägger upp här i bloggen). Men om man får för sig att köpa en penna för 260.000 är man inte bara lite knasig och nördig, då är man nog antagligen lite dum i huvudet … eller har så löjligt mycket pengar att man inte förstår hur dumt det faktiskt är.
Läs andra bloggar om penna, dyrt, reservoarpenna, knasig, dum i huvudet, pengar, rik som ett troll, dumt
Dagens lunch
Jag gick ut i kylan och hämtade mig lite lunch idag. En nummer tre från det thai-vietnamesiska stället runt hörnet. En Gaeng Phed Gai (kycklingfilé med röd thaicurry). Nu är jag mätt och varm (nästan i alla fall) igen eftersom det var lite semi-starkt kryddat.
Läs andra bloggar om kyla, ute, äta, lunch, dagens lunch, Gaeng Phed Gai, kyckling, curry, mätt, varm, starkt, kryddat
20 år senare
Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag minns TV-bilderna från människorna som klättrade över, gick igenom, hamrade på och som fick se andra sidan. Hur det jublades, kramades, hurrades och hur tårar flödade på människors kinder. Hur flisor och bitar av den hackades ner i småbitar och jag förstod hur stort det var. Att det jag såg på nyhetssändningarna och tidningssidorna var något fantastiskt.
Läs mer här, här och här. Andra bloggar om berlin, Berlinmuren, Öst, Väst, 20