Jag läser att punkens gudfar Malcolm McLaren har lämnat in säkerhetsnålarna för gott. Han var inte så mycket punk för mig, även om han var den som startade klädbutik med Vivienne Westwood och låg bakom Sex Pistols och Bow wow wow.

Det jag minns är annan musik … som den gamla pop-opera-skivan han släppte 1984. Jag köpte maxisingeln ”Madame Butterfly” och tyckte den var ascool. Det var nytt, spännande och jag som liten knatte fattade inte riktigt vad det var … men bra tyckte jag att det var. Idag när jag hör de där gamla låtarna tycker jag det rent ut sagt låter alldeles förfärligt.

Ett par år tidigare, i samband med den stora hopprepstrenden som svepte över USA, släppte han ”Double dutch” som blev en stor hit. För han var ganska bra på det där. Att nosa upp trender och lyfta fram nya, spännande saker i strålkastarljuset – inte bara genom punken och samarbetet med Vivienne Westwood. 1989, året innan Madonna släppte sin Vogue, hade han redan sprungit omkring på undergroundklubbarna och sett den märkliga dansen som baserades på modemagasinets gamla bilder – så släppte han singeln ”Deep in Vogue” (som föregicks av ”Something’s jumping in your shirt” som fanns med på skivan ”Waltz Darling”) … och så rullade det på, med lite småprojekt här och där.

Men det som Malcolm gjort som av någon konstig anledning fastnat i mitt minne är den gamla ”Paris Paris” som han gjorde ihop med Catherine Deneuve 1994. Trots att den inte är bra alls, hänger den med fortfarande – av nostalgiska skäl.

Läs andra bloggar om Malcolm McLaren, säkerhetsnål, punk, Vivienne Westwood, Sex Pistols, Bow wow wow, popera, Madame Butterfly, cool, förfärligt, hopprep, trend, trendskapare, Double Dutch, Madonna, Vogue, underground, klubbar, Deep in Vogue, Somethings jumpin in your shirt, Waltz Darling, Paris Paris, Catherine Deneuve, 1994, nostalgi