Arkiv för januari 2016
Det där med att jobba hemma
Idag sitter jag hemma vid köksbordet och jobbar. Jag är småfrusen och sitter och bland annat och försöker skriva en trendspaning om framtiden som vi ska lägga ut på jobbets hemsida. Det är klurigt att förklara saker som man själv tycker är alldeles självklara och naturliga.
Så jag pausar med en tredje kopp kaffe, en selfie och det här inlägget. Utanför köksfönstret ser det kallt ut. Det blåser och snöar och i eftermiddag blir det begravning.
Läs andra bloggar om jobb, skriva, artikel, trendspaning, framtiden, hemsida, internet, fönster, kallt, selfie, begravning
Det där med att sova som man ska
Första dagen på jobbet efter julledigheten och det gick ju ganska okej. Jobbmässigt alltså. Att gå upp i morse var däremot otroligt kämpigt, speciellt med tanke på att jag bara sovit ungefär tre-fyra timmar. Sömnen rullade på fint och bra fram till tre-snåret i natt då jag vaknade. Pigg (typ). Sen somnade jag inte om igen förrän vid sex-snåret. En halvtimma innan väckarklockan ringde.
Så även om det gått bra att jobba, så har det varit en lång och seg dag. Totalt fyra timmar möte kanske också hjälpte till.
Läs andra bloggar om jobba, sova, sömn, vakna, pigg, trött, seg, väckarklocka, jobba, julledighet
If you fail to fall in love with someone … you’ll turn into an animal
Mer lättja och ännu mer film. Idag blev det ”The Lobster”. Där ensamma människor i en parallel (?) framtid får välja att gå med i ett program för att hitta en partner eller bli förvandlad till ett djur.
Det här är en oerhört besynnerlig film av Yorgos Lanthimos (som gjorde Dogtooth för några år sedan). På en gång väldigt underhållande och samtidigt obehaglig. Skådespelarna nästan anti-spelar. Inga karaktärer visar några direkta känslor. Allt rullar på i ett entonigt pratande utan djup, även om det bubblar där under ytan. Skrämmande och roligt på samma gång. Till och med träbocken Colin Farell i huvudrollen som David var för en gångs skull riktigt bra.
Regi av Yorgos Lanthimos. Med bland andra Colin Farrell, Rachel Weisz, Ben Whishaw, John C. Reilly och Olivia Colman. Genre: Märkligt drama. Se trailer här.
Betyg: ★★★★★★★★★★ (8/10).
Bild från filmen. Läs andra bloggar om film, The Lobster, Yorgos Lanthimos, Dogtooth, Colin Farell, Rachel Weisz, Ben Whishaw, John C Reilly, Olivia Colman
Friskt (om man vill vara positiv)
Promenad i solsken. Skönt, men jäklar vad det bet i kinderna. -12° C kändes ordentligt. Kallt och sådär krispigt friskt. Vi gick ut på piren, gick längs sjön och isen börjar att lägga sig i viken. Långt där ute, där det fortfarande är öppet vatten, ångar det så att det nästan ser ut som en vägg av kyla. Efter ett varv runt stan gick jag hem till värmen.
Läs andra bloggar om friskt, kallt, minusgrader, promenad, Vadstena, foto, bild
Mad Max – snarare Bad Max!
Så jag gav mig på att titta på ”Mad Max: Fury road”. Jag visste ju ungefär vad det var jag skulle få se, men vilken jäkla skitstorm till smörja det var.
Regissören George Miller (som även regisserade första Mad Max från 1979) måste varit full eller något sånt, för skådisarna gjorde ett inte så bra jobb. Jag tittade, försökte förstå om den skulle vara underhållande eller spännande. Men den kändes bara otroligt omodern och … onödig.
Allvarligt talat förstår jag inte alls hur den kunnat få så bra recensioner. Alla recensenter måste fått någon slags hjärnkollaps (97% på Rotten Tomatoes) i sin önskan att det skulle vara bra att de glömde bort att titta. Att den dessutom har 8,2 på IMDb är fullständigt obegripligt, för det här är en riktig skitfilm.
Skitfilm I tell you!
Betyget blir alltså 3/10, för det är trots allt en visuellt snygg film. Och det är ju kul. I typ fem minuter.
Bild från filmen. Läs andra bloggar om Mad Max Fury road, film, Mad Max, George Miller, Tom Hardy, Charlize Theron, Nicholas Hoult, skitfilm
Utsikt från Motalabron
Jag hamnade i Motala. Parkerade bilen och gick upp på bron. Kameran var med (såklart) och jag tänkte att där är det fin utsikt över stan.
Och jo, det var det väl. Men att stå däruppe och titta ut över stan gjorde också att min (ganska kraftiga) höjdskräck plötsligt kickade in och jag blev nästan helt paralyserad av skräck. Det är långt ner till det iskalla vattnet om jag skulle råka trilla över räcket (logiken är inte helt klar när skräcken sätter in).
Men jag lyckades knäppa en halvtaskig bild innan jag tryckte mig mot vägräcket, så långt från kanten det gick, och vandrade tillbaka ner till värmen och tryggheten i min bil.
Läs andra bloggar om utsikt, höjdskräck, Motala, motalaviken, Motalabron, kamera, Fujifilm, X100S, skräck, paralyserad, foto, bild, kamera
Sista rycket på de lediga dagarna
Så rullar de sista dagarna på julledigheten och jag antar att jag gör bäst i att försöka vända tillbaka dygnet. Problemet är ju att det är så förbannat skönt att liksom bara vända sig om och sova ett par extra timmar på morgonen.
Klockan väcker mig. Jag tror det blir bäst så.
Idag har jag mest filijokat hemma och städat lite sådär allmänt. Plockat bort julen (förutom den lilla ljusslingan sur le balcon française). Köpt några nya krukväxter och en påse jord och planterat om några gamla.
Läs andra bloggar om ledig, julledig, sova, sovmorgon, skönt, väckarklocka, städa, julstädning, krukväxter, plantera
Där ute är det lite kyligt
Jag var ute och gick en sväng förut. För att varva min lathet med att i alla fall få lite dagsljus mellan alla avsnitt av ”In the flesh” som jag plöjt igenom igår och idag. I och med att serien handlar om döda som återvänt skulle man kunna tro att det är en zombie-serie.
Det är det inte och den är väldigt bra, obehaglig och spännande. Har du inte sett finns de första avsnitten på SVT Play.
Förresten, när jag var ute och gick förut såg jag en stolle som var ute på sjön och stod och paddlade på en sån där SUP. Det var förvisso vindstilla, men termometern visade -7,6° C när jag kom hem.
Läs andra bloggar om kallt, vinter, söndag, lat, In the flesh, zombie, serie, SVT Play, SUP, Stand up paddling, minusgrader
Den där ledigheten
De här lediga dagarna är otroligt sköna. Jag har överlämnat mig helt till lättjan och gör ingenting. Det är en vansinnigt behaglig tillvaro. Jag sover länge, fikar lite, strosar förbi sjön i det lite för iskalla vädret och slappar sen loss inne i värmen i den sköna fåtöljen med fötterna uppslängda på fotpallen. Dagens största bekymmer är vad jag ska äta till lunch.
Det där med att sluta röka
Idag har jag inte lyft ett finger annat än för att fläppra på fjärrkontroll, ipad eller telefon. Jag har rört mig mellan sängen till fåtöljen till kylskåpet och tillbaka. Jag har inte gjort något vettigt alls.
Något vettigt jag däremot gjorde var att sluta röka. Idag för exakt fyra år sedan. Det var inget nyårslöfte eller vadslagning om att klara av det. Jag bara kom till någon slags insikt och så la jag av. Det var till och med ganska enkelt.
Såhär fyra år senare kan jag säga att det var bra gjort av mig. Det känns nästan ofattbart att jag faktiskt höll på med det. Nu har jag dessutom blivit den där gnälliga jäveln som jag själv avskydde som rökare. Den som tycker att det luktar för jävligt och fnyser åt de som gör det. För som rökare kände jag ju själv inte hur sjukt jävla illa det luktar och hur vansinnigt äckligt det är.
Läs andra bloggar om nyår, sluta röka, rökning, rökavvänjning