Arkiv för januari 2017

Hej, kommer du snart?
Jag längtar efter dig!

En väldigt fullmatad och intensiv dag. Från morgonens veckomöte tills jag åkte hem vid halv sex-snåret. En dag fylld med massor av skisser, kundsamtal och omstuvning av internt material och en hjärna som snurrar.

Jag längtar sommar.

Läs andra bloggar om , , ,

En annan lördagssjö – på en måndag

Mycket måndag. Det var jobb, jobb och jobb. Lunch på ett ställe jag märkligt nog inte ätit på förut (det var gott och intressant). Sen tillbaka till kontoret och jobb och ännu mera jobb.

Ovanför: Änder. I sjön. Från en lördag för ett par veckor sedan.

Läs andra bloggar om , , ,

En söndag i lattjolajban-lådan

Tvättstugesöndag fyller min eftermiddag. Det är ju rena lattjolajban-lådan. Det blev en sväng till mataffären också så att jag kan äta lite mat sen när hungern kryper på. Kylan ute är en sån där som tränger sig ända in i märgen, så jag tror jag struntar i att gå ut mer idag.

Läs andra bloggar om , ,

En Gråsparv och ett fågelbord

Jag fick ett fågelbord i julklapp, som jag satte på köksfönstret räcke ett par dagar efter. Någonstans i mellandagarna typ. Det tog ett tag, men de senaste dagarna har så fåglarna till slut hittat dit och glufsar nu i sig frön för glatta livet. Mest gråsparvar och pilfinkar, men ibland såna där fina blå och gula. Jag försökte knäppa ett kort genom fönstret, men varje gång jag lyfte kameran blev de så rädda att de flög iväg.

Läs andra bloggar om , , ,

Juste la fin du monde
(Inte hela världen)

Ännu en film som hamnar på den övre skalan. ”Juste la fin du monde” (eller ”Inte hela världen” som den heter på svenska) är stökig, oändligt pratig och ”in your face”, men samtidigt sitter man som på nålar för att det är så jobbigt att titta på. Man känner sig lite utmattad när allt är över och hela historien efterlämnar en djup, tung suck.

Skriven av: Jean-Luc Lagarce och Xavier Dolan. Regisserad av Xavier Dolan.
I rollerna: Gaspard UllielLéa SeydouxVincent CasselMarion Cotillard och Nathalie Baye.

Betyg: ★★★★★★★★★★ (8/10).

Bild ovan från filmen. Andra bloggar om , , , , , , ,

I put my faith in a digital world
Where they’ve given me eyes without a face

Jag hade glömt bort Jamiroquai litegrann. Igår påminndes jag dock när titelspåret till kommande albumet dök upp på YouTube. Nya låten låter lite … hmm, off (?) … men jag gillar! Det svänger och påminner mig om flera låtar samtidigt. Fast jag kan inte sätta fingret på vilka det är.

Så, upp med volymen så dansar vi loss till lördagslåten!

 

Bild ovan från videon. Läs andra bloggar om , , , , , ,

Målning – pågående projekt

Fyra timmar senare. Jag hade glömt bort hur kul det är att måla (kladda) – och hur jobbigt det samtidigt är. Bilden jag hade i huvudet liknar ingenting av det som landat på duken. Dessutom, plötsligt tog färgen slut och jag får helt enkelt ta en paus i målandet.

Bilden här ovan visar ett utsnitt, som alltså inte ser ut som det ska.

Men även om det inte ser ut som jag först hade planerat, blev spåret något annat och jag kan tänka mig att det kanske blir lite coolt ändå sen när det är klart. Hoppas jag.

Läs andra bloggar om , , , ,

It’s the lake of the day
(inomhuslördag)

Det är så obeskrivligt grått ute att jag håller mig inne idag. Kaffe på kafé och en kort stros längs sjön fick liksom vara nog. När jag ändå var på stan förut så passade jag på att köpa en stor duk och färg, så nu ska jag måla en tavla. Bilden jag har i huvudet kommer nog se annorlunda ut när den väl hamnar på duken.

Här är sjön.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Fredagens lilla pianoplink

Att något som förefaller låta enkelt och egentligen bara verkar vara en upprepning av toner som staplas på varandra ändå kan vara väldigt vackert. Det påminner mig på något litet sätt om Arvo Pärts geniala ”Spiegel im spiegel” (det där med upprepning alltså). Idag är det alltså isländske Ólafur Arnalds som låter med sin ”Doria” från i somras och hans ”Island Songs”

 

Bild från videon. Läs andra bloggar om , , , , ,

Ett fallfärdigt ruckel på vägen hem

Det började skymma och bli dunkelt. En dimma svepte över fälten och jag passade på att stanna vid det fallfärdiga gamla rucklet och knäppa en bild på det. Det står där fortfarande. Som för nio månader sedan.