Det var väl själva f-n. Jag trodde i min enfald att jag skulle slippa allt vad förkylningar och sjuka heter i och med att jag var sänkt där strax innan jul. Tji fick jag, för det kom ett nytt as och slog till mig.
På onsdagskvällen fick jag feber. Jag började frysa något så in i helskotta. Jag frös och virade in mig i en extra tröja – och frös ändå. Så jag satte på mig även morgonrocken utanpå – och frös ändå. Till sist låg jag invirad i alla kläder, morgonrock och en tjock filt och frös i alla fall. Det slutade med att jag skakandes gick in i duschen och satte på vattnet på det varmaste och stod där tills jag slutade hacka tänder.
Sen sov jag. Febern verkade försvinna redan dagen efter (igår) men ersattes istället av väldigt rossliga luftvägar och en sån där retsam hosta som dyker upp om jag försöker andas för snabbt. Ovanpå det är det återigen snor. I enorma mängder.
Jo’rå. Det känns ju väldigt kul.
Så jag åkte in till jobbet en sväng idag. Vilket betyder att jag gick och la mig hyfsat tidigt igår. Jag tänkte att det kunde vara bra. John Blund hade tydligen helt andra tankar.
Först kollade jag av de sociala medierna en kort stund, sen släckte jag, vände på mig och stängde ögonen. Efter att ha vridit och vänt på mig ett antal gånger, tog jag tag i paddan och kollade ett avsnitt av QI. Eftersom jag fortfarande var pigg blev det ett avsnitt till. Efter det började jag ändå känna mig lite trött. I alla fall i ögonen. Så jag la ifrån mig paddan, vände mig om och blundade. Igen. Efter en stund satte jag på radion, lite sådär tyst för att få bakgrundsbrus. Sen vände jag på mig igen och igen och igen och kollade på klockan och konstaterade att den passerat fyra och att sömnen inte alls verkade vilja komma till mig. Halv fem började jag bli trött i ögonen igen och tjugo över sex klev jag upp ur sängen.
Jo’rå. Jag har känt mig ohyggligt trött, seg och … konstig idag. Jag la mig förmodligen för tidigt igår och tänkte alldeles för mycket på att jag var tvungen att somna. Så det blev som en jinx och sömnen uteblev istället.
Jag försöker ikväll igen.
Jag är ledig. En bonusdag såhär när det är lite klämdagar och sånt. Jag passade på att städa bort stjärnorna från fönstren och lite sånt där allmänt julstäd. Ljusslingan på terrassen och den franska balkongen får dock sitta kvar ett tag till. Bara för att det behövs lite extra ljus i vintermörkret.
Annars är det mest lite tvätt och tvättstuga och sånt idag också. Sånt där tråkigt som måste göras och som typ är raka motsatsen till vad som helst som är spännande och/eller roligt.
På tal om ljus. Jag gick en liten promenad och fick se både solsken och blå himmel och det känns fantastiskt. Det känns som att det var evigheter sedan sist. Jag såg också en galen (nåja) person som klädde av sig och klev ner i vattnet för ett vinterdopp. Det kan inte varit behagligt och den där personen är förmodligen inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk.
Jag har inte lyft ett finger på hela dagen. Det har varit extrem lättja från sekunden jag vaknade (eller i alla fall inte sov längre) tills kvällen kom. Jag flyttade mig från sängen till duschen och sen till soffan och där har jag spenderat årets första dag som en riktig slashas och slöfock. En släng av frosseri har jag ägnat mig åt också. Bara för att.
Nyårsdagens låt är det australiske Tim Bettinson och hans Vancouver Sleep Clinic som står för och idag är det ”Someone to Stay” som låter i mina lurar.
Bild från videon. Andra om Vancouver Sleep Clinic, Someone to Stay, Tim Bettinson, australisk, slöfock, lat, bakis, nyårsdagen, lättja, frosseri
Trött och seg efter gårdagens baluns. Det blev lång kväll och middag tillsammans med ett gäng glada vänner. Det blev champagne, hummer, vin, kalvstek, vin och senare en smaskig dessert. Tolvslaget kom plötsligt och då blev det skål i mer bubbel och diskussioner, vin, kaffe och avec, samtal och frågesport som urartade och mer vin, tjattrande och uppsluppen stämning och en öl och det blev natt och vid tre-snåret där någonstans gick jag hem. Glad och ”lite trött”.
Jag är seg idag.