Igår var det vidrigt pga någon slags vidrig fuktig kyla och halv storm som kröp in under skinnet. Idag var det bara obehagligt kallt (-15° C) när jag satte mig i bilen och åkte iväg till jobbet. Bitvis glashalt efter motorvägen in till centrum gjorde att jag tog det väääldigt försiktigt.
Jäklar vad jag längtar vår.
Annars har jag jobbat på med sakerna vi håller på med på jobbet, rådgivit designarbete till ett team nere i Växjö och diskuterat app-onboarding.
Andra om kallt, vinter, halka, jobba, design, onboarding, appar
Så kom jag hem och nynnade på Beyonce eftersom jag såg en Halo på vägen hem som gjorde att jag stannade bilen och klev ut på en åker och tog kort på den. Tyvärr blev den inte så tydlig på bilden som den var i mina ögon, men det är trots allt ett ganska fint optiskt fenomen på himlen.
Men annars. Helskotta så obehagligt kallt det varit (ute) idag. På lunchen (som jag för övrigt åt med Niklas) höll både han och jag på att frysa ihjäl när vi gick för att käka. Sån här kyla är f-n inte okej.
En äldre man hade parkerat mitt i körbanan på infarten till bakgården där jag har min parkering. Jag får knöla mig in med bilen. Det är omständigt, trångt och inte helt enkelt att parkera på min P-plats. Samtidigt som jag kliver ur bilen kommer han. Så jag säger till honom (och försöker först hålla en ganska vänlig ton).
— Du, det där var ju ingen smart parkering, det är ingen allmän parkering här.
— Men de där (pekar på några hyrda parkeringar inne på gården) är ju privata.
— Ja, men det betyder ju inte att du bara kan ställa dig här mitt i vägen.
— Men de var allmänna för två år sedan.
— Näe det var de inte.
— Jo, jag stod där då.
— Nej, de var inte allmänna då.
— Men…
— Du kan inte bara ställa dig mitt i vägen och blockera infart och parkeringar, svarar jag och blir alltmer sur.
— Jag har bott här i… försöker han.
— Skitsnack, jag bor här i huset och har bott här ganska länge.
— Men var ska jag parkera då?
— Det skiter väl jag i, men inte här i alla fall.
Den där diskussionen fortsatte på liknande sätt i ett par minuter till, men så orkade jag inte prata med idioten längre och gick till slut upp till mig. Han kommer förmodligen också komma hem sen och förklara hur en otrevlig jävel plötsligt började skälla på honom. Fortfarande i vanföreställningen att han minsann inte hade gjort något fel.
Vi fikade och vi gick på en liten stros efteråt. När vi passerade slottet och hamnade i solskenet kunde man känna hur solens strålar faktiskt värmde litegrann. När vi kom ner på strandpromenade fick vi motvind och den där sköna känslan av sol försvann och det blev istället isande kallt.
Det var väldigt skönt att komma in till min varma och sköna lilla lya efteråt. Till latsöndag, tvättstuga och det där att sjunka ner i fåtlöljen.
Här är en bild på en räv jag såg igår.
Ibland är det gamla låtar som dyker upp i hjärnan och idag är det amerikanske Aaron Bruno och hans band Awolnation som gör det med sin ”Run (Beautiful Things)” från 2016.
Vill man förresten lyssna på några av alla låtar som jag delat med mig av här i bloggen finns det en spellista på Apple Music. Den är sjukt random med låtar jag gillat, gillar eller haft som soundtrack till inlägg. Det är blandade låtar från längesedan till nyss. Från sjukt bra till högst tveksamt. Sätt den på random, den gör sig nog bäst så.
Image from the video. Andra om Dagens låt, Awolnation, Run
Man pratar sällan om hur man mår. Egentligen. Man pratar aldrig om det där mörkret som ständigt finns där. Jag vet inte om det är skamligt att inte må bra eller vad det är. Man kanske inte vill visa sig svag. Folk vill inte höra, för då blir de påminda om sitt egna. Så på ytan håller man skenet uppe och låtsas att allt är så bra och glatt, men inombords bubblar det och man skriker, gråter och kämpar. Och så är det väl mer eller mindre för alla. Varje person du möter kämpar mot sitt eget mörker och slåss mot sina demoner.
För ett år sedan mådde jag skitdåligt. Jag var deprimerad, vantrivdes på mitt jobb och sekunder från att falla ihop och inte orka mer. Att jag inte bad om hjälp tycker jag såhär i efterhand var ganska synd. Men jag orkade inte. Ville inte. Klarade inte av det. Kanske dumt till och med, men det är så det är. Där och då var det så jag hanterade det.
Även om jag har svarta dagar då och då, så mår jag idag bra. Och det är väldigt skönt att saker kan ändra sig, att det går att upptäcka ljus i mörker och att det blir bättre.
Andra om depression, psykisk ohälsa
Det är naturlördag, så jag gav mig ut. Jag trodde att det skulle vara lite upptrampat därute eftersom snön legat ett tag. Det var det inte så mycket. Så det blev ett smärre träningspass också. Jag skrämde nog iväg hälften av alla djur och fåglar med mitt flåsande.
Men jag såg Grönfinkar, Rådjur, en räv, Hägrar, Hackspett och ett par Mindre Korsnäbbar (bilden) som pillade med tallkottar och när jag stod där under träden och tittade upp så kände jag mig litegrann ett med naturen.
…och så tog jag självklart kort också.
Efter jobbet kom jag hem och jag köpte godis som jag började nalla av och nu mår jag illa. Jag köpte också vindruvor som jag sköljde av och la upp i en skål som plötsligt föll ur handen och krossades av golvet. Så jag plockade upp skärvorna och slängde dem. Plockade upp druvorna och ställde dem under rinnande vatten. Sen dammsög jag golvet från småskärvor och annat damm och la druvorna i en ny skål. Jag mår fortfarande illa från godiset som jag inte kunde sluta äta.
Hej helg!
Jag har känt mig seg hela veckan. Det kanske är vinter- eller vårtrötthet (jag gissar på det första eftersom våren känns väldigt avlägsen) och nu ska jag jäklar boosta mig full med vitaminer och bli pigg som pigge piggsvin.
Jag ska stoppa mig full med Betakaroten (motsv. Vitamin A), Vitamin D3, Vitamin E, Vitamin K1, Vitamin B1, Vitamin B2, Niacin, Pantotensyra, Vitamin B6, Folsyra, Vitamin B12, Biotin, Vitamin C, Kalcium, Koppar, Jod, Zink, Mangan, Selen, Krom och Molybden.
Andra om vitaminer och vitaminboost
Nu är vi (jag) äntligen där. För även om det skymmer litegrann, så är det f-n’tamej ljust när jag åker till och från jobbet. Ljust som i typ dagsljus. Som i att man slipper mörker.
Inte ens den där volvoraggarsnorungsjäveln som jag på hemvägen höll på att köra om och som då valde att gasa på istället för att släppa förbi mig kunde sänka mitt humör mer än högst tillfälligt. Han kan inte ha missat att jag höll på att köra om, för jag hade passerat stadiet där man ligger jämsides och var liksom halvvägs förbi när han plötsligt gasade på.
Han trodde förmodligen att han var cool, men näe, han var bara en idiot.