Jag gasade på och åkte upp på motorvägen, aktiverade farthållaren och passerade västra in/avfarten till Linköping på väg hemåt. Precis därefter, när det var försent att svänga av, stannade jag bilen och stod still. Sen krypkörde jag ett par kilometer i en halvtimma innan jag passerade en lastbil som råkat få ner sitt släp i diket. Något de rapporterade om på radion precis efter jag upptäckte bilkön och stannade bilen.
Men sen kom jag hem. Även om det var en halvtimma senare än jag tänkt.
De står där på köksbordet och borde egentligen slängas. Men det finns något i de vissnade tulpanerna som påminner om kvällens mood. Kanske för att jag lyckats bli sådär vansinnigt trött igen. Så att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Dödstrött. Som tulpanerna på bordet.
Jag slänger dem sen. I morgon.
Jag åkte upp till Stockholm en snabbis, sen satt jag i ett möte i över fyra timmar om … saker … och sen åkte jag hem igen. Sådär som man gör. Bil upp och tåg hem. På centralen var det mycket folk (vilket det inte syns så mycket av på bilden). Jag gillar inte mycket folk. De är i vägen. Dessutom låter och luktar de för mycket.
En ingenting speciellt-dag. En sån där måndag som liksom bara rullat på. Det har varit jobb, fix och möte, lunch och sen jobb, fix och möte igen. En kanske inte så spännande, men ändå helt okej dag.
Gårdagens kväll spenderades hemma hos Micke där jag blev bjuden på fisksoppa och det dracks ett par öl. Så det betyder att det var sovmorgon i morse. Sen blev det fika och stros i solskenet. Friskt och kallt, men ganska okej ändå. Nu väntar några vändor i tvättstugan.
Nere vid sjön var det isande kallt. Nästan så att det gjorde ont i kinderna. Inte för att det var speciellt kallt egentligen, men den där eländiga och förhatliga vinden är inte rolig. Men hyfsat väder ändå. Det är nästan lite blå himmel och sol som syns där litegrann. Innan det var det kaffe på det gamla fiket.
Jag kommer hem till en måne som lyser. Kylan och det klara vädret gör månen extra skarp. Så jag knäpper en bild på den och lyckas få den skarp. Nu är den i fasen ”Waxing Gibbous” – upplyst till 91%, ökande och i runda slängar 371.426 km från oss. Om några dagar kommer den att vara full igen.
Det är fredag och nu är det helg. Hurra för det.
En ganska vanlig dag. Det var en morgon och sen var det jobb, lunch, jobb och helt plötsligt hade dagen försvunnit och det närmade sig kväll. Så jag åkte från kontoret och då när jag kom hem till byn så fanns det en present som väntade på mig. Små trådlösa hörlurar och det var ju väldigt trevligt.
Det var morgon och jag åkte till jobbet och där var jag hela dagen och jobbade. Jobbelibobb. Hela dagen. Allt är precis som vanligt alltså. Sen åkte jag hem igen och det var sånt där lätt duggregn (?) eller flygande skvätt från vägbanan (?) och det känns som att jag gör av med några liter spolarvätska varje dag och snön som föll häromdagen och igår är nästan borta igen.
Jag snoozade i morse. Jag brukar aldrig göra det i vanliga fall för det är ganska dumt eftersom man bara blir trött och seg av det. Men i morse var jag tvungen. Igen. För det har blivit mer än en gång den senaste tiden. Jag är så sjukt trött på mörkret. Jag vet att vi går mot ljusare tider, men det går för långsamt.
Ge mig ljus nu!
Här är en bild från i söndags. När det var gråare än gråast över sjön.