Eftersom det var ledigt idag åkte jag åkte en sväng till Stockholm och hängde på Nationalmuseum och strosade omkring, kollade på mängder av historisk konst och föremål. Det är ett väldigt trevligt museum. Stort och fint.
När jag ändå gick omkring där så kollade jag på folk också. Eller snarare studerade dem.
En del människor på allmänna platser gör att jag nästan vill springa till skogs och bli eremit. De är som irrande myror som inte riktigt kan bete sig bland andra. Det är jaget som står i centrum och det allmänna – omgivningen och människorna runt omkring – spelar inte så stor roll så länge de själva får gå först och vara främst. Att de fullständigt blockerar, stannar upp och låser hela världen omkring sig betyder ingenting, för först och främst kommer jaget. Alla andra får vänta.
Jag och Stenke gick och fikade. Samtidigt som vi sitter där och småpratar om allt och ingenting rör sig folk omkring oss. Det är kul att kolla på folk. Folk som inte riktigt vet att de blir sedda är underhållande. Paret vid bordet bredvid gnällde tyst om att det minsann hade tagit över tjugo minuter och de hade fortfarande inte fått maten som de hade beställt (sitt inte där som mähän, gå och säg till istället … tänkte jag).
Sen kom den oändligt omständliga och störiga familjen som bytte bord fyra gånger innan de till slut delade upp sig och satte sig vid två olika bord (!) och pratade däremellan.
Den ensamma kvinnan satte sig först i mitten av lokalen, men när det plötsligt blev tomt bytte hon bord till ett hörn. Så hade jag också gjort.
Efter jobbet firade jag långhelg med en liten AW i solen på en av uteserveringarna på torget. Det var superskönt att sitta där tills solen försvann bakom ett träd och temperaturen plötsligt sjönk 10° C. Sen gick jag hem, åt lite kvällsmat och slängde mig i soffan.
Jag vet inte om det var att jag sov som en liten gris hela helgen eller om det var något annat som spökade, men sömnen ville inte alls komma till mig i natt. Så när det var dags att gå upp kände jag mig lite som ett vrak. En dusch och lite frukost senare så var jag ändå igång för en dag på jobbet. Som var en dag där det känns som att jag inte gjort något vettigt alls. Ungefär så som dagar känns ibland.
Det här är stolpar, del 39.
En riktig gråtråkig dag, både vädermässigt och litegrann humörmässigt. Men det var nog det förstnämnda som gjorde det andra. Väder har den effekten på mig. Ibland.
Jag åkte till det lilla berget söder om stan och gick upp för det. Sen kollade jag på utsikten och gick ner igen. Det blåste lite för mycket däruppe för att det skulle vara skönt. Men jag såg ända hem till den lilla staden (och ännu längre bort). Jag gissar att det är ungefär fyra mil bort till trädtopparna där längst bort i bilden.
Trots spektaklet på torget igår kväll (band som spelade jättehögt) så somnade jag tidigt och sov som en liten gris i typ elva timmar. Jag antar att jag behövde sömn.
Idag är det valdag. Jag var och röstade förra helgen (och om du inte gjort det än tycker jag att du ska gå och göra det innan vallokalerna stänger). Det är också mors dag (hurra för mor!). Jag var förbi föräldrarna igår när de typiskt nog inte var hemma. Jag hade tänkt att lämna en liten blomma. Men på eftermiddagen stannade de till här en kort sekund när de var på väg hem efter att ha röstat, så mamman fick sin blomma.
Jag har just ätit frukost. Det verkar vara väldigt blåsigt ute idag.
Jag vet inte vad det var som gjorde den här lördagens sovmorgon extra skön, men det kändes bara helt fantastiskt att ligga och dröna idag. Som det gör ibland.
Sen gick förmiddagen och jag hamnade vid ett jättestort rapsfält utanför den lilla staden. Så jag stannade och tog ett kort på det. Det kändes som ett hav av gult och långt där borta i bakgrunden ser man världens vackraste Vadstena … och sen hamnade jag på en plantskola där jag köpte växter till min terrass.
Så försvann vardagen och det var jobb, lunch och jobb och sen kom helgen och jag åkte hem och det regnade och sen sprack himlen upp litegrann och det var dagen och sen kom kvällen och det är tydligen något jippo på torget ikväll med dansbandsmusik, så jag stänger in mig och tar på mig hörlurarna.
Dagarna går så fort och jag hinner knappt komma till jobbet innan det är dags att åka igen. Känns det som. På vägen hem stannade jag och knäppte en bild på ett träd som växer i en hög med stenar på en åker. Det är nästan som en ö därute på fältet.