Morgondimma. På sättet att trafiken flöt oändligt långsamt. Som sniglar genom ett landskap som inte syntes. Bakom bil bakom lastbil som blockerar alla möjligheter till omkörning. Där 80-sträckan rullar i 60 och temperaturen inombords närmar sig kokpunkt. Till slut kommer jobb och fredag.

Jag hade glömt bort. Hur en näve pistagenötter kan smaka. Hur de hastigt försvinner och jag vill ha mer. Jag hade glömt bort. Hur smaker får minnen att vakna. När jag såg och fick med mig hem för veckor sedan. För andra gången hade jag glömt bort och nu vill jag ha mer.

Däcktrycksgrej är som den ska och dagen rullade på som den brukar. Vädret är gråare än grått och blött. Inatt vaknade jag av mardröm som innehöll både polisarbete och kannibalism. Brutalt märklig. Konstigt nog känns det som att jag drömt den här drömmen en annan gång.

Bilden tog jag på ett kafé för några veckor sedan.

Morr, så jag antar att jag får åka förbi bilverksta’n i morgon bitti igen. ”Fel på kontrollsystem för tryck i däcken” står det på skärmen framför mig när jag kör. Jag antar att det är någonting som ska nollställas i och med däckbyte (?). Jag vet’e f-n och bryr mig inte riktigt heller eftersom jag betalar dyra pengar för att de ska sköta sånt där åt mig. Så de får lösa det. I morgon.

Annars då?

Det var tre möten på agendan idag. Ett av dem råkade hamna mitt i lunchen. Så den blev väldigt sen och eftermiddagen gick märkligt snabbt på grund av det. Sen kom jag hem och jag kan inte påstå att jag gillar att det är så väldigt mörkt hela tiden såhär års (och värre kommer det bli innan det vänder). Det är mörkt när jag åker till jobbet och det är mörkt när jag åker hem.

Det är inte så konstigt att man blir nedstämd och trött.

Jag hamnade på kafé med en Daniel och där satt vi någon timma. Sen är det tvättstugan som pockar på ungefär som vanligt eftersom det brukar vara så varannan söndag.

Idag är dagen för min far. Fars dag. Fast den firas inte. Där hemma är mamman krasslig i feber och förkylning, så pappan fick nöja sig med telefon istället för besök. På bilden här bredvid sitter pappa och jag. Från förr i tiden när jag var en väldigt liten parvel och han var yngre då än vad jag är nu.

Bilden ovanför hittade jag i samma mapp. Det var 2011 och där låg jag i tvättstugan och dog av tråkighet.

Den där bilden på vågen som man sett så många gånger är egentligen en bild på Fuji. Jag har liksom missat det. Det är vågen som är i fokus, men det är egentligen Fuji bilden handlar om och berget är ju där i bakgrunden. Omsvept. Det är något jag aldrig reflekterat över.

Bilden är ett träsnitt från början på 1830-talet av den japanske konstnären Katsushika Hokusai och man lär sig tydligen något nytt varje dag.

Kaffe på kafé. En stros på gågatan. En sväng i mataffären. Det står en gryta på spisen och puttrar. Den ska nog stå där någon timme till. Det luktar gott och det är svårt att vänta för jag är hungrig. Som en varg. Som inte har ätit på länge.

Edit: Saker som får stå och puttra länge blir väldigt goda. Jag kokade ris också. Som jag hade till.