Arkiv för december 2019
Att hämta ett litet paket med såna där saker som är bra att ha
Jag kom hem som jag brukar, parkerade bilen och gick upp och lämnade min jobbväska. Sen gick jag den lilla promenaden bort till utlämningsstället för att hämta ett paket som trillat in idag. Ett inte så spännande som jag beställde häromdagen. Strumpor och kalsonger. Till mig själv.
Sen gick jag hem igen och åt lite kvällsmat.
Alla nyanser av grått på samma gång
Otippat att det var väder idag (inte alltså). Av den regniga och grå typen. Det känns som att de senaste månaderna – några enstaka dagar undantagna – har det slagits något slags rekord i gråväder. Jag är så otroligt trött på den här skiten nu. Ge mig solsken nu!
I natt vaknade jag av att någon petade på mig. Typ tryckte ett finger in i ryggen. Hårt, fast inte så att det gjorde ont. Bara konstigt och … obehagligt. Hörde jag en röst också? Jag svarade i alla fall ”Vad är det?” men fick inget svar. Det var vid halv tre. Sen kunde jag inte somna om utan låg mest och vred och vände på mig och väntade på att alarmet skulle ringa. Funderades på vem det var som petade på mig eftersom jag var ensam i sovrummet.
För övrigt är det min egen lilla dag idag. Så hurra för mig. Fast jag firar den inte. Det är ju liksom en helt vanlig vardag, med jobb, trötthet och ovanstående gråhet.
En glutt på dagens nyhetsflöde
Det var morgon. En dusch duschades. Kläder kläddes. Sen åkte jag. Kaffet väckte mig (eller?). Jobbet jobbades. Lunchen åts. Jobbet fortsatte. Det var en liten fika. Det jobbades mer. Jag åkte hem. Kvällsmaten åts. Nyhetsflödet gicks igenom. Det blev kväll.
Klappat och klart till de på listan
Man går ett varv på stan, trillar in i några butiker och vips, så är de sista av årets julklappar inhandlade. Allt är klappat och klart med över en vecka kvar tills Tomten kommer och knackar på. Det är inte så många på listan, men det är ändå ganska trevligt att det är klart, så man slipper känna någon slags stress för det sen när julen närmar sig.
Söndagens stilla lugn
Söndagsmorgon. En långsam, skön och med känslan av att vara skönt utvilad. Kaffe vid fönstret och blandade nyhetsflöden på skärmen för att se vad som hänt i världen (massor och inget speciellt).
Nu dags för dagen.
Saker man kan göra på en lördag
Kaffe på kafé med en Daniel och en kort promenad i gråväder. Sen blev det en tur till grannbyn och jag hittade en luvtröja till mig själv (kanske lite onödigt eftersom jag redan har alldeles för många). En stros på stan och plötsligt blev det även några julklappar till … några. Vi passade på att äta sunkmatslunch på sunkställe också innan turen gick hem igen.
Sakerna jag sett under året (några av favoriterna alltså)
Året är inte slut än, men jag gjorde en sorts sammanfattning över saker jag sett. Eftersom jag gillar att kolla på film. Och bra serier. Det var saker som var väldigt bra. Några vill jag kanske till och med se om. Jag såg också skräp som jag glömde bort innan det ens var slut. 121 titlar har det blivit hittills i år (som jag kommit ihåg att betygsätta alltså). Både gammalt och nytt. Mest filmer. Fast i topp i år blev det några serier. Serier blev det också fler än vanligt av – trots att jag i vanliga fall tycker att det är lite av en för stor investering att ge sig i kast med hela säsonger.
Men.
Bäst alla kategorier var Chernobyl med bland annat Jared Harris, Emily Watson, Jessie Buckley och Stellan Skarsgård. Mästerligt regisserat av Johan Renck. Ett otroligt starkt, välspelat och välgjort drama om katastrofen i Ukraina 1986. En annan riktig pärla var brittiska Fleabag av och med Phoebe Waller-Bridge. Jag brände båda säsongerna på bara några dagar. Fantastiskt rolig och charmig, samtidigt som den är mörk och svart. Bästa kombinationen.
Sen förstås och Oh. My. God. Jag skrev det redan halvvägs. Den fjärde, sista och avslutande säsongen av Mr. Robot. Herrejävlar vilket mästerverk. Tungt, svartare än svart och helt sjukt jävla fantastiskt. Stundtals behövs nästan samtalsterapi. Fortfarande är det några avsnitt kvar och håller det samma nivå hela vägen är den här sista säsongen en klockren 10-poängare.
…och sen. Jag älskade ju norska Skam när den charmade världen för några år sedan. Så jag passade på att plöja den franska versionen också och den var nog till och med bättre än originalet. Grunden densamma, men ändå annorlunda. Supercharmigt och plötsligt satt man där igen med ett konstant leende på läpparna.
Både Bohemian Rhapsody med Rami Malek i rollen som Freddie Mercury och Rocketman med Taron Egerton som Elton John var långt mycket bättre än vad jag faktiskt hade förväntat mig. Båda omtalade och hyfsat hyllade. Väldigt olika filmer, men nästan ändå som att de är lite besläktade på något avlägset sätt. Fina dokumentären ”Love, Antosha”. Anton Yelchin verkar ha varit en fascinerande person och skådespelare som dog tragiskt i unga år. Nästan mer av en hyllning av honom – men också hans föräldrar.
Jag har lyckats klara mig undan de riktiga kalkonerna i år. De där som man blir förbannad av (eller har jag bara förträngt dem?). Misslyckad däremot var Tom Cruise och hans Mission: Impossible – Fallout. En tröttsam upprepning av samma gamla en gång till. Otroligt oengagerande. För att inte tala om den där mexikanska och totalt överhypade Roma av Alfonso Cuarón. Den var urtrist och förmodligen en av årets mest onödiga och överskattade.
Sedda under året betyder inte att de nödvändigtvis är släppta under året.
Chernobyl (2019) — Snyggt, gripande och starkt. (se texten ovan).
Mr. Robot (2015–2019) — Finalsäsongen. Fantastisk (se ovan).
Fleabag (2016–2019) — Roligt och svart (se texten ovan).
Skam France (2018– ) — Charmigt och bättre än originalet (se texten ovan).
Stranger Things (2016– ) — Tredje säsongen matchade de tidigare och lyckades bibehålla charmen.
Atypical (2017– ) — Lätt autistiske Sams äventyr fortsätter på College.
Amazing Grace (2018) — Aretha är en tour de force!
The King (2019) — Bra film (trots Robert Pattinsons urlöjlige franske prins). Timothée Chalamet är imponerande som Henry V.
Bohemian Rhapsody (2018) — Rami Malek är Freddie Mercury (se texten ovan).
Love, Antosha (2019) – hyllningsdokumentär till skådespelaren Anton Yelchin (se ovan).
Rocketman (2019) — Elton Johns liv i musikform (se texten ovan).
After Life (2019– ) — Ricky Gervais serie om Tony och hur han hanterar sin sorg.
The Favourite (2018 ) — Olivia Colman är underbar som Queen Anne.
Sex Education (2019– ) — Underhållande om den kärlekskranke Otis som blir skolans sexterapeut.
Spider-Man: Far from Home (2019) — Peter Parker åker till Europa och räddar världen. Tramsigt, javisst, men trams är också kul. Också typ en fristående fortsättning på Avengers Endgame (som var bombastisk, underhållande och förutsägbar).
The Magicians (2015– ) — En spännande fjärde säsong som kändes ”back to basic”.
Bilder i kollaget ovan saxade från filmerna nämnda i posten
En helt vanlig fredag (mest på jobbet)
Man jobbar, fredagsfrukostar, jobbar lite till, knäpper bilder på en kollega som ska användas till en artikel, lunchar kycklingschnitzel, hämtar en jacka som varit på service hos en skräddare (som har bytt ut fickorna eftersom det hade gått hål i dem). Fortsätter jobba, fredagsfikar lite, jobbar lite till för att sen avsluta dagen och åka hem till byn och helg.
Keeping it working was everything that would keep it from all going down
Idag är walesiske Ali John Meredith-Lacey och hans alter ego Novo Amor som plinkar på sin gitarr och sjunger i några minuter. Vad som hörs är en cover på Katie Kim och det betyder alltså att det är den fina och videolösa ”I make sparks” som låter här i bloggen.
Huvud, så jäkla irriterande du kan vara!
Efter att ha suttit i ett konferensrum en hel dag får man tydligen dras med huvudvärk. I alla fall ett tag eftersom jag inte kunde hitta någon tablett på jobbet … och ännu en stund innan tabletten jag tog alldeles nyss börjar ge effekt.