Arkiv för december 2019
De lysande djuren piggar i alla fall upp
Mörkret. Det är påverkar mig. Även om det dröjer innan det märks så kan jag knappt bärga mig inför den 22:e då det vänder och vi går mot ljusare tider. Renarna (eller vad det ska föreställa för djur) som står och lyser där bredvid jobbet piggar upp lite grann.
Dagen var ungefär som vanligt. Jag jobbade på kontoret, lunchade med Kattakôrva på den där andra indiska restaurangen (det var helt okej). Sen tillbaka till kontoret och mer jobb. Innan jag kom hem hade jag köpt en tjock tröja (hatar att frysa), handlat blandad mat att ha i kylskåpet (som jag kan äta) och hämtat ett paket som jag beställde för ett tag sedan (som kanske kan vara en julklapp till någon).
Det där när ögonen tåras av ljuset
Jag slutar aldrig att förvånas över hur fort dagar kan försvinna. Det är som att de knappt hinner starta innan de är slut. På lunchen obehagligt och isande kallt. Men. Solen tittade fram igen! Så trots att jag frös ihjäl, blev jag alldeles glad av att få ont i ögonen av ljuset och den blå himlen.
Regardez-moi, je suis le lundi!*
Uppe med tuppen (i alla fall efter larmets andra ringning) och iväg till jobbet. Lätt seg, men måndag är måndag och de har en tendens att ”bara vara”. Så den var som den var och plötsligt hade jag jobbat så att tiden blev dags att åka hem. Poff, snabbt som upp i rök gick dagen.
Hemma är skönt att sjunka ner
Även om det är roligt att hänga med boyzen och åka iväg sådär på en liten utflykt, så är det skönt att komma hem till söndag och lättja i den mjuka sköna fåtöljen. Så jag ägnar mig åt det idag.
En utflykt med Curling i Örebro
Vi åkte till Örebro. Den lilla herrklubben och jag. Vi strosade stad, fikade kafé och åt lunch i en saluhall. Sen hyrde vi en bana i en ishall där vi spenderade några timmar med att prova på Curling. Halkigt, klurigt och faktiskt ganska roligt. Speciellt eftersom jag tydligen har en fallenhet att pricka in de där stenarna där de ska hamna. Sen spa:ade vi lite på hotellet.
På kvällen gick vi ut och käkade mat. Svulligt och gott. Så att jag blev mätt så att jag nästan sprack. Sen drack vi drinkar. Frozen Lime Daiquiri är väldigt gott. Helt plötsligt hamnade vi hemma hos någon som kände någon och där blev det vin. Sen när alla skulle vidare ut i natten kände jag att kvällen var klar, så vid ett-snåret drog jag mig tillbaka till hotellet och somnade på två sekunder.
En lördagsmorgon i den lilla staden
Oj, vad tidigt jag vaknade. Men så la jag mig ganska tidigt igår. Eller … ungefär som jag brukar egentligen. Kanske därför jag vaknade ungefär som jag brukar också. Det är kolsvart ute och jag har just ätit frukost. Igår såg jag filmen som gjorts av ”Tusen små bitar”. Den var helt okej, men boken var bättre. Som alltid.
Idag blir det häng med herrklubben. Det ska bli kul.
Jag är arbetsveckans slut
Jag är de trötta ögonen i en fåtölj. Jag är gäspningarna som kommer redan vid sju-snåret. Jag är det kvarlämnade glaset som inte ens druckits ur. Jag är chokladbiten som bara smakades på.
Jag är fredagen.
…och på jobbet jobbas det med saker
En av apparna vi jobbar med. Först en version. Nu en annan. Samma grundfunktionalitet, men huvudvyn, bland annat, kommer i en framtida version (hej 2020) att vara annorlunda jämfört med dagens. Omtag efter diskussioner. Förhoppningsvis till det bättre. Allting ändras och tweakas. Aldrig stilla och statiskt. Det ska bli spännande att se vart det till slut landar. Om det gör det.
Här ovanför sitter ”Gutty” och funderar. Det var ungefär samtidigt som jag tog en bild till vår jobbwebb och då råkade jag även knäppa en bild på honom.
Det verkar som att hjärnan inte fungerar ibland. Sen vaknar den igen.
Det finns stunder och dagar då jag känner mig totalt vilsen och helt främmande för vad jag håller på med på jobbet. Men så tar jag på mig hörlurarna och ”köttar igenom” saker under en dag och plötsligt faller i alla fall vissa små bitar på plats – även om vissa frågor konstant genererar nya och fler frågor.
Här är det gamla rucklet som står och trillar ihop mellan jobbet och hemma. Från tidigt i våras. Jag kanske borde stanna och ta en ny bild (som jag gjort flera gånger förut). En uppdaterad bild av förfallet.
I söndags gick jag förbi en gammal Rönn och sen gick jag hem igen
Jag vaknade innan klockan ringde i morse. Det kanske inte är så konstigt, men vad som däremot var lite udda var att jag även gick upp innan det var dags. Så jag var alltså på kontoret aningen tidigare än vanligt. Nersläckt, tomt och alldeles stilla … i typ tjugo minuter innan nästa person trillade in.
Sen blev det lite möten, lite fix, lite ditt och datt och helt plötsligt var det dags att åka hem igen.