Arkiv för januari 2020
You’re not a curse, you’re not too much. You are needed here, you are enough
Jag fyller på med mer musik i biblioteket och idag är det amerikanske Brian Fennell (från avsomnade Barcelona) och hans soloprojekt SYML som hälsar på igen och han gör det med den smäktande balladen ”Wildfire” från det självbetitlade albumet
Känslan av en onödig dag
Vaknade fel. Låg dag, dålig dag. Spelar glad. Fake it till you make it. Känslan av att inte få något gjort. Alls. Som en onödig dag. Sen blev det ärtsoppedag med ostkaka istället för pannkaka. Så får man ju inte göra. Men ändå, det var gott. Sen fortsatte det på samma sätt. Jag fungerade inte riktigt och sen åkte jag hem.
Stepping out, off the page,
into the sensual world
Hon är ständigt återkommande i min värld. Det finns mängder av låtar av henne i mitt arkiv, men några som känns mer än andra. Minnen, upplevelser eller vad det kan vara. Musik har den effekten. The Sensual World-albumet är fantastiskt och innehåller några av hennes bästa låtar. Som till exempel titelspåret som har följt mig sen det kom för trettio år sedan. Älskar den fortfarande.
Jaha, då är det väl bara att boka?
Angående resedrömmarna jag nämnde igår. Igår kväll funderade jag av någon anledning på Vaduz eftersom jag aldrig varit i Luxemburg men när jag vaknade ur en dröm i morse var jag i Cádiz. Det ena kanske kopplade det andra, men det kanske är de ställena som jag ska åka till nästa gång. Bara för att.
Hej på dig Europa. Eller världen?
Det är väldigt få platser i den stora världen som jag har besökt. Europa lite mer. Där har jag ändå varit runt litegrann. I 42% av länderna i alla fall. Men jag vill se fler. Europa är enkelt eftersom det är nära. Jag är sugen på en roadtrip i sommar igen. Eller något annat. Kartan behöver bli rödare. Längre bort kanske.
Tål att tänkas på. Drömma om.
Karta från AmCharts
När man drömmer sig bort ett par månader och hamnar i framtiden
Jag gick på lunch och hade solen i ögonen. Det gjorde ont. Tårarna rann som ett vattenfall av allt ljus men det var ändå väldigt najs. Det kändes litegrann som vår (även om det egentligen lär dröja till mars-april någon gång). Men en liten glimt av någonting som kommer sen. Om några månader.
Det kändes härligt.
Man kanske vaknar, men det är inte så säkert att man vill gå upp
Det där att vakna på morgnar. Det blir liksom aldrig helt enkelt. Det är för skönt i sängen. Jag vill ju ligga kvar. Jag skulle vilja sova några timmar till. Softa mer. Ta det lite chill. Morgnar är inte riktigt min grej. Men sen strax efter åtta så är jag där på jobbet i alla fall. Hur det gick till är jag inte riktigt säker på, men jag antar att jag har förflyttat mig från hemmet till kontoret. Eller drömmer jag fortfarande?
På lunchen skymtar jag solsken och äter isterband med stuvad potatis.
Och på skärmen rullar serier…
Jag fyller tydligen det nya året med serier. Jag har ju hittills hunnit med flera stycken. Som t.ex lättsmälta college-zombiekalypsen Daybreak, dramadystopiska Years and Years och äventyrliga His Dark Materials.
Nu senast har jag plöjt tyska och hyllade Dark. Två säsonger klara och nu får jag vänta på att den tredje och avslutande ska bli klar. Den kommer tydligen senare i år och det låter ju bra. För det är en ganska invecklad historia och jag vill veta hur det går för Jonas och alla de andra i de tre tidslinjerna och de tre cyklerna.
Söndag, sköndag och sjöndag
Solsken och alldeles ljummet ute nästan. På min terrass kröp det upp till 20° C. I solen dock, men ändå. Så jag tog en liten promenad längs sjön och avslutade med en kaffe med Stenke på GK. Tvättstugedag är det också. Men bilden är från förra söndagen.
Facebook, vad f-n gör jag där?
Igår öppnade jag mitt Facebookkonto igen. Jag stängde ju ner och inaktiverade kontot för ett halvår sedan. Mest för att jag var så trött på allt trams där i flödet. Så jag har varit utanför loopen alltså. Men nu tänkte jag testa igen. Så jag loggade in, öppnade upp och kollade lite.
En scroll.
Det var allt som behövdes för att jag skulle känna mig färdig igen. Men kontot får vara kvar en stund i alla fall. Det finns ändå vissa små fördelar med skiten. Ett par grupper jag är med i till exempel, där gamla vänner utspridda över landet och världen håller kontakten. Den lilla grejen är bra. Annars vetefan.