Solen skiner och vinden har hållit sig lugn idag, så jag gav mig iväg till naturen. Först gick jag runt och upp på Kastad Kulle, sen åkte jag till Nässja och gick på skogsstigar, små grusvägar och längs sjön. Jag mötte bland annat Hacke som satt i ett träd och hackade.
Det är den internationella Pi-dagen idag (eftersom det är månad tre, dag fjorton) och vi rabblar upp decimaler bakom en trea. 3,141592653589793 … och så vidare. Färgen på Pi-symbolen här ovanför är #314159 och klockan är 3:14 och ibland är man bara lite töntig som uppmärksammar sånt.
Det är fredag den trettonde och dags för helg. Hej så skönt. Corona är fortsatt vad som pratas om. Överallt. Jag var på en sån där stor elektronikaffär efter jobbet. Coronaskyltar i entrén berättar att personalen inte tar i hand. Som att jag skulle vilja handhälsa ändå. I think not. Sen hem till byn och mataffären – som var ovanligt tom för att vara en fredageftermiddag. Håller folk kanske på att isolera sig litegrann?
Vår kollega som har varit bortrest den här veckan har vi nu tvingat till karantän. Han får helt enkelt jobba hemifrån nästa vecka. Men vi har pyntat hans bord så han vet vad som gäller när han sen kommer tillbaka.
Det är Corona på radion, Corona på TV, Corona på sociala medier, Corona på nyhetssajterna och Corona som diskuteras på jobbet. Jag har också sett hur det i vissa sociala medie-kanaler gnälls över att regeringen inte gör tillräckligt, men det personliga ansvaret däremot pratas det väldigt lite om.
Själv tycker jag att de ansvariga myndigheterna verkar göra ett kanonjobb.
Udda dag på jobbet när arbetskamrat meddelade att han försvinner. Synd på bra kollega. Sen blev det hämtad lunch från den nära restaurangen i källaren. Regn på vägen dit, solsken på vägen tillbaka. Förvirrat väder. Sen gick en dag och på vägen hem var det som storm därute på slätten.
I bilen var det Coronadiskussion på radion och den där politikern jag verkligen ogillar satt där i studion och i ena sekunden sa ”Jag vill inte plocka politiska poäng på det här”, men satt sen i nästa och gjorde inget annat än gnällde och försökte plocka billiga poäng på en virussmitta som sprider sig.
Men jäklar så seg en tisdagsmorgon kan vara. Eller kanske litegrann hela dagen förresten. På lunchen, efter maten, när paltkoman kom och knockade mig (som den brukar), var det skönt att slappa loss i soffrummet en stund innan eftermiddagen fortsatte. När jag åkte hem så regnade det. Det gjorde mig inte piggare.
Man kommer till jobbet, det är morgon och det är måndag och man blir plötsligt väldigt glad eftersom man upptäcker ett trevligt meddelande som missats i fredags. Det går ju liksom inte bli annat.
”Har sagt det till P tidigare i veckan men har glömt
att säga till er… SNYGGT! Bra jobbat :-)”
Sen rullar dagen på och när kvällen närmar sig åker jag hem till den lilla byn igen. Jag stannar och tankar och tänker att bensinpriset ändå känns ovanligt lågt. På radion pratar de sen om prisdumpning på olja och om Ryssland, Saudi-Arabien och havererade OPEC-förhandlingar.
Jag hade hoppats på strålande solsken idag, så vädret var väl kanske inte riktigt vad jag önskade, men jag gav mig ut för natursöndag i alla fall. Och även om ”min gamla oas” inte är lika trevlig längre eftersom massor med träd har rensats och huggits ner, så är det ändå skönt att gå ett varv därute. Andra halvan är ju ändå fin – även om det både var blött, geggigt och blåsigt.
Kameran var med och jag sa hej till en gås. Kvack!
Lördagens ingentingande. Jag slöar, latar mig och gör ingenting. Jag åkte en sväng till en grannstad och handlade skröfs, sen åkte jag hem igen och fortsatte att göra ingenting. Tanten på bänken här ovanför såg jag igår när jag gick ock hämtade lunch. Det var som vår i luften där och då.
Jag stannade halvvägs hem. Igen. Vid det där rucklet som jag passerar varje dag. Som jag gjort förut. Jag gillar det fallfärdiga i det och hur det långsamt tynar bort där bredvid vägen, hur det speglar sig i vattnet framför och hur det nästan bara väntar på att kollapsa.
Blött var det i alla fall. För fötterna sjönk ner allt djupare och djupare i den sanka marken när jag försökte stå där och knäppa min bild. Jag är lite nyfiken på husen där bakom också. Är de också fallfärdiga ruckel?
Nu är det helg.