Vad sägs om den här lilla knasigheten då: Jag har blivit med ”pennskrin”. Fast idag och i vuxen ålder antar jag att det kallas för ”case”. Som i ett dragkedjeförsett fodral till alla mina pennor, bläckpatroner och sånt som ofta ligger huller och buller i jobbväskan och skräpar. Eller skräpar är väl synd att säga eftersom jag använder dem ofta och mycket.

Jag hade ett när jag var barn också. När jag gick i skolan. Det här är i och för sig annorlunda, men funktionen ändå densamma.

Hoppsan vilken svårstartad morgon. Som sirap och som tisdagar brukar vara. Fast mer än vanligt. Förmodligen för att vädret suger babianröv idag. Det har varit gråare än grått och med ett sånt där obehagligt och irriterande duggregn hela dagen. Fast jag blev glad av att åka i min lille bil igen. Jag gillar att ha den tillbaka.

Här ovanför är förresten en bild jag knäppte i helgen. Istappar framför sjön. Bara för att.

Jag rotade runt i ett skåp och hittade en bunt med gamla skissböcker. Små svarta, fullklottrade med små figurer, doodlar, tankar och … en skiss på en barnbok som jag kluddrade ner 2008 och som jag helt hade glömt bort. Nu funderar jag på om jag faktiskt ska ta tag i den. För min lilla historia om två små knattar, med bandanas som hattar (och Tyra som tror hon är en myra) var faktiskt ganska rolig.
 

En annan av dem – och det är uppslag efter uppslag, skrivet huller om buller, kors och tvärs, upp och ner. Fyllda med random ord, fraser (tänk om jag hade en liten liten apa…), lösryckta meningar och märkliga tankar (?). Jag vet inte ens vad … för det går inte riktigt tolka tankarna bakom (om det ens fanns några). När jag ser hur det ser ut tvivlar jag på min mentala status.