Arkiv för maj 2020

En lat söndag med en stunds fika och paddan Paula från förra helgen

Jag gick och la mig ganska tidigt igår. Sen sov jag i typ tolv timmar tills jag vaknade i förmiddags. Jag antar att jag behövde sova ut. Det var väldigt skönt i alla fall även om jag nu går omkring och är lite småseg idag. Men det är ju söndag och då ska man vara seg. Vilodagen. Men en fika med Stenke blev det.

Här ovanför är paddan Paula som jag träffade på förra helgen när jag var ute i naturen och kollade in en gammal plats från barndomen.

Ungefär första halvan av dagen

Sovmorgon. Frukost. Efter-frukost-vila. Dusch. Påklädning. Allmänt plockande och donande i lägenheten. Tur till plantskola för inköp av växter (fyra olika) till terrassen. Returresa hem. Bortstädning av gamla och plantering av de nyligen inköpta växterna. Städning. Lunchlagning. Ätning av lagad lunch. Vila.

Så kom fredagen och knackade på

Fredagen kickade in efter arbetsdagens och arbetsveckans slut. Jag fick besök av huvudvärk som jag försökte ignorera med att åka till en annan stad för att köpa en ny lampa till mitt köksfönster (eftersom jag inte gillade den jag hade). Sen åkte jag hem igen och och hängde upp den.

Här ovan är en bild på Jungfrun. Ön som ligger därute i sjön.

Ännu ett stycke promenad

Efter jobbdagens slut. Promenad. I rask takt. Med tunga fötter.
Till strand i ena änden och kvällsmat i den andra.

Det där med isolationen på grund av Corona-eländet och hur det gnager

Det här att sitta hemma och jobba är inget roligt. Jag är så sjukt trött på det och mår f-n inte bra av det. Det blir också en sån markant skillnad från gårdagen när jag var på kontoret. Hur trevligt och viktigt det faktiskt är att ha kollegorna omkring sig. Plötsligt fanns det samtal och diskussioner. Spontana. Verkligheten är så mycket bättre än Teams-möten. Hemma är isolerat. Isolerande. Ensamt.

I vanliga fall tycker jag att det är väldigt skönt att stänga i mig. Få vara ifred och för mig själv. Min introverta sida behöver det då och då. Men nu. Efter två månader av ofrivillig isolering. Inte så mycket.

Hurra! Ett avbrott från … köksbordet

Ett avbrott från jobba-hemma-rutinen. Idag en dag på kontoret och det kändes alldeles härligt att kliva in där och se något annat än det gamla köksbordet hemma. Först en halvtimma med bara mig själv på plats, men sen kom tre av mina kollegor intrillande och där satt vi sen och jobbade tillsammans på behörigt avstånd i var sitt hörn i ett av rummen.

Tröttsamt, tröttsamt och tröttsamt

Idag är det den 37:e arbetsdagen hemma vid köksbordet och det börjar bli ganska tröttsamt att sitta där. Jo’rå, det fungerar ganska bra rent praktiskt. Men suck liksom. Idag ställer det varierande vädret dessutom till det. Inte så upplyftande. Ena stunden solsken och sen en stunds hagel. Sen kom regn som blev solsken och tillbaka till regn. Det kanske är därför jag känner mig extra sur och tvär idag.

Vardagen och hur den är

Måndag betyder att vardagsrutinen är tillbaka och rullar på som vanligt igen. Jag gick upp med väckarklockan och var en halvtimma senare på plats med jobbdatorn vid köksbordet. Det blev en kort promenad efter maten (som idag åts hemma eftersom jag hade rester sedan igår). Sen mer jobb och en längre promenad när arbetsdagen var slut.

Nu kvällsmat.

Årets första dopp (fast på fel sätt)

Idag är det en sån där ingentingdag. Jag sov till tolv. För att jag förmodligen behövde det. Eller kanske för att jag var ute och drack ett par öl med Olly igår kväll. Och även om jag var hemma vid halv tio och det verkligen bara var ett par öl, så var jag lite småseg när jag vaknade.

Sen. När jag tog bilden här ovanför. När jag gick en liten bensträckarstros längs sjön. Det var regndroppar som började falla och jag som hukade mig ner för att knäppa bilden på dagens sjö. En liten våg som trillade in och vips så hade jag råkat doppa kameran i vattnet. Det var ju inte meningen. Men gick bra. Hoppas jag.

Först ute i natur, sen ute i stad och då blir man som en kokt kräfta

Solskenslördag. Så jag tog sovmorgon och sen åkte jag till naturen. Ännu en barndomsskog. Ingenting såg dock ut som då. Vaga minnen av snö, pulka och is på sjö. Då ett stort äventyr och nu … en väldigt liten skogssjö. Där jag såg en Svarthakedopping. Den såg tuff ut. Eller elak. Kanske för att den hade ilsket röda ögon.
 
En Svarthakedopping i Skeppstad
 
Sen kom jag hem till den lilla staden igen. Då satte jag mig på fiket och drack en kaffe och åt en liten kaka. Sen gick jag till en uteservering med Niklas och drack en liten öl i solskenet. Dit kom även Öhrman. Det var soligt och sommarvarmt och nu är jag lite sådär fint röd i ansiktet igen efter en heldag ute.