Skönt solsken och som sommar idag igen. Det var en lång solskensfika på uteservering och det var stros längs sjö. Sen till plantskolan för mer grönska till min terrass som planterades i stor kruka och det var tydligen en Azalea som jag köpte. Det kan ju vara bra att veta när granntanterna frågar.

Skön dag som började med lång sovmorgon. Först en ganska tidig frukost där vi åtta-snåret, men sen blev det en efter-frukost-vila där jag råkade slumra till, så jag klev inte upp förrän halv tolv.

Det blev tur till grannbyn där jag köpte mig en ny säng. Äntligen. Jag har velat fram och tillbaka. Kollat olika modeller och tänkt på det i f-n ett par års tid. Men så slog jag till idag. En skylt vid sängen visade både att den var ”Bäst i test” och hade ett fint litet kampanjpris. Så om ca fyra veckor (typ) kommer jag förhoppningsvis att sova ännu bättre.

Sen hemma igen och strålande solsken och då blev det dags för årets första uteserveringsöl. Mitt på blanka eftermiddagen. Men sommarfeeling och 25° C gjorde att det kändes rätt. Plötsligt kändes också allt nästan lite som vanligt en liten stund. Det var turister som strosade förbi och folk som njuter av skönväder och allt var lite av något som inte känns som Corona-skiten en liten stund.

Kontorsdag. Fast inte på det roliga sättet tillsammans med mina kollegor. Istället helt själv och det var skönt det med. Variation från köksbordet. På plats för att släppa in en elektriker som skulle dra kablar genom våra lokaler. Sen kom jag hem och det var som sommar, så jag satte mig på terrassen och firade långhelg med en öl i skön stol i kvällssol.

Det svänger fort hos de som styr vädret. Från ruggig höstkänsla häromdagen till riktig sommarvärme idag. Efter-jobbet-promenaden bjöd på närmare 25° C och riktigt kvav luft som gjorde att promenaden ut till Tycklinge och tillbaka blev väldigt svettig.

Alltså fy vilken trist morgon. Först trodde jag att det var söndag när jag vaknade. På det där sättet att det är som ”f-n vad skönt med söndag, nu ska jag somna om”. Sen ringde larmet, men det kopplade ändå inte. Det tog ett tag för poletten att trilla ner. Det är måndag och utanför köksfönstret slamras det till och från när det tas bort tegelpannor från grannhusets tak och kastas ner i container.

Go’morron.

Söndag i sängen. Regnet regnar utanför och allting känns väldigt grått när man tittar ut genom fönstren. Det var frukost, morgon, dusch och allt det där. Sen blev det en fika med Daniel på GK. Sen gick jag hem igen till söndagslättja.

Jag köpte en sån där färdig Tikka Masala-grytbas häromdagen. Gjord för oss som inte orkar göra från grunden och som inte orkar leta reda på rätt ingridienser och kryddmix. Så jag hackade upp några kycklingfiléer, stekte dem och hällde på den där grytbasen. Indiskt på enkelt sätt – enligt förpackningen. Lite ris till det och det blev faktiskt både bättre och godare än jag förväntade mig. Jag skulle bara haft ett Naan till också. Det hade varit najs.

Jag åkte in till den trötta grannstaden och köpte ett par jeans. Jag råkade köpa två par solglasögon också (eftersom de typ var nästan gratis).

Grannstadens centrum känns sorglig när man är därinne. Stadskärnan är döende. På gränsen till tragisk. Visst är det den här grejen med både Corona och ”personlig lockdown” just nu, så många är kanske hemma, men det handlar inte om att det idag var folktomt. Det här har pågått i många år. Coronaåret har nog bara skyndat på det litegrann.

Butik efter butik bommar igen och de tomma butikslokalerna blir allt fler och fler. Med all säkerhet är det både näthandel och det stora affärsområdet i utkanten av staden som långsamt stryper centrum. Kunderna väljer självklart det andra eftersom det både är smidigare, bekvämare och enklare.

Vad som behövs är en total, radikal och kostsam förändring. Staden tillsammans med handlare och fastighetsägare behöver göra om i grunden. Både butikslokalerna och gatubilden behöver förändras. Att besöka måste vara lite av en upplevelse. Annars finns ingenting kvar snart.