En oerhört vanlig dag. Det blir liksom inte mer vanligt än såhär. Som ett sammanslaget genomsnitt av höstens alla vanliga dagar. Vanligare än vanligast. Det finns ingenting med den här dagen som sticker ut, så jag struntar i att fortsätta berätta om hur otroligt vanlig den var.
Här är en bro.
Idag blev det en roadtrip ner till huvudkontoret (kan man kalla det roadtrip om det är en jobbresa?) för att hälsa på mina kollegor. Så det blev en tidig morgon, en springig förmiddag för att lämna grejer till folk (”hej det var länge sedan”), möte med Norge (kjempegodt), italiensk lunch på stan (Buon cibo!), möte med designteamet och sen ett möte med UX-gruppen. Sen, efter en ganska intensiv dag, packade jag ihop mina grejer, sa hej då till folk och åkte en ganska seg resa hem.
Dagarna går på repeat nu. Vakna, jobba, äta, jobba och sen hem till lite mat innan det dags att krypa ner i sängen för att sova igen – för att göra om allt igen i morgon. Tankade på hemvägen gjorde jag dock så höstvardagen är alltså väldigt ospännande.
Det har varit måndag hela dagen lång. Seg måndag. Trött måndag. Lätt tråkig måndag. Men solen tittade fram en stund och det var najs, lunchen var god och dagen gick fort. Så trots måndag var det en ganska okej dag ändå. När jag kom hem hittade jag en chokladbit som jag inte hade ätit upp i helgen. Bara en sån sak.
Så blev det söndag igen med allt vad det innebär. Fika, tvättstuga och lättja.
Ja, det var väl ungefär det.
Här är en suddig humla.
Kaffe på kafé. Som lördagar brukar. Efter kaffet blev det strosande. Längs sjön. Såklart, för det är så man gör. Hösten kryper på mer och mer och snart är det nog dags att plocka fram en tjockare jacka. Träden blir mer och mer gula. Men solen tittar fram och det är najs.
Jag tyckte jag behövde en ledig fredag, så jag tog mig en och det har varit en väldigt skön dag idag. Jag sovmorgnade mig, drack kaffe, sen gick jag ut, åt en lunch och efter det gick jag bort till bubblor och varmt vatten på ett spa. Jag badade, bastade, slöade och hade det väldigt skönt och avslappnat i några timmar. När jag gick därifrån kände jag mig lite som en degklump.
Eftersom det var finväder stannade jag på puben på vägen hem, fast ute på torget. Där blev det en öl i solskenet. Sen blev vi fler och när solen försvann bakom hustaken gick vi in och satte oss istället, åt en bit mat och blev kvar ett par timmar till.
Min gamla blogg fyller 23 idag. Tjugotre års oavbrutet bloggande om trams. Samma gamla vanliga som när jag började. Samma gamla ord på ord på ord som staplas på varandra. Dag efter dag. 23 år av en dagbok om ingenting speciellt.
Hurra för det!
Jag slår till och tar helg redan idag. Så min torsdag är som en fredag. Det känns skönt. Varför då? Varför inte liksom. Jag kände att jag behöver det och tänkte lyxa till det med en slödag i morgon. Idag var det annars en helt vanlig dag. Ganska exakt så som torsdagar brukar vara.
Jag såg solen idag.
Jag tyckte att jag behövde lite variation på väggen och att min Kaskelotval behövde lite vatten, så jag beställde en 70×100-förstoring på en bild på min lilla sjö och hängde upp där i ramen bredvid tv-skärmen. För varför inte liksom. Sen när jag tröttnar är det bara att fixa en ny.
Annars var dagen precis som alla andra vardagar. Det var jobb och sen var det hem.