Det är som sommarkväll, på det bra sättet. Vindstilla, varmt och alldeles lugnt och skönt. Sjön ligger alldeles blank och fin och jag tog en omvägspromenad till affären, förbi en solnedgång som redan varit.
Det är huvudvärk idag och det är sjukt irriterande, onödigt och jobbigt. Hela dagen har den legat där inne i huvudet och gnagt. Trots tablett.
På vägen hem en annan typ av irriterande huvudvärk. Stopp på E4:an. Enligt radion på grund av att någon med husvagn som klantat sig. Vilket jag såg efter en stund när jag långsamt passerade och samtidigt morrade tyst för mig själv. Egentligen var det bara tio minuters nästan stillastående irritation (eller väldigt långsamt rullande), men det är tio minuter för mycket.
Det var morgon och jag åkte till jobbet och det var några möten som möttes och saker som gjordes. Jag åt en lunch som var god (Flygande Jakob) och det var en stund solsken och ett möte till och fix med andra saker och sen åkte jag hem till mitt och då slängde jag in en tvätt i tvättmaskinen.
Dagen gick, kaffet kickade in, solen kom fram, lunchen smakade bra och humöret blev bättre. Sen fortsatte eftermiddagen likadant och det började blåsa höstiga vindar när jag gick tillbaka till bilen, men solen fortsatte att skina och jag gillar det.
Jag gick och la mig som vanligt igår. Trött och somnade ganska snabbt där vid elva-snåret ungefär. Strax efter tolv vaknade jag och trodde först att det var morgon. Det var det inte, så jag somnade om igen efter en kort stund. Vid tre vaknade jag igen. Klarvaken och vad som kändes som färdig med natten. Så jag försökte somna om igen, men det var ju kört. Jag vred och vände på mig, lyssnade på lite radio, vred och vände på mig ännu mer tills klockan blev halv sju då jag klev upp.
Sömnmässig skitnatt alltså.
Dessutom. Trafiken in till kontoret flöt inte alls på som jag ville, så nu är humöret inte på topp … kanske man kan säga. Nu ska jag ta mig en kaffe. Då kanske allt känns bättre.
Oj vad mycket måndag det var idag … och i morse när jag försökte komma igång. Det var nästan så att jag somnade lite i duschen. Tråkväder hjälper som vanligt till och plötsligt känns som höst på riktigt ute. När jag satte mig i bilen var det bara 9,5° C och jag gillar’t inte. Stjärtvärmen fick åka på.
Sen var det kontoret hela dagen och det var Isterband med dillstuvad potatis till lunch och dagen flöt på som vanligt tills det var dags att åka hem. Halvvägs stannade jag för att tanka och när jag kom hem fick jag tända lamporna.
Gråheten gör allt lite mörkare. Även humöret.
Söndagslunken den lugna och sköna och efter morgon blev det långfika med Stenis och sen kom Lars och satte sig. Sen gick jag och köpte kycklingfiléer som jag stekte till lunch och resten av dagen ska jag bara vara. Solen skiner, så jag ska nog ta mig en promenad också. Bara för att.
Det var en lugn och skön morgon och det var frukost och tillbaka till sängen innan dagen började. Mjukstart som det ska vara. Sen drog Ida och jag iväg till Norrköping för invigning av vår kompis Åsas utställning ”den inre världsutställningen” och när vi hade gått runt där, lyssnat på tal, kollat och pratat med folk så åt vi en svulstig pastalunch i Knäppingsborg innan vi åkte hem till byn igen.
Äntligen blev det fredag efter en intensiv och humörmässigt irriterande vecka. Som (numera) vanligt hemma vid köksbordet och dagen har fyllts med lansering av nyheter. När sen klockan blev senare på eftermiddagen packade jag ihop för helg och gick och handlade toapapper, för jag hade bara en rulle kvar.
…och ovanför är en bild från i somras när jag var på Serralves.
Plötsligt (hösten kom) har det också blivit svalare. Jag tycker att förra veckans sköna väder var behagligare och idag hade jag lite för lite kläder på mig när jag gick till och från bilen. Det kanske är dags att plocka fram jackan. Jobbet flöt på bra och när det var klart för dagen åkte jag hem. Ganska exakt sådär som jag brukar göra.