Efter att har försökt själv några gånger slår min kollega numret till kundens kontor i Frankrike och ger mig luren. När personen i andra änden svarar säger jag, reflexmässigt, utan att tänka mig för; ”Bonjour, ça va?” … och väntar på något slags respons.

Ingenting.

Jag hör att någon är i andra änden … sen säger jag på min väldigt knaggliga skolfranska:
– Eh … Je voudrais parler à...

Till svar får jag … jag vet inte riktigt. Franska människor är inte bra på engelska.
– ”Joo spiiik inglish”.
– Yes, can I please speak to…”

Hon avbryter mig med en lång harang som är totalt obegriplig.
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu … INGLIIIISH
– Yes, can I please…
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu… någonting… Whooo arrr joo?
– My name is Janne from the advertising agency in Sweden, can I…
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu … INGLIIIISH.
– Pardon, säger jag och lägger på.

Samtidigt står några av mina kollegor bredvid mig och flinar åt mitt försök, hånar mig för mitt ”Bonjour, ça va?”.

Det är ju schysst. Jäkligt schysst.

Läs andra bloggar om jobb, kollega, telefon, telefonsamtal, franska, knagglig, kund, kontor, frankrike, skolfranska, kollegor, flinar, hånar, Bonjour, schysst