Bland vinylsinglarna i min gamla samling från förr – och som jag tänkte gå igenom för mitt eget nöjes skull – hittar jag den ena märkligheten efter den andra. Låtar där bäst-före-datumet ibland har gått ut för länge sedan.
1985 fick jag en stereo i födelsedagspresent. En riktig. Med skivspelare, dubbelkassett, equalizer och hela tjottabarongen. Så fort jag hade råd köpte jag en singel eller ett album och en av de absolut första singlarna som hamnade på skivspelaren var ”The word girl” som släpptes tidigare det året av gruppen Scritti Politti. En grupp som genom åren egentligen mest har bestått av Green Gartside (för de finns tydligen fortfarande) – som också sjunger med den något speciella rösten. Låten klättrade upp till nr 6 på den engelska topplistan och här hemma lyckades den ta sig till Trackslistans tredjeplats. ”The Word Girl” fanns även med på deras album ”Cupid & Psyche” från samma år.
Och 1985 tyckte jag att den här låten var jättebra.
Läs andra bloggar om vinyl, samling, skiva, singel, bäst före, 1985, födelsedagspresent, skivspelare, stereo, dubbelkassett, album, Scritti Politti, The word girl, Green Gartside, topplista, Tracks, trackslistan, Cupid and Psyche, jättebra, nostalgi
Nu har jag lyssnat igenom Kleerups skiva några gånger och det känns lite som det är samma låt om och om på hela skivan. Lite enformig. Sen känns ljudbilden lite platt. Men skivan är ganska bra ändå, lite platt, men bra. Ett betyg skulle kanske hamna på 3,5 av fem. Typ.
Vilket antiklimax det hade blivit (och feta skandalrubriker i kvällspressen) om Perelli inte hade gått vidare till finalen i Eurovisionstjottabalongen.
Andra bloggar om: Kleerup, enformig, ljudbild, platt, skiva, bra, betyg, antiklimax, skandalrubrik, kvällspress, Charlotte Perelli, Eurovision Song Contest, Eurovision, ESC
Första halvan såg jag i höstas, sen glömde jag på något sätt bort det en stund. Fram till igår då jag fick en DVD med säsong två. Så jag hoppade snabbt igenom avsnitt 6 för att uppdatera mig och kollade sen igenom avsnitt 7–11 som jag inte sett. Det här är en av de stora orsakerna till att nedladdningen existerar. Tillgängligheten. Inte att det finns. Utan att det finns när du vill. Jag vill ju kunna se när jag vill, när jag har tid, när jag har lust, utan reklamavbrott … och att vänta en vecka mellan varje avsnitt känns sådär. Jag tappar intresset ganska fort.
Rösta på mig! Sen borde du skriva upp dig för att vara med på Earth hour den 29 mars 2008! Andra bloggar om: Heroes, säsong, två, glömd, vecka, skiva, reklamavbrott, serie och nedladdning
CD-rean startade tydligen igår och branschen gör vad de kan för att hålla den där solkiga fanan så högt de orkar (och det är inte speciellt högt).
IFPI och deras medlemmar tror väl att det går att väcka liv i den där runda, platta tingesten, att den ska leva vidare. Kom igen, det är 2008. Det är väl nästan syrgas och defibrillator på det mediet. Jag ger den ett par år till. Högst. Jag tror inte att jag har fel.
Det var väl där hela branschen gjorde fel från början. De hade för stor tilltro till CD-skivan. De trodde inte på internet och nya medier. De hade glömt övergången från vinylen där de jäklar i mig gjorde sig en ordentlig hacka. Men det är ju svårt att hoppa på tåget när det redan har lämnat perrongen.
Andra bloggar om: CD, rea, skivbranschen, IFPI, skiva, vinyl