Jobbet

Samkväm

Vi hade julfest med jobbet igår. Fast utan jul. Det blev lite öl, god mat, gott vin och samkväm istället. Fast det var i och för sig inte så blodigt, så jag är förvånansvärt pigg idag, piggare än jag trodde att jag skulle vara. Det kan också bero på den lilla promenad jag fick till jobbet i morse. Det blåste isande vindar på mig och det var inte speciellt skönt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Jag till och med visslade på en glad liten julsång i bilen i morse

Snön yr fortfarande omkring mig. Det tog en timma att åka till jobbet i morse. Jag låg långt bak i en karavan som rullade på i ungefär 50-60 km/h – och jag blev inte rosenrasande av vägilska (kors i taket). Landsvägen var lite snöig, blåsig och moddig och på vissa ställen lite halkig, så det var för en gångs skull okej att rulla på lite långsamt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Ett tomt kontor. Eller inte.

Det är tisdag (hmm) och det är helt tomt på kontoret. Jag var först idag och sitter helt ensam här vid mitt bord. Nej, vänta förresten … nu kom det någon … och en till. Bra, då behöver jag inte få lappsjuka. Jag brukar nämligen få det om jag tvingas att sitta själv. För oavsett om jag vill vara i fred (då brukar jag ta på mig hörlurarna) eller inte, så föredrar jag att ha folk omkring mig.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

På gränsen till nervsammanbrott

Igår uppdaterade jag programmen i min dator på jobbet och många fiffiga, nya och bra funktioner hittar jag. Dessvärre vill min anpassade uppsättning snabbkommandon som jag hade i förra versionen inte riktigt leka med den nya … och eftersom jag använder mig av snabbkommandon mest hela tiden – det underlättar jobbet väldigt mycket – blir jag mer eller mindre alldeles vansinnigt tokig när jag trycker ner en tangentkombination och något helt annat händer än det jag hade tänkt mig.

Tokig blir jag. Verkligen. Jag sitter och svär, suckar och irriterar mig.

Nu har jag suttit och anpassat den nya versionen så att den bättre ska passa mig. För att lära mig andra, nya snabbkommandon än de jag är van vid är liksom inte riktigt min grej – och tar dessutom alldeles för mycket tid och kraft. Så jag antar att fler svordomar kommer att skrikas ut innan dagen är slut.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

På jobbet spelas det musik

Jag sitter på jobbet och lyssnar på min spellista som jag gjorde igår … och låter mina kollegor få ta del av den också. Det känns ganska trevligt med en hel hög av lugna låtar såhär efter lunchen (köttbullar med sås, potatismos och lingon). Det är lugnt, skönt och stillsamt. Hoppas mina kollegor tycker detsamma.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Ah, najs … det är fredag.

Det är fredag och det känns ju trevligt. Lite morgontrött är jag visst idag – precis som vanligt alltså. Kaffet har inte riktigt kickat in än … så … jag ska snart sätta igång. Jag ska bara … en liten stund till.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Dagens lunch

Jag och ett gäng av min kollegor gick bort till K&K och käkade lunch idag. Ärtsoppa. Till det några bitar italienskt olivbröd. Efter soppan blev det pannkakor med sylt och grädde. Mums filibaba.

Har du förresten sett att högerspalten som blev en vänsterspalt är högerspalt tillbaka till vänsterspalt? Jag kan inte bestämma mig var den ska ligga. Så jag testar lite fram och tillbaka … vad tycker du?

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Jobb och musik

Om det nu är någon som undrar vad jag sysslar med idag kan jag berätta att jag fixar med en engelsk version av en katalog som vi gjorde åt en kund i våras/somras. Samtidigt lyssnar jag ifatt på Dance Department-podcasterna som ligger i min iPod. Det svänger. Kanske inte så mycket katalogen som musiken.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Dagens lunch

Det är en märklig blandning på inläggen här på bloggen idag. Först toaletthistorien och nu om dagens mat. För jag åt lunch nyss. Wokad kyckling med Cashewnötter och ris … och det smakade bra. Av ren lättja blev det från samma ställe som i måndags. Om nu någon undrade.

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

Om problemet med att vakna och sen åka långsamt

Det var det där med att vakna när väckarklockan ringer. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det blir bara svårare och svårare. Den här veckan känns som om det varit värre än någonsin. Snoozeknappen går på repeat – trots att jag vet att jag bara blir tröttare av det. Men jag kan inte låta bli. Det går inte att gå upp på första signalen. Inte på den andra eller tredje heller. Det är som om någon osynlig varelse tvingar ihop mina ögon och trycker tillbaka mitt huvud mot kudden. Det är alldeles uppenbart att jag aldrig kommer att vänja mig vid att vakna tidigt, trots väldigt många års jobb som faktiskt borde ha lärt mig.

När jag sen till slut äntligen vaknat tillräckligt mycket för att sätta mig i bilen för att åka iväg så går det som i slow motion. Gårdagens omskyltning av vägen gjorde att det inte bara gick långsamt att köra till jobbet. Förvånande nog, eftersom jag körde exakt efter den nya hastighetsgränsen, kändes det lite som om jag nästan stod still på vägen – trots att jag faktiskt sakta rörde mig framåt.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,