Musik

En del kallar det ”gubbvila”

Jag slumrade till en stund efter maten. En kort powernap. Musik på samtidigt och det är en skön lördag. Det är The Avalanches igen och deras album ”We will always love you” från i vintras och det är riktigt bra och perfekt att ha på när man gör saker. Som slumrar. Favorit i repris alltså eftersom det är We go on (feat. Cola Boyy & Mick Jones) som låter en gång till.
 

Bild ovan från videon

Pretendiendo entender
Los enigmas del universo

Kvällens låt. För den är liksom fin och lite sådär … gullig på något sätt. Det är José Gonzales som sjunger och plinkar på sin gitarr. Det var länge sedan jag hörde något med honom, men idag är det hans ”El Invento” som låter i mina lurar.
 

Bild ovan från videon. Musiken finns i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)”.

I keep seeing people I don’t want to see (in my dreams)

Det är skön fredag, solen skiner från en klarblå himmel och musiken låter i högtalarna samtidigt som jag sitter och jobbar. Dagens låt är den skönt avslappnade och lätt släpiga I keep seeing people I don’t want to see (in my dreams) som jag trillade över igår och det är Louis Imperiale från Indianapolis och hans Fifth Lucky Dragon som sjunger och plinkar på instrumenten.
 

Bild ovan från videon. Musiken i bloggen hittar du som vanligt i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)”.

Au revoir Daft Punk

Det var något nytt de kom med där i mitten på 90-talet när de slog igenom med ”Da funk”. Dansmusik hade inte riktigt låtit sådär innan. De liksom förnyade hela electro- och dansscenen och var stilbildande med sitt sound. Många av deras låtar är ett soundtrack till mitt liv. Framförallt från deras första album ”Homework” och andra ”Discovery”.

Nu går tydligen Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter skilda vägar och säger hej då med ”epilogue” – en liten video på åtta minuter.
 

Bild ovan från videon

Ljud som låter i mina lurar

Den går varm på radion och nu låter den även i mina lurar. Idag är det den irländska duon Bicep som är tillbaka här i bloggen. Låten som låter heter ”Apricots” och vad som låter lite som sång är tydligen en kort sampling från ”Gebede-Gebede Ulendo Wasabwera” med åtta äldre kvinnor och två trummor från Mang’anja-folket i Malawi.
 

Bild från videon. Musiken från bloggen finns i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)

I’ll wear your sadness like it’s mine

Det är Bleachers som hälsar på idag och eftersom de är från New Jersey så har de bjudit in gamle Bruce att sjunga med här i deras låt från november förra året. Kanske lite udda kombo men låten är skön och idag är det alltså ”Chinatown” som låter i mina lurar.
 

Bild från videon. Musiken från bloggen finns som vanligt i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)

There is no cause for alarm

Det kanske var debuten. Hans första eller någon av de tidiga. Där och då fanns det några låtar och jag gillade dem. Sen föll Just Jack lite i glömska hos mig. Så som det blir … eller kanske för att han tog en paus på typ tio år.

Men så idag trillade jag över honom igen och det är alltså ”No cause for alarm” som låter i mina hörlurar och den kommer från hans album ”What we did today” från 2017.
 

Låtarna i bloggen hittar du som vanligt i låtlistan Bloggat (så väldigt random)

Veckovill och stillsamt pianoklink

Nu har jag hamnat i det där stadiet när jag inte riktigt vet när vi är. Det är en ganska skön vilsenhet bland veckodagarna. Datorn säger att det tydligen är lördag idag, men det skulle lika gärna kunna vara onsdag eller söndag. Eftersom jag är fortsatt ledig några dagar till så kvittar det faktiskt. Jag har absolut ingenting inbokat, inga planer eller inga måsten som ska göras. Jag bara är.

Jag plockade ut några godbitar från soundtracket till Soul som jag såg häromveckan och de snurrar nu frekvent i högtalarna hemma. Trent Reznor och Atticus Ross har komponerat några fantastiskt fina och stillsamma pianomelodier som nästan som värmer en i grårusket. Som till exempel ”Epiphany” som får bli dagens låt.
 

Kaffe på det gamla kaféet och musik i öronen (det är en skön lördag)

Ännu en dag av gråväder. Så väldigt otippat. Inte. Men en fika med kaka och kaffe på GK med den gamle norrmannen var trevligt. Självklart med en stros längs sjön efteråt. Sen en sväng till mataffär för saker till kylskåpet som sen ska lagas till något ätbart.

Idag lyssnar jag för övrigt på The Avalanches nya album ”We Will Always Love You” som kom igår. Låtarna som släppts inför och albumet hittills lovar gott. Det känns litegrann som att det här är vad deras förra och ganska tråkiga Wildflower borde ha varit – en uppdatering istället för upprepning. Soundet är ändå väldigt mycket The Avalanches. Vilket får illustreras med låten We Go On (feat. Cola Boyy & Mick Jones).
 

Fang meg når jeg faller eller mister meg selv og siste flammen eller gnisten

Ibland när man hör låtar så gillar man dem och de följer med från var det nu än var man hörde dem först. Just därför är det idag norske Cezinando från Oslo som musicerar här i bloggen och det är hans ”Håper du har plass” från 2017 som låter i mina lurar ikväll.
 

Bild ovan från videon. Musiken från bloggen finns i låtlistan ”Bloggat (så väldigt random)”.