Musik
Slut på arbetsveckan och hej helg!
Första arbetsveckan efter semestern gick – som vanligt – rasande fort. Den swishade förbi lika snabbt som den kom. Lite trögt att gå upp på morgnarna och segt att väcka hjärnan till liv igen, men förutom det så kändes det mest som vanligt. Fredag är skönt och helgen hägrar.
Idag gjorde jag ännu en liten spellista. En som är typ motsatsen till gårdagens. En tokblandad lista med gamla, nyare, glada, arga, roliga, konstiga, klassiker, energiska, irriterande och ibland medryckande dansmusiklåtar. Finns på Apple Music eller Spotify. Kör på random, för den gör sig nog bäst så.
Veckodagarnas förvirrade ordning och lugna fina låtar som låter
Jag är fortfarande lite vilsen med dagarna efter semestern. Eller är det för att jag var ledig i måndags och började min vecka i tisdags? Idag känns i alla fall inte som torsdag och jobbet rullade på. Eftermiddagen ägnades åt expertgruppsgrejer och möte. Sen hem till det lilla hemmet.
Igår gjorde jag en spellista med pianoplink. När jag lyssnade på den i bilen idag tyckte jag att den blev enformig, så jag slog ihop den med en lugn lista och vips, det blev en ny. Den gamla raderades och den nya ”Soft, lugnt & smör” finns nu att lyssna på för den som vill ha stillsamma, sköna låtar som låter. Finns även på Spotify om du hellre vill det.
È difficile stare al mondo
Quando perdi l’orgoglio
Först när jag hörde den, Eurovision och allt, så ba’ ”Va är det här för trams”. Sen har den dykt upp lite här och där och på radion och så helt plötsligt börjar man inse att f-n, det här kanske inte var så tokigt ändå. Den har något. Sen ett par veckor senare sitter man där i bilen och sjunger på låtsasitalienska och diggar med.
Dagens låt är alltså ”Soldi” med Mahmood.
Söndagen går ungefär som vanligt
(fast den låter rytmiskt och glatt)
Det är söndagslunken med lite fika, lite regn, lite solsken, dammsugning av lägenheten och några varv med tvätt i den gamla tvättstugan och det är vattning av blommor och en ganska lugn och skön dag. Idag illustrerat med ännu en bild från Nationalmuseum från när jag var där häromveckan (och eftersom jag inte har tid att fotografera när jag gör allt det andra).
Samtidigt som jag dammsuger och viker tvätt går dagens låt på repeat. Idag är det Dave Whelan och Mike Di Scala och deras CamelPhat som tillsammans med Jake Bugg får mig på fötter med sin ”Be someone”
It’s the fuckin techno, before and after,
I fuckin hate that fuckin techno shit
Innan de släppte ”Break Law” förra helgen så passade amerikanske dj-producent-musikern Sonny John Moore (Skrillex) och tyske dj-producent-musikern Alexander Ridha (Boys Noize) att släppa en liten mixtape med en ganska knasig blandning av gammalt och nytt.
Idag är det alltså Dog Blood igen och deras minimix ”Clap Back Vol. 1” som låter i lurarna.
Just like … and watch me rap
and watch me rap
Idag är det den amerikanske dj-producent-musikern Sonny John Moore (Skrillex) och tyske dj-producent-musikern Alexander Ridha (Boys Noize) och deras gemensamma sidoprojekt Dog Blood (som i mina öron är mer intressant än deras soloprojekt) som står för fiolerna och de gör det med sin alldeles färska och indi-doftande ”Break Law”
The more that I stare into your eyes
The more I get lost in your face
Idag är det gladpop från amerikanske Nicholas Petricca och hans kompisar i Walk the Moon och det är deras färgglada ”Timebomb” från i vintras som låter i mina hörlurar.
La-la-la, they keep talkin’ blah
Who bla-bla-blah, bla-bla-blah
Egentligen är den ganska irriterande, men jag kan inte låta bli att ryckas med och ändå tycka att den är lite charmig. Idag är det de tyska gossarna Gernot Bronsert och Sebastian Szary och deras Modeselektor som hälsar på här i bloggen och de gör det tillsammans med estländske Tommy Cash och låten som låter i mina hörlurar är den stompiga ”Who”.
So take these words and
make them right
Den har legat och bubblat i min spellista de senaste veckorna och det är en sån där liten trudelutt som man blir glad av. Idag är det sydafrikanske Matthew Mole som hälsar på med sin gamla charmiga ”Take yours, I’ll take mine” från 2013.
Sometimes, just sometimes.
Well alright, maybe all of the time
Idag är det skotske Gerry Cinnamon som hälsar på här i blôggen och det är hans ”Sometimes” från 2016 (som nu verkar ha fått nytt liv på radion den senaste veckan) som låter i mina hörlurar.