Först en skön dag och sen en kväll med en vit fest
En lugn dag i väntan på kväll. Fika blev det såklart. Stros också. Sen hem till ingenting speciellt, lite lunch och när kvällen närmade sig blev det festligt värre hemma hos Titti och Patrik. Alla klädda i vitt (som var kvällens klädkod) och det minglades, dracks vin, åts mat, quizzades och det dracks ännu mer vin och när natten kröp på så började vi dansa till glad musik.
Den där att inte göra något
Semester. Man vaknar, äter lite frukost, lägger sig och slöar en stund med sociala flöden och nyheter. Man slumrar till och vaknar igen. Då går man upp, gör sig i ordning och går ner och möter upp med de andra för en fika. Sen tar man en stros innan man hamnar i affären där man köper lite nödvändighter.
Hemma skrotar man omkring, fixar med lite småsaker. Sen fixar man lite lunch och sen har plötsligt större delen av dagen bara försvunnnit.
Man äter, sen vilar man
Jag spenderade dagen hemma hos min bror tillsammans med far, mor och pappas kusin. Vi åt massa mat, pratade om allt och ingenting, fikade glass och sen när eftermiddagen gått åkte jag hem till mig själv och sjönk ner i fåtöljen.
En utflykt och Sinéad
Morgonen den lugna och sköna. Fikan den vanliga. Sen drog norrmannen och jag på en utflykt till Vätterns södra ände och besökte Jönköping. Det var strosande på stan och sen hamnade vi på ett ställe där vi åt en svullig ”fin-pizza”. Efter det rullade vi hemåt igen. Via polkagrisland.
På kvällen hamnade jag hos Ida igen. Anna är är här från Ystad och vi satt och babblade om ditt, datt och vi pratade om filmer och om gammal musik och om den där Sinéad O’Connor-dokumentären. Som av en händelse fick vi strax därefter reda på att hon lämnat oss alldeles för tidigt.
Det är skönt med semester
Vilken skön sovmorgon. Det där att vakna av sig själv, utan alarm som låter, är underbart. Vilsenheten om vilken dag det är idag är total och jag har noll koll. Allt är alltså som det ska i semesterhjärnan. Sen blev det fika (såklart), med Frode, Stenis, Niklas och Öhrman. Stros efteråt och det är allt nästan lite småkallt även om solen värmer mellan molntussarna. Sen gick jag hem och gjorde mig lunch.
Det är tydligen måndag idag
Jag vaknade först halvtidigt och käkade frukost där vid åtta-snåret, men sen kröp jag ner i sängen igen och slumrade någon timma till. Fika blev det såklart. Med Niklas och Stenis. Med en liten stros efteråt. Vädret lämnar dock en hel del att önska. Regn.
Hmm. Att jag inte skulle göra ett jota igår kväll blev det visst inget med. Istället gick jag hem till Ida och satt på hennes balkong. Vi drack ett glas bubbel, pratade om allt och ingenting och sen trillade det in folk och det blev lite av en helkväll. Men det var trevligt.
Så idag däremot tänker jag göra det som inte blev av igår. Att inte göra ett jota.
Ett osammanhängande babbel
Jag slängde ihop en bunt med små videoklipp jag filmade när jag var nere i Porto och satte ihop till ett längre klipp. Det är elva minuter och fyrtiosju sekunder av nonsens och osammanhängande babbel (med textning om man vill ha det).
Efter full fart – en pausdag
Igår kväll var det kalas för Ella hemma hos henne och Mathias där det bjöds på god mat, tårta, massa vin och glada vänner, så hoppsan vad segt det var att vakna idag. Men efter frukost, dusch och en långsam start mötte jag upp med Stenis för en fika.
Idag ska jag tamejtusan inte göra ett jota.
Borta bra, hemma bäst (eller?)
Att sova och vakna i sen egen säng. Det är ju rätt skönt ändå. Men kylskåpet gapade väldigt tomt, så det blev en frukostfralla nere på fiket istället. Med Stenis som också kom dit. Efter det ett varv i mataffären för att fylla på med nödvändigheter.
Vädret verkar fortfarande ganska svajigt.
Sen satte jag mig och började kolla igenom bilderna som jag knäppt under min lilla tripp. Det blev en hel del (som jag kommer att fylla bloggen med framöver) … och även några små filmklipp som jag ska försöka få ihop till en liten filmsnutt. För att spara till mig själv.
Lite småsegt är det ändå idag. Kanske för att jag inte var hemma förrän sent och inte hamnade i säng förrän långt senare … och ikväll blir det kalas.
När eftermiddagen kommer blir det resa (Hej då Porto)
Jag går tillbaka till hotellet och hämtar min väska och letar mig sen ner i metron som tar mig ut till flygplatsen. Det funkade väldigt smidigt och det här är tydligen mitt nya jag – som åker kollektivtrafik.
Incheckningen gjordes redan i morse vid frukostbuffén och kön till säkerhetskontrollen är onödigt varm. Ingenting piper om mig och allt följde med – ingen förlust av dyrbara ägodelar den här gången. I väntan på plaet sätter jag mig på ett ställe och äter en toast.
Sen lyfter planet mot Amsterdam. Jag gillar’t inte riktigt. Flyga är onaturligt och tanken på krasch finns där. Plus, det är segt. De brusreducerande lurarna håller i alla fall allt oväsen borta.
Bredvid mig sitter en kille (som inte verkar kunna sitta still) med en bok av Stephen Fry – som han läser högt för sig själv på portugisiska. Med lurar på hörde jag mummel och trodde först att han pratade med mig, men läsa högt är tydligen bra för honom och senare under resan kunde han inte sluta prata när han väl börjat, men han var trevlig så det var okej ändå.
KLMs flygplansmat är bortom tråkig. På båda flighterna ner fick man ost- och marmeladsmörgås. Samma på hemvägen. Fast den första tackade jag nej till. Tur man får fri dryck i alla fall. Schiphol är inte så spännande heller när man har en timmes dötid. Men det var ju skönt att slippa stressa mellan landning och anslutande.
Sen fortsatte nästa plan något försenat till Linköping och det landar strax innan tolv. Med väskan i hand var det bara att gå ut till bilen. Handbagage och små flygplatser är f-n najs på det sättet. Sen rullar jag hem till mitt.
Borta bra men hemma bäst. För nu i alla fall.