Arkiv för augusti 2018
Den traditionella ambivalensen över val man ska göra!
Jag fick mitt röstkort idag. Som vanligt inför valet känner jag mig vilsen och ambivalent inför hur jag ska rösta. En sak är jag extremt säker på dock – SD kommer definitivt inte få min röst.
Har koffein någon effekt på mig eller var det bara dagen som rullade på?
Oj sicken seg måndagsmorgon. Sängen kändes skönare än vanligt och regnet som regnade ville vagga mig till sömns igen. Men en dusch, lite frukost, att åka till jobbet och två koppar kaffe gjorde att jag vaknade till liv och fick en ganska bra och effektiv dag ändå. Idag passade vi också på att möblera om litegrann på kontoret, så jag flyttade på mig och bytte bord. Det känns nytt och spännande.
Saker jag gör på jobbet:
En ID-tjänst för skolvärlden
På jobbet har vi byggt en ID-tjänst. En app som fungerar ungefär som BankID – fast för skolvärlden. Jag har designat en logotype, ikon, sajt och skapat appens utformning och flöde tillsammans med utvecklare på jobbet.
När: 2017-2018.
Hur: Design, UX och UI (i samarbete med och kodat av utvecklare på IST).
En flashback till barndomen och de där somrarna som alltid var
Jag fick ett meddelande från min barndomskompis Fredrik. Vi lekte väldigt mycket med varandra under många år. Idag inte så mycket kontakt, men vi är vänner på Facebook. Sådär som man är med personer som funnits i ens liv.
Hans plastmorfar gick bort för ett par veckor sedan och Fredrik hade varit där och plockat bland grejerna och hittat fotografier. Så jag fick två bilder på Messenger och det gjorde mig glad. För en kort stund mindes jag min barndom. Här ovanför är det jag och han. Jag minns inte tillfället, men vi står invirade i vad som ser ut som en sån där ring till en midsommarstång.
Och så den här bredvid, där jag mopsar upp mig framför kameran (ja, jag var en linslus som barn) bredvid hans mormor Inga-Maj. Vi hängde där ganska ofta, fick saft och kakor och firade tydligen midsommar någon gång, för länge länge sedan.
Ute på cykelbodens vägg kryllar det av feta spindlar
God morgon. Jag har precis ätit frukost och känner mig lite seg. Kanske för att öl, snaps och en öl till under gårdagens festligheter ger den effekten. När jag låste in min cykel i cykelboden i natt fascinerades jag av de äckliga krypen därute. Några riktigt feta spindlar har byggt nät i skenet från lampan.
Sa jag att jag inte gillar spindlar?
Vuxna män gör saker tillsammans
Herrklubbsutmaningen 2018
Så blev det dags för den årliga traditionen med Herrklubbsutmaningen. För tolfte året. Där åtta av stans herrklubbar samlas och tävlar, leker och hänger en dag … och som avslutas med middag och fest. Förrförra årets nykomlingar hade varit ambitiösa och fixat en riktigt spännande 11-kamp. Min lilla klubb gick det väl inte så bra för i år – det blev bara en sjätteplats.
Ett annorlunda sätt att spendera torsdagen och fredagen med jobbet
Vi på kontoret satte oss i ett par bilar och åkte västerut. Vi lämnade fastlandet och hamnade på Risön. Där satt vi sen och hade konferens – pratade om året som gått, hösten som kommer, saker vi gjort och behöver göra och så vidare. Sen på kvällen frossade vi i alla tänkbara skaldjur och hade det bara trevligt tillsammans. Dagen efter (idag alltså) fortsatte vi lite till med att diskutera, planera och prata om hur vi ska gå vidare med allting vi håller på med. Efter lunch på bryggan så hoppade vi i en båt och åkte hemåt igen.
Två trevliga och bra dagar och nu är jag trött.
Obegripligheten i människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med
Jag ser den senaste mätningen inför det kommande valet och det är f-n helt obegripligt att så många i Sverige vill rösta på de hycklande nazidoftande rasisterna i SD. Ett parti som inte vill prata miljöfrågor (eller snarare tycker att det här med klimatförändringar bara är propaganda), vill censurera media, strypa yttrandefriheten, skicka jämställdheten tillbaka till 50-talet och vars ledares stående svar är ”jag vet inte” på det mesta. Om det inte handlar om invandrarna, för då är det deras fel. Oavsett vad det än är.
Jag skrev i rubriken att det är obegripligt med människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med. Men jag börjar misstänka att jag har fel och att folk visst förstår. Och det skrämmer uppriktigt skiten ur mig.
Det där när vardagen bara är
Ibland orkar man inte riktigt med den här tramsiga bloggen och tänker ”jag hoppar över det här idag” och sen sitter man där i alla fall och plitar ner någon mening om att man inte orkar.