Jag vaknade med ett väldigt skarpt halsont i morse. Ungefär som att någon hade rispat krossat glas i halsen på mig (föreställer jag mig). Det var vansinnigt obehagligt. Dessutom är det snor i min näsa och som blöt bomull i hela huvudet med en släng av lite feber.
Så jag stannade hemma från jobbet och kurerade mig. Det där att sova och bara vila en hel dag är dock ganska tröttsamt. I alla fall när man tvingas till det. När kvällen närmade sig fick jag ont i huvudet. Jag misstänker att det är min totala inaktivitet. Men halsontet har lugnat ner sig.
Eftersom det är Pride-vecka hemma i den lilla byn så passar det ju bra med den fyra minuter långa och fina animerade lilla kortfilmen ”In a Heartbeat” som blev lite viral förra året. Gjord av Beth David och Esteban Bravo på Ringling College of Art and Design.
Bild från filmen
Jag känner mig matt och trött. Jag misstänker att någon av mina kollegor har smittat mig med ett förkylningsvirus. Två av dem (kollegorna) har snuvat och snörvlat sig på kontoret, så det var väl bara en tidsfråga innan det skulle dyka på mig också.
Om några veckor kanske. Då kommer den där perioden då morgonhimlarna, om man har lite tur, kan vara sådär spektakulära och fina. De brukar hänga där ovanför horisonten en kort stund när jag är på väg till jobbet och de brukar vara magnifika.
Annars rullade dagen på som vanligt. Jag åt en nudelgrej till lunch som var otippat stark. På det där sättet att jag nästan satt och flämtade litegrann. Men gott var det.
Ännu en arbetsdag till ända. På jobbet fylls schemat och det är mycket att göra. Plötsligt tar ett projekt en liten sväng och blir annorlunda. Eller inte så mycket, men det knoppar av sig och blir till ett till. I lite mindre skala. Fast det kommer förmodligen att växa sig större. De har en tendens att göra det.
Snabbrörlig tror jag är ordet för dagen.
Ständigt dessa måndagar och hur de liksom är lite lätt sega att ta sig igenom – trots en lugn helg med vila och lättja. Det hjälper liksom inte hur man än gör. När klockan ringer på morgonen och man måste gå upp så är sängen långt mycket skönare än viljan att kliva ur den.
Förmiddagen försvann som i rallyfart. Sen blev det indiskt till lunch. Gott, men snällt (fast det brukar ju i och för sig Tikka Masala vara). Efter det tillbaka till jobbet och full fart hela eftermiddagen.
Kvällen blir lugn – som de brukar på vardagarna.
I undantagsfall hjälper jag vänner när de behöver det. Som när Carina behövde en logotype till sitt nystartade företag. Med en stark personlighet som sysslar med massage, fysik och kroppsligt välmående fick hon själv stå modell för en enkel och ren logotype.
Efter söndagens lilla fika gick vi runt på några av Vadstena Konstrundas utställare. Och efter fredagens lilla runda och fortsättningen idag känns det som att jag har sett mycket av det förut. Jag är till och med benägen att påstå att 90% av det som ställs ut på rundan är ointressant skräp. Men sen finns de där sista tio procenten som faktiskt är spännande och intressanta – och de gör hela rundan värd ett besök.
Fast … betraktelse av konst är å andra sidan väldigt subjektivt.
Det är lördagkväll. Ljud mullrar i mina öron och kroppen gungar rytmiskt fram och tillbaka i takt till musiken. Idag är det Havoc & Lawn som möter Rocket Pengwin & Danusk och det är låten ”Windmills” från förra året som som låter i mina hörlurar och discodunkar trumhinnorna.
Har du Apple Music finns musiken jag delat med mig av i bloggen samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.
Det regnade i morse när jag käkade frukost och min första tanke var ”F-n så skönt, då kan jag ligga inne och kolla på film hela dagen”. En halvtimma senare tittade solen fram istället. Sen blev det fika. Som vanligt.