Arkiv för december 2018
99% av månen och avtagande
Plötsligt passerade en nästan full måne där utanför fönstret. Så jag tog en bild på den. En gnutta suddig, men ganska okej. Den är i avtagande fas nu. Waning gibbous heter det och ungefär 99% av det vi ser av månen är nu upplyst.
Det blev en film igen. För när man är ledig hinner man se ikapp filmer som man har missat och idag blev det den kanadensiska ”Sleeping Giant” från härom året. Inte för att de liknar varandra alls, men den är ändå litegrann i samma anda som den jag såg igår. Fast den här var dock ett snäpp bättre.
Lake of the da’n för doppareda’n
Jo’rå. Jag gick ut och gick en kort liten sväng. Som vanligt den där lilla turen längs sjön och det var bistert som f-n. Så på vägen tillbaka hoppade jag in på sportaffären och köpte de tjockaste tumvantarna jag kunde hitta. Mina tunna skinnhandskar skyddar mot vind och svala temperaturer, men de är inte jätteeffektiva när det är kallt.
Sen blev det till att bunkra upp kylskåpet med allt det där som är bra att ha när man är hemma och ledig. Julmust till exempel.
Det där att ”bara vara”
Även om jag är bra på det i vanliga fall, så är det på ett annat, större och skönare sätt när man är julledig. Så jag skrotar omkring hemma med en kaffekopp i handen, njuter av att bara vara och funderar samtidigt på om jag skulle ge mig ut på en promenad. Jag tittar ut och det ser grått och bistert ut så jag tänker att jag ska tänka på det en stund till innan jag bestämmer mig.
Hej da’n före doppareda’n!
”These are the rooms we’re not supposed to go in … but let’s go anyways!”
Jag hade ganska höga förväntningar eftersom många utropat den till årets bästa film, men den fick mig inte riktigt på fall. I ”The Florida Project” får vi följa Moonee, hennes stökiga mamma och deras inte helt enkla vardag under en sommar. Det är som en fluga-på-väggen-realism som är direkt osympatisk och lätt irriterande. Samtidigt är det också en glimt av en annan verklighet som faktiskt griper tag – om än bara för en kort liten stund.
Det där med en avslappnad lördag alldeles strax innan jul
Eftersom det är den första dagen på julledigheten så tänkte jag att jag skulle sova ut länge och ordentligt. Så jag vaknade självklart tidigt. Vid åtta satt jag och åt frukost, men sen gick jag och la mig igen och slumrade en timma innan jag klev upp och gjorde mig i ordning.
Sen var det dammsugning, Systemet, en sväng i tvättstugan och sånt där. Det blev också en promenad längs sjön (och det var isande bistert). När jag passerade kyrkan gick jag in där en stund och fick en sån där lätt mysig, rogivande känsla av stillheten och av att en liten tant satt och spelade på en stor orgel.
Efter det blev det en kaffe med Stenis på GK.
Det där med julledighet och att vi nu går mot ljusare tider!
Äntligen fredag och en trevlig sådan eftersom julledigheten kickade in. Så jag packade ihop datorn i jobbväskan och åkte hem. Den andra av dagens viktiga saker: Vintersolståndet infaller ikväll. Klockan 23:23 är tidpunkten då det vänder och vi går mot ljusare tider. En milstolpe värd att fira. Så efter jobbet blev det en kort liten AW för att fira de båda härliga händelserna!
All work and then play…
(Julbordsfrossa med jobbet)
Ibland hamnar man på konstiga små ställen. Som till exempel den gamla Livgrenadjärmässen i Linköping. En plats som kanske kändes lite … ”trött”. Fast först var det en vanlig jobbdag som rullade på väldigt fort. På kvällen var det alltså lite julfest och julbord med jobbet. Det var alltså ännu en frosserikväll (det har ju blivit några stycken den senaste tiden). Och även om det efter förra helgens lyxbord kändes lite svagt och fjuttigt, så var det ungefär som att magen exploderade av all mat.
En helt vanlig onsdag i december
Efter jobbet går jag och handlar. Lite standardgrejer som jag behöver. Mjölk, pålägg, yoghurt och sånt där. Sen går jag hem, fixar till lite kvällsmat och svär över den lilla huvudvärken som har smugit sig på under eftermiddagen.
Det där med vardagens små göromål
Man jobbar och gör saker, sen kommer man hem, äter lite kvällsmat och tar hand om vardagens små sysslor. Sen gör man inte så mycket mer, för vardagskvällar är smått sega.
I väntan på vändningen
Jag vet inte om det är för att det är årets mörkaste vecka (på fredag vänder det!) eller om det är en backlash av helgens frosseri, men oj vilken seg måndagsmorgon! Det var nästan omöjligt att vakna. Tills jag gjorde det i alla fall. Och sen rullade jobbet på och det var snö på marken på morgonen som fortfarande låg kvar när jag åkte hem. Det ser lite trevligt ut ändå med snö. Då slipper man i alla fall den där brungrå känslan som blir av att allt inte har någon färg.