Den lilla is som finns kvar längst in mot land är nu mest bara en sörja av slush och små miniatyrisflak som guppar i vågorna. För det blåser ju nästan halv storm idag. Oskönt värre alltså på den lilla strosen efter dagens fika. Så jag gick hem istället. Inomhus är skönare än utomhus även om det är fint och strålande solsken.

Istället passade jag på att plantera gamla stockrosfrön som jag hade sparat. De små planteringskrukorna får nu stå i mitt badrumsfönster där det är ljust och varmt. Förhoppningsvis tar de sig och gror och jag kan plantera ut dem sen när våren har landat på riktigt.

Jag måste bara komma ihåg att hålla dem vattnade också så att de inte torkar ut.

 

Jag hoppas mina gamla frön från Stockrosorna tar sig och gror, det vore trevligt.

Fredagen kom och gick och det var solsken som var skönt. Jag tog en liten promenad och när dagen var slut gick jag och tog en öl på den lokala krogen med Walla. Det var länge sedan och det var najs att bara hänga en stund. Fredagsfeeling med AW nästan som vanligt (pre corona) även om det bara var vi två istället för ett gäng. Och eftersom restauranger tvingas stänga tidigt så blev även kvällen tidig.

Ugh, idag var det inte skönt på den lilla promenaden. Iskallt. Isande iskallt. Så det blev en lite kortare runda bara för att jag var för tunt klädd för att det skulle fungera. Jag kunde inte ens riktigt fokusera på gåendet så att jag fick upp värmen, utan gick bara och huttrade tills jag kom hem igen.

Fast bilden är från häromdagen. När det inte var isvind.

Jag har tappat bort veckodagarna. I min hjärna ska det vara torsdag idag, så varför är det onsdag? Det är ofta en förvirrad hjärna hos mig med dagarna. Som om rytmen är ur synk. Morgonen började annars med att jag för ovanlighetens skull åkte in till kontoret. Idag var vi tre personer som satt i var sitt hörn. Det var kul.

Dagens efter-jobbet-promenad blev en runda runt Tycklinge. Det hade torkat upp ganska bra sedan förra tisdagen, men fortfarande var det lite irriterande geggigt på sina håll. När jag kom tillbaka in mot stan och gick längs sjön var det magiskt stilla. Isen är snart helt borta och sjön låg spegelblank.

Ikväll ska jag kolla på ”The world’s a little blurry”, dokumentären om Billie Eilish. Hon är cool och hon och hennes bror Finneas är väldigt begåvade.

Efter-jobbet-promenaden. Den vanliga. På vägen tillbaka går jag förbi kyrkogården och där står det ett gäng får och blänger på mig (vad gör de där?!). Så jag går fram till dem och säger ”Bäääää, hej hej på er”. De bara fortsätter att blänga. Jag plockar fram telefonen för att knäppa ett kort, då tittar de bort. Som att de inte vill vara med på bild. Då jag säger hej då och går vidare.

Idag var det min tur att besöka sjukvården. Fast med ett bokat besök på vårdcentralen där jag bara ville att en läkare skulle bekräfta vad jag egentligen redan visste (eftersom jag är bra på att googla) – att den lilla knölen jag hittade på mig själv för några veckor sedan är ofarlig. Det trodde doktorn också. För det är tydligen ganska vanligt och om den inte förändras eller ger mig besvär är det inget att bry sig om och kommer förhoppningsvis försvinna av sig själv.

Eftersom det är strålande solsken och fint väder passade jag på att ta en liten promenad bort till Vårdcentralen. Det var najs. Nu när jag är tillbaka är det dags att sätta igång och jobba igen, men jag skulle nästan vilja gå ett varv till.