Jag och Daniel åkte till grannstaden. Det blev en god Tarte Flambé-lunch i solskenet på Mallboden och sen hem till den egna lilla staden igen och en kaffe på det gamla Leksaksmuséet. Jag tog en liten cykeltur också. För lite rörelse och frisk luft.

Här ovan är en Ljus Lyrflickslända.

Solskenssöndag. Jag skriver det för att hålla koll på dagen. Först med Daniel på stan och senare mötte jag upp med Ida och Anna och åkte ut och fikade på ”Ladan”. Efter det blev det en snabb rundvandring därute i skulpturparken.

Ännu en skön ledig dag. Lördag tydligen. Jag börjar bli lite veckovill med dagarna. Men det var lång sovmorgon efter en gårdagskväll med både mat på en uteservering och vin på en annan. Det blev en fika med Daniel som pågick länge, för Lars kom och satte sig. Sen kom Christer och satte sig också. Så vi blev sittande länge.

Meteorologerna verkar ha svårt att göra sitt jobb för tillfället. Inte en enda prognos de senaste dagarna har varit regn. De säger regn, istället är det fint väder. De säger moln men det är sol. Singla slant verkar för tillfället ge högre träffsäkerhet. Eller så siktar man bara in sig på att det typ blir tvärtemot vad prognosen säger.

Ännu en sovmorgon. Ännu en ledig dag. Väderappen pratade först om fulväder, verkligheten bjöd på skönväder. Meteorologerna verkar ha svårt att lägga prognoserna. Inte ett rätt.

Efter fem dagars ledighet kan jag nu ana en viss rastlöshet som kryper inom mig. Hade det inte varit för dos två nästa vecka hade jag redan farit iväg någonstans. Men tills dess håller jag mig hemma, nära och lite lugn. Världen kan vänta.

Men det blev en liten utflykt även idag. Till den något trötta grannstaden. Den fick mig att känna ”Mäh”. För den har verkligen ingenting vettigt att erbjuda. ”Nordens största insjöbad”. Jaha, so what, tänker jag och rullar vidare till ett halvtaskigt och ganska klent restaurangutbud. Sen väljer jag istället att åka hem till min egen lilla stad.

Jag vrider tydligen dygnet för varja dag som går nu. Sovmorgon är skönt. Frukost. Sen en liten vila efter den. Efter det kunde dagen starta. Idag naturtorsdag och det var Tåkern runt. Hov. Väderstad. Omberg. Svälinge. Hade glömt bort hur sjukt mycket irriterande insekter det är överallt på sommaren.

På Omberg höll jag på att bli tokig när jag gick därinne bland träden. Myggor – som i vanliga fall inte gillar mig – attackerade i mängder. Så jag vände om utan att gå rundan jag tänkt. Man behöver mer täckande kläder än shorts och T-shirt om man ska gå där. Inga ”coola” djur eller fåglar såg jag heller. När en Broms bet mig på handen svor jag, för det var direkt oskönt.

Men jag såg en fin Kamgräsfjäril (Coenonympha pamphilus) som satt och tittade på mig (?).

Jag lämnade den lilla staden. Planlöst ut på slätten. De minsta vägarna jag hittade som ändå hade asfalt. Smala och snirkliga. Jag sa hej till ett par hästar som stod och hästade sig. Sen hamnade jag som tillbaka i tiden på en gammal vägkrog där jag stannade och åt lunch.

Måndag och den första riktiga semesterdagen. Så jag vaknade ungefär som vanligt. Fast istället för att gå upp vände jag mig bara om och somnade om. Skön känsla.

Efter lunch där någongång öppnade sig himlen med alla kranar på en gång och det kom en sån där svulstigt intensiv regnskur. Behövligt och ganska skönt. Lite åskmuller dundrade också förbi. Plötsligt sjönk temperaturen och allt blev tyst bakom smattret av dropparna.

Sen gick jag och fikade med Lotta och kidsen. Det var trevligt att ses igen efter alldeles för lång tid. Stros efteråt längs sjön – såklart – och ungdomarna hoppade ner i det iskalla vattnet. Hmm. Efter det gick jag hem och åt en väldigt sen lunch.

Söndagen kom och gick. Har jag redan fallit in i så mycket semesterläge att dagen liksom flyter iväg och bara försvinner i ett ingenting? Sovmorgon var det i alla fall. Lång och skön. Kaffe var det. Solsken och varmt. Stros längs sjön. Det blev en lunch där någonstans vid 16-snåret och sen blev det ett glas vin på kvällen när Sebastian var hemma i stan och ville säga hej.