Jag kanske inte skulle kalla det jobbångest, men det är ändå lite trist att det i morgon är tillbaka till jobbet och vardagen. För även om jag gillar mitt jobb och det (förmodligen) är bra att få lite rutiner igen, så är det ju skönare att vara ledig. Så idag är det söndag för hela slanten. Tvättstuga är det också så att jag får lite rena kläder i garderoben och en fika med Daniel och Oscar har jag också hunnit med.

Frukosten åts innan resten av dagen kom igång. Ledsen blev jag dock när jag råkade slå sönder det sista av mina gamla favoritdricksglas. Ett sånt där som jag använder till allt och mest hela tiden och som inte längre går att få tag på. Men internet är bra, så tur nog hittade jag ganska snabbt en butik som sålde vad som verkar vara något som liknar det krasade i alla fall. Så jag beställde ett gäng. Sen blev det fika och efter det ett varv på den där loppisen bortanför slottet. Där fanns ingenting som intresserade mig.

Det är fredag igen och jag gör ingenting speciellt alls. Som vanligt nu känns det som. Det var kaféfika och det där jag hade tänkt att göra idag (rensa ur en garderob) har jag inte hunnit med alls eftersom jag varit så upptagen med att inte göra något alls.

Idag är förresten den sista lediga vardagen på min långledighet. Det är ju synd för jag har varit så himla bra på att vara ledig under min ledighet och i morgon är det vanlig helg igen innan arbetslivet trillar in på måndag.

Plötsligt har det också blivit hej mitt vinterland igen eftersom det har snöat hela dagen och nu ska jag fortsätta vara upptagen med ingenting.

Kvällen spenderades hemma hos Titti och Patrick tillsammans med ett litet gäng glada vänner och Linda och Lars som var uppe och hälsade på. Vi drack en öl, åt pizza och hade det sådär trevligt tillsammans som man har det. Sen när klockan blivit natt cyklade jag hem genom den iskalla lilla staden.

Nu är jag sådär helt lost med dagarna igen. Datorn säger att det är torsdag, men det skulle lika gärna kunna vara … någon annan dag. Fika blev det i alla fall. På sunkiga gamla GK med Frode och Daniel. Sen en stros längs sjön förstås och det var bistert. Solsken dock var ju trevligt. Sen kom jag hem till värmen i den lilla lyan och det blev pytt i panna med stekt ägg till lunch.

Lättjan fortsätter. Idag klev jag inte ur sängen förrän vid elva-snåret. Det är skönt att ligga och dröna länge och hade det inte känts som att jag slängde bort dagen så hade jag nog kunnat ligga kvar ett par timmar till. Men så tog jag en dusch och sen gick jag till det gamla fiket för en frukostfika med en lunch-Daniel.

Bakom mig i kön på fiket var det en tjej och hennes familj som försökte smita före för att ta bord där inne. Så jag sa åt henne ”Ni kan ju inte tränga er före och ta bord innan vi som är framför har fått ta plats först”. Svaret blev ett ”Ah mäh” och en sur blick som att jag typ var helt dum i huvudet som sa så. Hade det varit tomt på folk i fiket hade jag inte brytt mig, men eftersom fiket var halvfullt redan, vi var flera i kön framför och det eventuellt kunde betyda att vi som stod framför kanske inte fick plats så tyckte jag att va f-n liksom. Skitsamma om hon blev sur. De fick plats ändå sen när det blev deras tur eftersom folk samtidigt gick.

För att inte försoffa mig helt och hållet så blev det en långpromenad. Blåsigt och ganska kallt, men solsken i ögonen som bländade mig blind. Det kändes underbart efter de senaste dagarnas gråfärgade tråkväder.

Söndag och grådag. Det är ju inte riktigt så att man blir pigg av det här mörka gråeländet. Men det blev årets första fika på GK. Nytt år men samma gamla vanliga traditioner alltså. Självklart med den lilla strosen längs sjön efteråt. Sen passade vi på att äta lunch också. Svullburgare på nya haket där på Storgatan. Efter det gick jag hem till söndag.

Det bara blev så. Det var inget nyårslöfte eller egentlig planering. Klockan var ungefär nio där på kvällen den första januari 2012 och just där och då kände jag mig bara väldigt färdig med det. Så idag är det alltså tioårsjubileum. Inte en endaste cigarett sedan dess. Det är en av de bättre sakerna jag gjort i livet.

Idag – 3653 dagar senare – känns det så ohyggligt avlägset, både i tid och tanke (och nästan lite konstigt) att jag en gång faktiskt var en rökare.

Vill man kan kan man förresten läsa mina gamla sluta-röka-tips. Varsågod att prova.