Arkiv för februari 2023
Man sitter i en stol och hamnar
280 mil söderut (fågelvägen)
Klockan ringde fyra på morgonen. Det är en vansinnig tid, men jag råkade köpa en biljett igår som hade ett överkomligt pris och tog mig till någon annanstans. Fem dagar, fyra hotellnätter bokades. Såklart.
Sen satt man där. På ett plan. Först till Amsterdam, sen byte och vidare ännu längre bort. Brusreducerande lurar är skönt på plan nu när man vant sig att kunna dämpa jobbiga ljud. Några timmar senare: Hej igen Lissabon, dig har jag längtat tillbaka till.
Taxichauffören som körde mig till hotellet dock. Sicken neandertalare. Han pratade oavbrutet om fotboll och ”the girls balls” vilket jag antog var tuttar eftersom han grymtade när en storbystad tjej passerade förbi och som gjorde att han knappt höll ögonen på vägen.
Väskan lämnad i receptionen och jag får vänta med att checka några timmar, så jag ger mig iväg till ”mina kvarter” som jag lärde mig förra gången. Jag hade också glömt litegrann hur jäkla kuperad staden är. Allt går brant uppför hela tiden.
Så jag satte mig på ett torg, tog en liten öl, glodde på folk och bara njöt av att det är vår, härligt och skönt att vara ledig och ute på tur i den stora vida världen. Sen strosade jag bara helt planlöst omkring en stund innan jag gick tillbaka till hotellet, checkade in och tog en kort liten vila.
Men mat måste man ju äta. Lunch vid fem idag alltså. Hmm, blir lite knasigt med tiderna tydligen. Så jag gick upp på en av Stans kullar. Upp, upp och ännu mer upp. Jag hade redan kollat upp och bestämt mig för Coyo Taco. Ett litet Mexi-taco-burrito-ställe däruppe på toppen. Ett par mumsbitar och jag fick ny energi.
En kort stund i alla fall. För sen började både fötter och knoppen bli trött. Alla dessa jävla backar och trappor som går upp. Dessutom, att gå upp tidigt och resa suger tydligen musten ur mig. Så det blev en tidig kväll. Sängen på hotellet lockade hårt. Jag somnade fort.
Man äter, går och söndagar sig
Det blev ”fish & chips” till lunch. Såna där färdigpanerade torskfiléer. Men det fungerar ju det med. Sen gick jag ut på solskenspromenad i isande vind. Ute på piren var det inte så skönt, men solskenet är härligt och gör lite ont i ögonen … på ett bra sätt.
Ut på tur, aldrig sur
Strålande solsken piggar upp humöret, så idag blev det en tur ut på schlätta med Frode. Först en fika på caféet i Väderstad (där vi satt och sörplade i oss kaffe och pratade om allt och ingenting en stund) och sen en sväng upp på Omberg innan vi vände hem till den lilla staden igen.
Oops, gäsp och en suck
Oj, jag råkade somna lite för mycket i soffan efter maten i eftermiddags. Jag antar att jag behövde sova en stund, men det var kanske inte meningen att jag skulle bli liggande i flera timmar. Nåja, så kan det gå. Det blev en superlat dag idag alltså och nu undrar jag lite om jag kommer kunna sova i natt.
Jag har också suttit och kollat om jag ska dra iväg en sväng. Men f-n, det är svårt att hitta vettiga biljetter dit jag vill åka – när man som jag inte riktigt gillar att planera såna saker – och nu letar efter något i alldeles närtid. De i tid rimliga biljetterna är svindyra och de med hyfsat pris är orimliga i tid.
Suck.
Man börjar lördagen med fika
Lördagen börjar med sovmorgon som blev en fika med Stenis ner på grannkaféet. Bredvid sitter gubbar och fikar var för sig och ute skiner solen men blåsten blåser friskt. Så min lilla promenad längs sjön efteråt kanske inte är jätteskön.
Efter jobbet före helgen
Det blev en liten ”after work” borta på Munken när jag kom hem. För att fira (?) att jag slutat jobbet … eller att helgen är här. Ett par glas vin med gubben Öhrman innan den gamla fredagströttheten slog till och jag gick hem och sjönk ner i fåtöljen.
Design av en app – version 2.0
Saker jag gjort på jobbet. Version 2.0 av appen Skola där föräldrar ser allt som rör sina barns förskola och skolgång. Att förbättra, uppdatera designen och justera flöden är ett arbete som aldrig tar slut. Gammal funktionalitet som hamnar bredvid ny behöver förbättras för att få en så bra användarupplevelse som möjligt.
Det här var ett av mina sista projekt på mitt förra jobb och jag hann sluta innan det blev färdigt. Utvecklarna tar det vidare och det färdiga resultatet kommer förmodligen att justeras något under arbetets gång. I bilden syns lite av ett ”worst case” med långt mer information än den vanliga användaren kommer att se.
Sista dagen på jobbet – hej då!
Det är blandade känslor idag. Vemodigt, men samtidigt så jäkla skönt. För efter nästan sex år blev det idag dags att säga hej då till mitt jobb och mina kollegor.
Även om jag trivts otroligt bra och haft det roligt på jobbet så är det ändå skönt med ett avslut. Bitvis har uppsägningstiden känts lång och lite småtråkig. Speciellt den här sista veckan. Men nu är det äntligen dags för något annat när mitt nya ”äventyr” snart börjar.
Idag har det alltså mest handlat om att städa bort det sista, spara ner det som behövde sparas, mejla ett par mejl och logga ut mig från alla ställen. Lunch blev det och jag fick blommor och tack som gjorde mig glad och en hej-då-fika med tårta.
Sen var det tack och hej för mig och jag klev ut från kontoret för sista gången.
Nedräkning med bara en dag kvar
Näst sista dagen på jobbet och jag känner mig väldigt klar och redo att gå vidare. Jag kan inte påstå att jag gjort så mycket de här sista dagarna (och idag). Jag har laddat upp grejer till den gemensamma servern och skrivit kommentarer till saker som finns. Hela veckan har varit en enda långsam utfasning av mig själv.
Lunchen åts idag i en kyrka (hoisinglaserad kycklingfilé och nudlar) och den var torftig och inte speciellt bra. Men miljön därinne i den gamla kyrkan var ändå lite charmig.
Eftermiddagen … ah, vette f-n. Den bara försvann i ett töcken av att jag inte gjorde något speciellt alls. Vid fyra packade jag ihop och åkte hemåt och när jag kom hem till min lilla stad gick jag och fikade med Stenke en kort stund eftersom han fyller år idag.
Efter det gick jag hem till mig.
En vardag som vardagar är
Man onsdagar sig genom dagen (vilket betyder att det helt enkelt är en väldigt vanlig dag). Man äter sig en potatis- och purjolökssoppa som var smaskens. Någonstans där under dagen var det även ett långt möte där jag och en kollega diskuterade mina grejer som nu lämnas över och sparas ner.
Sen tog dagen slut. Då åkte jag hem till min lilla stad, handlade nödvändigheter och gick sen småfrusen hem till min lilla lya och fixade kvällsmat.