Det här att sitta hemma och jobba är inget roligt. Jag är så sjukt trött på det och mår f-n inte bra av det. Det blir också en sån markant skillnad från gårdagen när jag var på kontoret. Hur trevligt och viktigt det faktiskt är att ha kollegorna omkring sig. Plötsligt fanns det samtal och diskussioner. Spontana. Verkligheten är så mycket bättre än Teams-möten. Hemma är isolerat. Isolerande. Ensamt.

I vanliga fall tycker jag att det är väldigt skönt att stänga i mig. Få vara ifred och för mig själv. Min introverta sida behöver det då och då. Men nu. Efter två månader av ofrivillig isolering. Inte så mycket.

Måndag betyder att vardagsrutinen är tillbaka och rullar på som vanligt igen. Jag gick upp med väckarklockan och var en halvtimma senare på plats med jobbdatorn vid köksbordet. Det blev en kort promenad efter maten (som idag åts hemma eftersom jag hade rester sedan igår). Sen mer jobb och en längre promenad när arbetsdagen var slut.

Nu kvällsmat.

Idag är det en sån där ingentingdag. Jag sov till tolv. För att jag förmodligen behövde det. Eller kanske för att jag var ute och drack ett par öl med Olly igår kväll. Och även om jag var hemma vid halv tio och det verkligen bara var ett par öl, så var jag lite småseg när jag vaknade.

Sen. När jag tog bilden här ovanför. När jag gick en liten bensträckarstros längs sjön. Det var regndroppar som började falla och jag som hukade mig ner för att knäppa bilden på dagens sjö. En liten våg som trillade in och vips så hade jag råkat doppa kameran i vattnet. Det var ju inte meningen. Men gick bra. Hoppas jag.

Solskenslördag. Så jag tog sovmorgon och sen åkte jag till naturen. Ännu en barndomsskog. Ingenting såg dock ut som då. Vaga minnen av snö, pulka och is på sjö. Då ett stort äventyr och nu … en väldigt liten skogssjö. Där jag såg en Svarthakedopping. Den såg tuff ut. Eller elak. Kanske för att den hade ilsket röda ögon.
 

 
Sen kom jag hem till den lilla staden igen. Då satte jag mig på fiket och drack en kaffe och åt en liten kaka. Sen gick jag till en uteservering med Niklas och drack en liten öl i solskenet. Dit kom även Öhrman. Det var soligt och sommarvarmt och nu är jag lite sådär fint röd i ansiktet igen efter en heldag ute.

Jag gick ingenstans. När jag stängt igen datorn efter arbetsveckans slut var jag det också. Slut. Så efter att jag varit och handlat tog jag det bara väldigt chill och gjorde mest ingenting.

Ännu en dag kom och gick
Ännu en promenad.

I nya dojjor som köptes på lunchen.

Samma igen. Som igår. Som i förrgår. Ännu en promenad efteråt. Inte rundan, men ut till Tycklinge och sen tillbaka. När jag går har jag musik i öronen. Rytmen styr farten. Ibland rasande tempo. Men så kommer något annat som lugnar ner. Jag borde göra en bra gå-lista.

När jag kom hem hör jag nyheten att Florian Schneider har dött. En av grundarna av Kraftwerk. Det är musik från soundtracket till mitt liv. De är legendarer och en del av den moderna musikens fundament.