En helt vanlig jobbdag. Fylld med saker som jag gjorde. Skisser på nya saker i appen vi håller på att bygga. Sen åt jag lunch med Kattis och det var väldigt najs. Eftermiddagen flöt på ungefär ganska likadant som förmiddagen. Sen satte jag mig i bilen och åkte hem till min lilla stad. Då passade jag på att tvätta bilen. Jag tyckte det behövdes eftersom den var asskitig.

Sen kom jag hem till mig själv och tyckte att det var dags för mysbelys (efter att, bland annat, ha diskuterat pynt och ljusslingor på lunchen). Så nu sitter det en ljusslinga ute i busken på terrassen och en annan på min lilla franska balkong. Adventsstjärnorna får dock vänta till advent.

 

Det glittrar i mitt köksfönster.

Det var en väldigt seg morgon. Som det blir när man har både druckit vin och inte sover i sin egna sköna säng. Efter dusch och ihopplockning av mina grejer och mig själv tackade jag Niklas och gick ner till kontoret.

Det är ändå najs att slippa pendla.

Borde jag flytta till Linköping? Att slippa pendlandet vore najs. Tanken återkommer med ojämna mellanrum och svaret till mig själv landar alltid i ”nej, för det vill jag inte”. Men jag kanske borde? Eller inte.

Jobbet gick som det brukar och jag försökte få styr på en lista som ska listas. Det kanske blir bra. Sen. När det är klart. Ska bara bolla funderingar både fram och tillbaka.

På vägen hem var det stormiga vindar där ute på slätten som skakade bilen. Väl hemma var det fullständigt kaos (nåja) eftersom mina utemöbler åkt omkring på terrassen, stolar blåst omkull och parasollet vippat av de kraftiga vindbyarna. Jag måste nog ringa någon kvällstidning och prata ut om det.

Ännu en måndag dök upp och försvann. Tröttheten som en blöt filt över mig, men sen tittade solen fram en kort sekund och det gjorde mig tillfälligt glad och pigg. En 16, stekt ris med kyckling, till lunch satt som ett smäck och sen försvann eftermiddagen sådär snabbt som de gör. Efter det åkte jag hem till kväll.

 
Bilden ovan är från när jag var på Serralves i somras.

Det fikades med Frode och Stenis. Efter det gicks det en stros längs sjön och det var bitvis isande friskt. På det där sättet när det riktigt ”nyper” i kinderna. Ljust var det också. Till och med så att man såg några små blå fläckar av himmel i molntäcket.

Jag städade. Dammsög, dammade och lite sånt där. Inte så spännande, men ibland behövs det tydligen. Sen var jag på återvinningsstationen och dumpade glas och lite annat som stod och skräpade i skåpet. Handlade gjorde jag också. Sen åkte jag hem, fixade lunch och hängav mig åt lättja och lite smågodis.

…och här ovanför syns Porto i soligt dis.

Den här årstiden är inte för mig. Jag gillar den inte. Jag gillar inte kylan. Jag gillar inte mörkret och jag gillar definitivt inte novemberväder. Kan vi bara snabbspola oss fram till typ april där någonstans när allt börjar bli vår och skönt (förhoppningsvis) igen.

Sen kommer någon dåre och ba’ ”men det är ju så mysigt och man kan kura ihop, mysa och tända ljus…”. Jaha, men kylan, mörkret och vädret blir ju inte bättre för det.

Fredagen trillar in som fredagar brukar och det är hemma vid köksbbordet som vanligt. Dagen är segstartad och jag känner mig smått småfrusen. Vid lunch går jag ner till den lokala krogen och äter mig mätt på en kalkonwallenbergare (!) innan jag går tillbaka till ”hemmakontoret”.

Sen tappar jag den mentala farten och den där sköna fredagskänslan vill inte dyka upp alls. Känslan är istället att jag vill krypa ner i sängen och bara sova. Istället avslutar jag arbets­veckan med små saker som betas av innan jag stänger locket på jobbdatorn. Men helg är skönt. Välkommen till den.

När jag står i affären får jag ett sms, så efter att jag har betalat och lämnat av varorna hemma går jag bort till krogen där Frode, Öhrman, Nicklas och Patrick sitter. En tallrik mat och två öl senare går jag hem igen. Till kväll.

Ännu en dag på kontoret. Det var jobb och fix och snack som vanligt. Lite svulstig var den också, först blev det frukost på förmiddagen och då såg jag också solen och det var väldigt trevligt när den bländade mig en stund. Sen åt jag en salladslunch och senare på eftermiddagen blev det både fika och tårta. Sen åkte jag hem till min lilla stad.

Det är vardag och det är kanske inte så spännande. Det är inga större variationer mellan dagarna. Speciellt inte såhär i tråkmånaden november. Det jobbades med både ditt och datt, jag fixade med grejer och det åts en svulstig burgare till lunch. Vid kvart i fem åkte jag hem, för då kände jag mig klar för dagen.