Efter jobbet åkte jag iväg med kameran i högsta hugg till en av de där stora stormarknaderna för att fotografera mjölken i sin miljö. För att dokumentera. Och när jag står där känns det faktiskt inte riktigt naturligt att fotografera en mjölkkyl. Men, men. Det var inte mer med det. Samtidigt som jag ändå var där på den stora stormarknaden så passade jag på att köpa lite grejer – mjölk bland annat. Fem minuter senare, när jag förvirrad (eftersom jag aldrig handlat där förut) står och letar efter kexhyllan kommer en av butikspersonalen fram till mig:
– Var det du som stod här och fotograferade nyss?
Eh, vad ska man svara på det när man har en stor systemkamera i handen?
– Ja just det, jag tog kort på mjölken.
– Var kommer du ifrån? Här får du nämligen inte fotografera.
Jag kände mig som en bandit. Och det var då jag kom på att det kunde ha varit en bra idé att fråga först innan jag gick in där och fotograferade. Något jag inte hade en tanke på eftersom det bara handlade om lite jobbdokumentation.
– Eh, jag kommer från reklambyrån och det är vi som har gjort de där förpackningarna och oj då … jag kanske skulle frågat först … men eh … jo, det är bara för intern dokumentation bla bla bla…
– Okej, för här inne får du nämligen inte fotografera. Det är inte tillåtet.
– Eh. Nej, det förstår jag ju, sa jag och gick generad därifrån.
När jag en kvart senare klev in på en annan stor stormarknad så gick jag raka vägen till informationsdisken, berättade vem jag var och frågade mycket artigt och ordentligt om det var okej att fotografera mjölkdisken. Det fick jag.
Klicka här och att ge mig en röst till.
Läs andra bloggar om jobb, kamera, foto, stormarknad, fotografera, mjölk, östgöta mjölk, miljö, dokumentera, mjölkkyl, köpa, förvirrad, kex, butikspersonal, systemkamera, ja, kort, pinsamt, reklambyrå, förpackning, intern, dokumentation, informationsdisk, artig, ordentlig
Jag har ju, som många vet, aningen dålig karaktär ibland (ofta). Eller kanske ska jag skylla på mina vänner och bekanta som drar ner mig i fördärvet. Hur som helst. Efter en (två) ”After work” tänkte jag gå hem när någon (som vanligt) hasplade ur sig ”nämen Janne, inte ska du gå redan, stanna, bara en till…”. Och jovisst, det var trevligt och ölen smakade ju bra. Så okej då. Varför inte. En öl till har väl ingen dött av.
Och det är nu vändningen kommer. Fast tvärt om. För det finns varken vändning eller knorr.
För så blev det faktiskt. En öl till och sen fick det vara nog med det. Efter den där sista ölen tog jag mig själv i kragen och gick. Klappa mig på axeln och säg att jag är ordentlig, för hade jag stannat kvar på en till en gång till, hade kvällen kunnat sluta illa. Jag känner det i knäna. Det hade kunnat sluta riktigt illa. Och med det menar jag Kristusfylla … och det vill jag ju såklart inte vara med om.
Så karaktär har jag tydligen. Ibland i alla fall.
Fortsätt gärna att klicka här för att ge mig ännu en röst. För det är ju kul (för mig) att hamna högt upp på listan.
Läs andra bloggar om dålig karaktär, karaktär, vänner, bekanta, after work, öl, faktiskt, krage, axel, ordentlig, en till, kväll, illa, kristusfylla