Inlägg taggade med vinyl
You're my favourite music
Det kanske kan vara bra med en paus från det där vinylspektaklet en stund. Men musik är ju trevligt och dagens låt är veckans favorit och från förra året; Flosstradamus feat. Caroline Polacheck ”Big Bills” … och om du gillar låten finns den för gratis nedladdning här.
Läs andra bloggar om paus, vinyl, dagens låt, favorit, Flosstradamus, Caroline Placheck, Big bills, låt, mp3, ladda ner
Singelsamlingen #2
Oh my gosh! När jag såg det här YouTube-klippet första gången började jag gapflabba. Sådär högt och för mig själv. Ett riktigt hahaha-skratt rakt ut.
Jag skrev ju igår att jag hittade den ena märkligheten efter den andra och den här singeln kan väl verkligen kategoriseras som en märklighet. Den är riktigt konstig faktiskt. Artisten Divine såg direkt skabbig ut och bakom sminket och den galna peruken gömde sig transvestiten, skådespelaren och den något överviktige Harris Glenn Milstead – som ofta sågs i John Waters filmer från 80-talet, bland annat Pink Flamingos, Polyester och Hairspray.
Nu såhär i efterhand undrar jag faktiskt lite vad jag tänkte när jag köpte den här singeln. Tyckte jag verkligen att den var bra? Crazy! Bakom låten stod Stock, Aitken & Waterman, vilket i och för sig hörs ganska tydligt.
Singlar (skämsfaktorn är en aning hög) jag hoppade över för att till slut landa på dagens (och det var då jag upptäckte att de stod lite huller om buller): Baltimora ”Woody Boogie” och ”Tarzan Boy”, The Monroes ”Cheerio”, Erasure ”Who needs love like that”, +1 ”Young Europeans”, Sigue Sigue Sputnik ”Love Missile F1-11”, Lasse Holm ”Canelloni Macaroni” och Simply Red ”Holding back the years”.
Singelsamlingen #1: Scritti Politti ”The word girl”.
Läs andra bloggar om singelsamling, vinyl, singel, vinylsingel, oh my gosh, YouTube, klipp, gapskratta, gapflabb, ha ha ha, märklighet, konstig, artist, Divine, Harris Glenn Milstead, John Waters, 80-tal, Pink Flamingos, Polyester, Hairspray, Crazy, stock aitken and waterman, scritti politti, Baltimora, Tarzan Boy, Woody boogie, The Monroes, Cheerio, Erasure, Who needs love like that, Young Europeans, Sigue Sigue Sputnik, Love missile f1 11, Simply Red, Holding back the years, Lasse Holm, Canelloni Macaroni
Singelsamlingen #1
Bland vinylsinglarna i min gamla samling från förr – och som jag tänkte gå igenom för mitt eget nöjes skull – hittar jag den ena märkligheten efter den andra. Låtar där bäst-före-datumet ibland har gått ut för länge sedan.
1985 fick jag en stereo i födelsedagspresent. En riktig. Med skivspelare, dubbelkassett, equalizer och hela tjottabarongen. Så fort jag hade råd köpte jag en singel eller ett album och en av de absolut första singlarna som hamnade på skivspelaren var ”The word girl” som släpptes tidigare det året av gruppen Scritti Politti. En grupp som genom åren egentligen mest har bestått av Green Gartside (för de finns tydligen fortfarande) – som också sjunger med den något speciella rösten. Låten klättrade upp till nr 6 på den engelska topplistan och här hemma lyckades den ta sig till Trackslistans tredjeplats. ”The Word Girl” fanns även med på deras album ”Cupid & Psyche” från samma år.
Och 1985 tyckte jag att den här låten var jättebra.
Läs andra bloggar om vinyl, samling, skiva, singel, bäst före, 1985, födelsedagspresent, skivspelare, stereo, dubbelkassett, album, Scritti Politti, The word girl, Green Gartside, topplista, Tracks, trackslistan, Cupid and Psyche, jättebra, nostalgi
Välkommen till framtiden
CD-rean startade tydligen igår och branschen gör vad de kan för att hålla den där solkiga fanan så högt de orkar (och det är inte speciellt högt).
IFPI och deras medlemmar tror väl att det går att väcka liv i den där runda, platta tingesten, att den ska leva vidare. Kom igen, det är 2008. Det är väl nästan syrgas och defibrillator på det mediet. Jag ger den ett par år till. Högst. Jag tror inte att jag har fel.
Det var väl där hela branschen gjorde fel från början. De hade för stor tilltro till CD-skivan. De trodde inte på internet och nya medier. De hade glömt övergången från vinylen där de jäklar i mig gjorde sig en ordentlig hacka. Men det är ju svårt att hoppa på tåget när det redan har lämnat perrongen.
Andra bloggar om: CD, rea, skivbranschen, IFPI, skiva, vinyl
Jag, ett pretto
Min bror kallar mig pretentiös igen. Bland annat för det förra inlägget. Han säger att om en hit skulle slå ordentligt så skulle jag bara gilla den om det var en obskyr remix … och visst, det ligger väl någonting i det, men det kanske är för att jag är en sucker för remixar. När jag var liten, på den tiden det fanns vinylskivor, köpte jag maxisinglarna istället för vanliga singlar. Helst med så många olika mixar av samma låt som möjligt. Sen säger bror min någonting om Stockhausen och Moog, bara för att jag nämnde dem i ett tidigare inlägg. Egentligen handlar det bara om att jag är genuint intresserad av popkultur och musik … och Stockhausen och Moog vann ju faktiskt Polarpriset.
Klicka här och rösta på mig!
Andra bloggar om: Pretentiös, obskyr, remix, vinyl, maxisingel, Stockhausen, Moog, inlägg, intresserad, popkultur, musik, polarpriset