– Godmorgon, sa polisen.
– Godmorgon, sa jag.
– Här var’e blåskontroll, körkortet tack, sa polisen.
Jag räckte över mitt körkort.
– Ta ett djupt andetag och blås, sa polisen.
Jag blåste som f-n och fick tillbaka mitt körkort.
– Tack, då kan du köra, kör försiktigt.

Idag, på väg till jobbet, så åkte jag som vanligt. Men ungefär halvvägs så passerade jag en bondgård och en doft av något jag aldrig vill uppleva igen kom smygande. När det var som värst fick jag nästan kväljningar. Det luktade ruttet, sur ägg-fis och död på samma gång.

Djävla bönder.

Som jag skrev i fredags lovade jag att berätta vad jag gjorde. Jag gör det nu. Jag köpte en bil. Bara sådär. Det var inte riktigt meningen … men man kan tydligen impulsköpa bilar också.
Jag hade i och för sig börjat att fundera på att byta upp mig. Men planen var att jag skulle göra det i vår. Byta in min lille fina C2:a till något större. Well, well. Jag gjorde det i fredags i alla fall och idag har jag varit och hämtat den nya pärlan. En Citroën C4. Den är fin. Jag är glad.

Jag fick tillbaks den. De har inte fixat den ordentligt. Bara halvt. Det var något konstigt med någonting och jag stängde liksom av när verkstadsmannen pratade för jag fattar inte vad han pratar om i alla fall. De måste beställa en del. Nästa vecka ringer de och jag får lämna in bilen igen för fix.

I morse var jag på verksta’n med bilen. Den låter mer än vanligt och jag och en av ”gubbarna” körde ett varv och lyssnade.
– Det är hjullagret, vänster bak, sa verkstadsmannen efter en testrunda.
– Eh, jaha, sa jag.

– Har du garanti kvar på bilen, frågade en annan av verkstadsmännen när vi kommit tillbaka.
– Det vet jag inte…
– 2004 … mars … nej … vi frågar om de tar det som ”FoG” … du har aldrig haft några problem med bilen eller?
– Nej, ingenting.
– Vi kollar om det går som ”FoG”
– Eh, jaha?, undrade jag.
– Ja, då står Citroën för kostnaden.
– Aha, då får vi hoppas på det.

Så i morgon ska jag tillbaka till verksta’n igen så att de får laga lite och håll tummarna för att jag får det som ”FoG”.