Jobbet rullade på. Sådär som det gör. Förmiddagen var lugn (nåja) och eftermiddagen var full med möten. Min feta anteckningsbok fylls på sida efter sida. Älskar känslan av papper och penna och hur sidorna fylls med otydliga anteckningar, ord som i stunden flyger förbi och sedan blir svårtolkade och klottrandet av små krumelurer i kanten.

Ute är det gråtrist väder blandat med droppar av vatten som trillar ner från himlen. Promenaden efter jobbet blev alltså kort idag. Trots min nya vind- och regntäta jacka jag köpte igår.

Sade jag förresten att jag gillar reservoarpennor? Kanske någon gång. Jag samlar tydligen litegrann på dem också. Sköna att använda. Fina och roliga att skriva med.

När jag vårstädade en av mina favoritpennor igår kom jag att tänka på de andra jag har. Det är femton reservoarpennor av blandad kvalitet. Från finare prestigepennor av absolut toppkvalitet till billigare budgetpennor (som ändå kan vara kul eller bra). De flesta av dem står mest i en låda och två av dem är såna där som är extra mycket favoriter.

Sen har jag naturligtvis även andra pennor jag gillar också. Pennor generellt är ju liksom en grej. Som till exempel den där pennan jag köpte för ett tag sedan … eller vanliga såna där sköna tusch- och filtpennor … eller den där stiftpennan eller…

Jösses så nördig jag är.

Pennorna, från vänster till höger: 1: Parker Vector (köpte jag redan när jag gick på gymnasiet). 2: Lamy Safari. 3: En oäkta Mont Blanc (som jag fått i present). 4: Staedtler Initium Lignum Maple. 5: Rotring Initial. 6: Pelikan Souverän M400 som är väldigt skön att skriva med. 7: Sailor Sapporo (en av mina favoriter). 8: Sailor Pro Gear Imperial Black (den jag använder mest just nu och också en av mina favoriter). 9: Sailor Professional Gear (som jag fick av ett jobb jag hade en gång som hej då-present). 10: Lamy Studio. 11: En give-away-penna från någonstans. 12: Parker Frontier (billig men bra). 13: Den första av reservoartyp som jag köpt – en billig plastpenna med utbytbara kalligrafispetsar. Förmodligen köpt redan innan jag slutade grundskolan. 14: Ännu en billig no-name-penna från ungdomen och till sist. 15: Också en gammal kalligrafipenna från förr, från ett sånt där kit man kan köpa i konstbutiker.

Jag fick just en flashback. Ett glimt av ett minne från barndomen och skolan när jag gick i mellanstadiet. Hjärnan är konstig så. Skickar en tillbaka helt plötsligt. Skolan då var ännu konstigare. Såhär efteråt förstår jag att jag hade en idiot till lärare.

Jag var ibland ett konstigt barn. Eller som barn är. Jag fick infall och gjorde saker jag fick för mig. Små idéer som jag ville testa. Som t.ex den dagen jag kom jag till skolan och hade färgat håret orange och blått med vattenfärg. Varför? För att jag tyckte att det verkade kul och jag gillade väl de färgerna den dagen. Ett infall.

Frökens reaktion däremot. Övertramp de luxe. Hon tvingade ut mig till toaletten så att jag fick tvätta håret i handfatet. Jag fick inte komma tillbaka till klassrummet förrän färgen var borta.

Såhär i efterhand tänker jag att vilket sjukt jävla beteende av den läraren. Jag förstår heller inte varför hon reagerade så starkt. Inför klassen. Jag antar att jag kan ha varit lite lätt obstinat och ville ha mitt färgade hår, men va f-n. Jag var ändå bra i skolan. Lugn. Inga problem. Bråkade aldrig. Läste bra. Gillade orange och blått. Så om jag ville ha det så, då skulle jag fått ha det och vilken hårfärg jag ville ha borde hon inte bry sig om.

Jäkla kärring. Jag blir f-n arg när jag tänker på det.

En annan gång målade jag mina vita manchesterbyxor prickiga med en spritpenna. Men det är en annan historia.

Jag köpte en klassisk bläckpenna (fast med gel-patron). En Parker Jotter XL. Bara för att och för att det är en bra penna och för att den är snygg. Den ska alltså fungera som ett alternativ till min vanliga penna. För man kan ju inte bara ha en. Man måste ha flera olika om dagen. Beroende på humör och känsla.

Ja ja, jag kan inte hjälpa det, men pennor är (och har alltid varit) en sån där grej som jag gillar.

Jo’rå, det är en stor grej att den sittande amerikanske presidenten träffar Nord-Koreas ledare. Det är enormt. Oavsett vem som ”gick segrande” ur det här märkliga mötet (enligt experterna får man anse att det är Jong-Un) så är det en riktig fjäder i hatten för Trump att det blev av – och jag gillar det inte alls. Bara för att det är han. Jag gillar absolut ingenting hos den där uppblåste lurendrejaren och skitstöveln. Jag gillar inte Jong-Un heller. Men det är för att han är en ond diktator.

Diktatorer var förresten något som Trumps propagandakanal Fox News tydligen (och väldigt roligt) råkade kalla dem båda i någon nyhetssändning i söndags.

Jag undrar så om det där mötet innan hela delegationen satte sig. Fyrtio minuter på tu man hand. Vad pratade de om? Vad satt Trump och lovade? Och Jong-Un? Sen kom avtalet som signerades. Men det ska väl snarare ses som en avsiktsförklaring. Signeringen var bara för syns skull. Det var inget avtal. Det var en show.

Där kommer min nästa lilla fundering. Trumps namnteckning. Jag har sett den förut när han visat upp något han signerat. Normala människor skriver under med en ”vanlig” penna. Ofta i såna där officiella sammanhang brukar det vara en fin reservoarpenna. Trump däremot använder sig av vad som ser ut som en filtpenna med extratjock spets. Den färdiga signaturen ser ut som att den har blivit skriven med en fet spritpenna [se bild]. Hans skrikande behov av att synas gäller tydligen även i de minsta detaljerna, för signaturen är ungefär som Trump själv – överdrivet stor, pompös och vulgär.

Med tanke på Trumps svårigheter att hålla sig till sanningen får man nog ta allt han sagt om mötet idag med en väldigt stor nypa salt.
 

Photo Credit: Official White House Photo by Shealah Craighead.

Vi började jobbet med tända ljus, glögg och pepparkakor. Lite av en mysmorgon och luciamusik. Något tåg har jag däremot inte sett idag. Däremot har jag fortsatt känna av det där någontinget som ligger och pyr inne i kroppen. Det verkar som att en liten snuva har kommit och sagt hej.

Papper och penna är bra verktyg.

Andra om reservoarpenna, pepparkaka, glögg, Lucia

Den fanns inte i någon av mina fickor. I väskan fanns den inte heller. Alltså fick jag en liten släng av panik idag när jag trodde att jag tappat bort min penna. Väl hemma letade jag i kläder och där låg den. I fickan på min luvtröja som jag hade igår.

Ja, det är bara en penna. Men den är lite för bra och dyr för att tappas bort.

Men fredag är skönt. Väldigt skönt. En ny fin skissbok dök upp i brevlådan idag. För text, anteckningar, skisser och klotter. Tomma blad som passar ihop med min fina penna.

Kvällen kom och fortsatte med det tredje avsnittet av Mr. Robot och jäklar … den här säsongens avsnitt har hittills varit väldigt bra.

Andra om fredag, reservoarpenna, Sailor Imperial Black, Moleskine, Mr Robot

Jag är väl en av få personer som fortfarande använder papperskalender. Men charmen med papper och penna, den tydliga veckoöversikten tillsammans med de snabba anteckningarna gör att den får hänga med mig. Jag gillar själva konceptet. Så pass att jag till och med häromdagen beställde en ny pärm till min kalender som jag fick hem idag.

Läs andra bloggar om penna, papper, reservoarpenna, kalender, filofax, anteckningar, översikt, omodern, tönt, nörd