När jag vaknade i morse trodde jag att det var fredag. Det kändes fint. En stund senare insåg jag att det faktiskt var torsdag. Den där sköna känslan byttes till en lätt besvikelse. Oskön känsla. Sen jobb på kontor och en förmiddag som försvann.
Det blev lunch och herrejösses så trött jag blev efter den. En stor portion (nr. 16) från take away-stället borta på Platensgatan. Alldeles för mycket mat, koma och en hjärna som blev seg som sirap alltså. Men eftermiddagen gick visst lika snabbt som förmiddagen och när kvällen började att krypa närmare åkte jag hem och satte upp en ljusslinga på terrassen och en på köksfönstrets räcke. Det glittrar fint i mörkret.
Efter dagens frukost var vi klara med København. Så vi packade ihop oss, checkade ut och gick bort till tågstationen för att åka hem igen. Lite drygt tre timmar senare rullade vi in till perrongen, blev upphämtade och körda hem till den lilla staden.
Nu ska jag slappa. Det har ändå blivit över tre mils promenad i helgen.
Ugh. Jag sover aldrig bra borta. Speciellt inte första natten. Men långsam hotellfrukost är svulligt och när den var uppäten gick vi ut i byen og slentrede rundt. Strøget är lång och självklart hamnade vi nere i Nyhavn där det blev lunch på ett litet ställe på en tvärgata. Eller jag drack bara kaffe och en läsk eftersom jag fortfarande var mätt efter frukosten. Vi fortsatte att strosa oss tillbaka till hotellet för en liten tupplur.
Vid halv fem-ish gick vi bort till ett julpyntat Tivoli för femkamp. Galopp, Luftgevär, ballongdart, whack-a-mole och basket. Isande kallt att vara ute. Råkallt på det där inte så sköna sättet. Sen gick det utför…
Vi hamnade på en restaurang borta i kødbyen. Bistro Bosch eller vad den nu hette och det var inte så spännande alls. Nerkylda av att ha hängt ute i några timmar visade det sig att även restaurangen hade det ganska svalt därinne. Dragigt och faktiskt inte så behagligt.
Sen kom inte maten … på väldigt länge. Det var en onödigt lång väntan på mat som inte var kul alls. Ingen smak (noll salt och kryddning). Jag valde ungtupp som var överstekt och så torr att det f-n dammade i käften. En annan fick skicka tillbaka sin tallrik och ingen var väl egentligen jättenöjd. Vi slapp i alla fall att betala en del av drycken.
När maten var uppäten och glasen tomma rörde vi oss tillbaka. Då kände jag mig klar och gick och la mig.
Måndag hela dagen. Igen. Så det var morgon, jobb, möte, jobb, möte och lunch (det blev jordärtskockssoppa med grillat bröd) och sen gick jag till en affär och tänkte köpa en jacka men det gjorde jag inte.
Butikens hemsida sa ett pris, men prislappen i butiken sa ett annat. Det visade sig att jackmärket hade bytt logotype och det billigare priset gällde bara på nätet eftersom den hade den gamla logotypen. Men en sån liten detalj struntar jag i, så jag beställde den likadana jackan (modell och färg är exakt likadan) via deras hemsida och slapp betala 1.500 spänn för en logotyp som inte syns.
Sen tillbaka till ännu ett möte, mer jobb och sen blev det plötsligt kväll och då åkte jag hemåt. Men först stannade jag på en jättestor mataffär där jag handlade lite grejer.
Tillbaka till jobbet efter hemmadagar. Inkorgen pockade på min uppmärksamhet och sen var det full fart framåt. Dagen försvann väldigt snabbt och på eftermiddagen upptäckte vi att en av våra hemsidor blivit hackad med fulkod, så jag väntade in min kollega som gick in i koden och (förhoppningsvis) räddade dagen.
Sen åkte jag hem till kväll och eftersom vi ställde om klockan i helgen är det nu kolsvart när man åker. Det är lite ovant.
Jag stannade hemma idag också. Kanske hade jag kunnat jobba, men istället höll jag mig ganska mycket vilande med en lätt huvudvärk som följt mig hela dagen. En kort runda till affären blev det i alla fall och senare tog jag också en promenad för att röra lite på mig.
Ute på piren gick jag och funderade på hur j**la tråkigt det är ute att allt är så brunt och grått. Träden har tappat alla löv (förutom det gula trädet därute). Marken är brun. Himlen är grå och allt är … fult.
November är här och jag längtar redan efter april när det gröna börjar vakna till liv igen.
Det är som att jag har något i kroppen som inte ska vara där. Jag vaknade i morse och kände mig helt off och inte bra. Seg som sirap, som blöt bomull inne i huvudet och som en tung filt över mig. Jag har nog ingen feber men mår allmänt blä.
Så det blev en hemmadag idag med förhoppning om att det går över lika fort som det dök upp.
Jag bokade in mig själv i min kalender idag. I flera timmar. För att få lugn och ro för att fokusera på en grej jag behövde fokusera på. Det var bra gjort. För jag fick en hel del gjort tack vare det och egentligen borde jag göra det oftare.
Sen försvann tiden och då blev det dags att åka hem. Så jag gjorde det. Till min lilla stad där vid den stora sjön.
Jag undrar vad det var med natten i natt. John Blund höll sig långt borta och sömnen ville inte alls vara med mig. Vid halv två gick jag upp och drack lite vatten. Sen gick jag och la mig igen, vred och vände på mig i vad som kändes som en mindre evighet innan jag till slut någonstans där försvann in i sömnens värld … för att vakna igen två timmar innan larmet.
Morgonen var seg.
Dagen var seg.
Möten jag satt i kändes sega.
Sen åkte jag hem … och var seg.
Ännu en dag som kom och gick och den gick fort idag med. Inga möten dock och det är ju najs, för då hinner man plötsligt med en massa saker som blir gjorda.
Lunchen idag var inte mycket att hurra över. Vi gick till ett ställe vi inte brukar gå till eftersom jag fick för mig att jag var sugen på en Burrito. Men den var så menlös och smaklös att det mest var tråkigt att äta. De hade glömt det där med kryddor. Men jag blev (typ) mätt och det var ju i alla fall okej.
Sen tillbaka till skrivbordet igen. Lurarna åkte på och jag klev in i fokusläge och plötsligt hade hela eftermiddagen försvunnit. Så jag åkte hem. Vinden piskade bilen så att den skakade. Höstrusk och vansinnigt tråkigt väder alltså. Det började redan igår. Halv storm, småregn och väldigt oskönt. Den korta promenaden till mataffäen fick mig att vilja krypa ner i sängen redan nu.