Jag kanske jinxade det där med snön igår när jag tyckte det var fjutt för nu trillar det ner en hel del helt plötsligt. Inte ens den uppvärmda gågatan hinner med. Men vinden håller sig lugn och det är ju bra.

Jobbet börjar rulla på lite smått och jag pillar med små saker som finns i framtiden men känner mig fortfarande lite vilsen (såklart). Lunch blev en take-away-sallad och sen fortsatte dagen till fem-snåret när jag lämnade kontoret.

När jag kom hem blev det ytterligare ett varv med försäkringsbolaget (suck) där jag nu samlat ihop lite info till handläggaren för att visa att värdet för kameramodellen är långt mycket högre än deras märkliga schablonbelopp.

Jag sov länge. Sen gick jag upp, gjorde mig i ordning litegrann och gick ut på en liten promenad. Det är friskt ute idag. Nästan på nollan. Till och med ett par snöflingor trillade ner, även om de var små och få. Jag såg en gubbe som trillade på en isfläck. Som i slow-motion. Det såg lite roligt ut när han reste sig, tittade ner på fläcken, petade på den med skon och som skakade på huvudet. Jag frågade självklart om det gick bra och det gjorde det tydligen.

Sen gick jag ut på piren och vände, längs med sjön, förbi och runt kyrkan. Nästan hemma gick jag in på Apoteket för att handla huvudvärkstabletter och när jag skulle betala utbrast tanten i kassan ”Åh, det ser så härligt ut med de rosiga kinderna du har”.
– Eh, tack?

Sen gick jag hem till lunch.

En väldigt vanlig dag. Precis som vanliga onsdagar i oktober brukar vara. Full fart på jobbet. Dragongrillad lax med rostad paprikasås till lunch och sen blev klockan över fem och då åkte jag hem.

Lördagens ingentingande. Jag slöar, latar mig och gör ingenting. Jag åkte en sväng till en grannstad och handlade skröfs, sen åkte jag hem igen och fortsatte att göra ingenting. Tanten på bänken här ovanför såg jag igår när jag gick ock hämtade lunch. Det var som vår i luften där och då.

Det var morgon. En dusch duschades. Kläder kläddes. Sen åkte jag. Kaffet väckte mig (eller?). Jobbet jobbades. Lunchen åts. Jobbet fortsatte. Det var en liten fika. Det jobbades mer. Jag åkte hem. Kvällsmaten åts. Nyhetsflödet gicks igenom. Det blev kväll.

Ett av dagens möten blev uppskjutet till nästa vecka så jag klarade mig med tre möten idag. Så jag hann alltså med några småsaker ändå. På lunch gick jag och kollade på ett par skor i en butik, men de var inte så snygga i verkligheten som de var på bilden jag såg på nätet. Istället blev det lunch med ”Nicke Lill-troll” som jag mötte utanför skoaffären.

Sen gick jag tillbaka till mitt jobb och mina möten. När dagen tog slut åkte jag hem och min lägenhet känns kall. Jag kanske borde kolla elementen?

Jag hittade en spindel som hängde i ett nät i köket i morse. Så jag tänkte ”Den där ska jag ta hand om sen när jag kommer hem”. Nu är jag hemma och spindeln är borta. Förmodligen gömmer den sig och väntar på att attackera mig när jag minst anar det.

Här är en bild på världens vackraste Vadstena och en alldeles stilla kväll. Som var i juni.

Wallenbergare till lunch satt som en smäck. På det där sättet att paltkoman liksom smyger sig på och drämmer till en på käften ungefär samtidigt som man kommer tillbaka till kontoret och ska försöka använda hjärnan.

Jo’rå.

Men solen skiner i alla fall och det känns väldigt härligt.

Andra bloggar om onsdag, Wallenbergare, potatismos, skirat smör, lunch, dagens lunch, paltkoma