Det var morgon och det var fika i solskenet på GK:s uteservering och det var en tur ut i naturen och det var en biltvätt och det var köttfärssås och tvättstuga och hela dagen har känts lite skev eftersom nattens klockomställning gör att tiden inte är som den ska.

Jag längtar tills den där eländiga sommar-/vintertidsväxlingen slutar att existera. Det är vansinne att det har rullat på i så många år till ingen som helst nytta. Ett fullständigt idiotiskt påhitt. Argumentet med ”ljusare kvällar” är också idiotiskt eftersom det på sommarhalvåret ändå är ljust mest hela tiden.

Det var en morgon som gick och en förmiddag med den varannanårliga tandläkarkontrollen. Där skrapades det lite tandsten och sen ett ”tack och hej, vi ses igen om ungefär två år”. Sen blev det stekt fläsk med löksås och eftermiddagen gick fort och plötsligt var arbetsdagen slut och då gick jag den gamla tycklingerundan. Jag såg en Strandskata. De ser konstiga ut.

Tänk om träden och naturen kunde bli grön nu, för allt är så brunt och fult. Trots det härliga solskenet.

Första hemjobbardagen av flera och det gick bättre än väntat. Ingen lappsjuka. Än. Kanske för att jag hade fullt upp hela dagen och inte riktigt hade tid att tänka på att jag inte var på kontoret. Tiden flög och det blev lunch och Teams funkar bra för distansmöten och det blev även fika. På distans. Och sen var klockan plötsligt fem och jag gick ut på en liten promenad för att sträcka på benen efter att ha suttit hela dagen. Jag är f-n inte van vid det. Jag saknar redan mitt skrivbord på jobbet eftersom det är så bra att stå vid.

Jag hade hoppats på strålande solsken idag, så vädret var väl kanske inte riktigt vad jag önskade, men jag gav mig ut för natursöndag i alla fall. Och även om ”min gamla oas” inte är lika trevlig längre eftersom massor med träd har rensats och huggits ner, så är det ändå skönt att gå ett varv därute. Andra halvan är ju ändå fin – även om det både var blött, geggigt och blåsigt.

Kameran var med och jag sa hej till en gås. Kvack!
 

Kylan fortsatte även idag. Det är inte att det är så speciellt kallt egentligen utan att kylan liksom kryper innanför skinnet och ända in i märgen. Och sen blir man liksom inte riktigt varm igen. De första minutrarna i bilen och lunchpromenaden var direkt obehagliga.

På kontoret rullade det på bra och tjock tröja inne gjorde det behagligt.

Jag börjar få en sån där skriande längtan efter vår. Förmodligen för att det varit novemberväder sedan oktober och de senaste dagarnas snö- och köldknäpp fick våren att plötsligt kännas avlägsen.

Det har varit en heldag med ett lätt tryck bakom ögonen som känts som en begynnande huvudvärk av den mer irriterande sorten. Som tur är har den liksom aldrig dykt upp, men tyngden av den finns där. Som ett tryck som pressar hela huvudet mot sig själv. Fast utan ont. Konstig känsla.

Jag har gått och huttrat hela dagen. Småfrusen. Tio grader när jag kom hem kändes oskönt och jag längtar tillbaka till sommarens sköna dagar. Det kanske är ljuset som jag saknar – och då har det inte ens hunnit bli mörkt på riktigt än.