Du sökte efter: hur mår jag
Novemberväder och minnet av en kort stunds sommarruskigt regn
Idag är det dystert rusk här hemma i den lilla staden. I förmiddags, när jag var ute på återvinningsstationen med gammalt skräp som rensats ut var det som att stå i blöta kastvindar och göra sig av med saker. Så jag håller mig inne idag. Jag skrotar omkring, fixar och donar. Plockar undan saker. En slags städning kanske.
Vädret idag får mig att tänka på en kort sekund i somras när jag var ute på min lilla roadtrip mot norrland. Någonstans strax söder om Örnsköldsvik, på vägen mot Umeå åkte jag genom ett regnväder och plötsligt blev landskapet som magiskt och jag blev tvungen att stanna i rusket och knäppa en bild på det. Det var lite som ett sorgset sagolandskap. Den lilla sjön, regnet, diset, gråheten. Sen fortsatte jag igen.
Närmar jag mig en härdsmälta?
För det mesta – och om man ska likna det vid bilkörning – så är det som att hjärnan går i 80. Den rullar på, tar sig framåt i lagom hastighet och man har inga större problem att bromsa in eller stanna vid behov. Det är skönt och behagligt.
Men nu känns det som att den skenar i 280 och jag kan inte få stopp på den.
De sista skälvande timmarna
Idag är det min sista semesterdag för den här sommaren och min enda plan är egentligen att jag inte har någon plan. Tanken är väl att jag ska försöka komma i säng lite skapligt i kväll, men fram tills dess ska jag nog bara njuta av en solskensdag.
Ge mig tillbaka sommar
Bara för att sträcka på benen litegrann. En kvällsstroll. Solen fin över sjön. Som vanligt. Otippat varmt också. Ska det fina sommarvädret äntligen komma tillbaka nu när semestern börja närma sig sitt slut?
Det där att sitta ute i sommarkvällen som fortsätter till sena natten
Det var en skön solskensdag som började med fika som blev en Schnitzel-lunch på stan som blev en timma nere på Myntbacken och som sen slutade med en härlig middag hemma hos Tits&Pats på kvällen. Det var en öl, god mat, ett glas vin och ett gäng glada vänner. Vi körde ett musikquiz och det var ett glas vin till och sen blev natten väldigt sen
Visingsökonstnären Olle och hans märkliga Tempelgård
Efter nordspetsen vände jag söderut igen och stannade vid något som hette ”Tempelgården”. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det annat än att det kändes märkligt. Tydligen var det någon visingsökonstnär som hette Olle Krantz som skapade stället som en konstnärsgård. En udda plats. Och öde. Inte en kotte fanns där. Längst bak på gården fanns som ett grekiskt tempel – som var en utställningshall.
Jag stannade också vid Kumlaby Kyrka, där man kan gå upp i tornet och kolla på utsikten över ön och sjön. Jag tittade in i gluggen där man klättrade upp och det såg klaustrofobiskt ut. Sen gick jag ut och kollade hur det såg ut däruppe. Min spontana reaktion när jag synade räcket på kyrktornats topp var att ropa ”Nä fy faan”.
Så jag struntade helt enkelt i det.
En het sommardag med skön fredagsfeeling som grädde på moset
Fredag va! Så skönt det är med dagar som såna. När arbetsveckan är slut och helgen ligger framför och väntar. Sen sista arbetsveckan innan semestern. Men jag är inte den som räknar ner (jo, definitivt!).
Dagen efter midsommar
Det är det inte utan att det varit lite segt idag. Midsommardag och allt. Gårdagen lilla festligheter gör att allt är lite långsamt. Så det blev lång sovmorgon. Sen mer slumrande. En kaffe med Daniel på GK och sen hem till lättja. Det är skönt att ha såna dagar också. De superlata!
Idag är det också sommarsolståndet. Årets längsta dag och det är klockan 23:43 som är tidpunkten då norra delen av jordklotet lutar som allra mest mot solen. Det borde nästan firas – om det inte vore för att jag var så seg.
Midsommar i den lilla staden
Det var strålande högsommarvärme och solsken hela dagen. Midsommarfest hemma hos Tit’s&Pat’s med några vänner och det var midsommarlunch, en kall öl i solen, bad i pool och sen lite lekar (såklart, för det hör till på midsommar) och middag på kvällen och ett glas vin och sen kom natten och jag cyklade hem.
Tjugosex arbetsdagar senare (sommarvarmt i den lilla staden)
Halvvägs genom den sjätte jobba-hemma-veckan och jag börjar faktiskt vänja mig vid att sitta ensam hemma vid köksbordet. Jag får i alla fall väldigt mycket gjort eftersom jag fortfarande är lika usel på att ta pauser. Samtidigt är det lika trist som i början eftersom jag föredrar att ha kollegorna i närheten.
Som vanligt blev det en promenad när jobbdatorn stängdes. Det är varmt ute. Sommarvarmt.