Samma visa, en gång till

Som att det här vore en nyhet så här på morgonen. Det är väl minst 1000:e gången jag skriver något liknande. Men den här veckan har jag haft oändligt svårt att vakna på morgnarna. Det är som om någon smyger fram till mig när jag sover och limmar ihop mina ögon och sätter fast enorma tyngder på huvudet och kroppen. När klockjäveln sen ringer och det är dags att öppna ögonen, så är det fantastiskt svårt, de vill hellre vara stängda och kroppen har svårt att resa sig och huvudet är så nedtryckt i kudden att det känns som att jag skulle behöva en lyftkran för att lyfta det. Problemet är att limmet och de där tyngderna är osynliga och verkar inte finnas på riktigt.

Klicka här och rösta på mig!
Andra bloggar om: , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.