På jobbet, fast på kontoret

Det blev en dag på kontoret idag. Jag och min jobbkompis Robin har hängt tillsammans och inte suttit hemma var och en för sig. Ett välbehövligt avbrott från Coronavardagen och en paus för att slippa gå bananas av det ständiga ensam-hemma-jobbandet. Sen tog dagen slut och då åkte vi hem igen.

En väldigt vanlig onsdag

Mitt-i-veckan-puckeln passerad. Dagen rullade på ganska mycket som vanligt. Fast utan några möten (morgonmötet räknas inte). Det kändes lite skönt. Sen närmade sig kvällen, jag stängde igen datorn och gick som vanligt ut ett varv. Tråkväder idag. De senaste veckornas fina väder har nästan gjort att man glömt bort hur tråkigt väder gör att allt känns lite … tråkigare.

 

Bilden här ovan är från mitten på januari.

Det där med sega tisdagar

Svårstartad morgon, paltkoma efter lunch och lätt kollaps efter dagens promenad och kvällsmat. Jag är tydligen tröttare än vanligt idag. Det blir visst så ibland. Bilden är från igår, för idag gick jag en annan runda där det inte var lerigt.

Au revoir Daft Punk

Det var något nytt de kom med där i mitten på 90-talet när de slog igenom med ”Da funk”. Dansmusik hade inte riktigt låtit sådär innan. De liksom förnyade hela electro- och dansscenen och var stilbildande med sitt sound. Många av deras låtar är ett soundtrack till mitt liv. Framförallt från deras första album ”Homework” och andra ”Discovery”.

Nu går tydligen Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter skilda vägar och säger hej då med ”epilogue” – en liten video på åtta minuter.
 

Bild ovan från videon

Blöta steg runt Tycklinge

Det var nästan så att det kittlade i kroppen idag när jag gick på lunch. Av vårkänslor. Väldigt behaglig temperatur och ingen vind som bråkade. Egentligen borde jag gått en promenad just där och då. Men mat i magen kändes viktigare.

Promenad blev det däremot som vanligt efter arbetsdagens slut. Idag runt Tycklinge och det var fint och vårkänslorna följde med. Men vissa delar var väldigt blöta och geggiga. Jag tror jag väntar ett tag med nästa varv därute så att det får torka upp lite.

En föraning och skön känsla

Det är en otippat skön söndag och strosen efter kafékaffet gav nästan en känsla av lite vår i luften. En luft som närmast är vindstilla, en temperatur på 8° C och all snö som försvann som genom ett trollslag utan att det blev slask av det. Det är som vårkänslor. Nästan i alla fall.

Isen på sjön ligger kvar tjock och blöt. Jag vågar mig inte ut på den längre även om den säkert går att gå på ett tag till. Jag väljer det säkra före det osäkra och tryggheten på strandpromenaden. Den riktiga våren är förmodligen långt borta, men jag längtar och vädermänniskorna säger att det ska bli en hel del plus i veckan. Om vinden håller sig lugn och solen tittar fram blir det … jag hoppas det.

Söndag är sköndag. Resten av dagen ska jag ägna åt ingenting speciellt. Dagens största dilemma är vad jag ska äta sen. Men det löser sig nog.

Människor jag ser #11

Någonstans fanns det en tanke om att det var en ”naturlördag” och att jag skulle ta en sväng i skogen uppe på Omberg. Frisk luft och en skön långpromenad. Men vädret fick mig på andra tankar. Det blev en fika på fiket i Väderstad. Alltid gott och trevligt. Utanför fönstren fortsatte regnet regna och vid bordet bredvid satt ett äldre par, så jag knäppte en bild på dem.

Jag lägger bilden till min serie Människor jag ser.

På fredagen slappnar man av

Vissa fredagar känns bara lite skönare än andra och eftersom veckan känts lite trist och jag idag suttit hukad över datorn mer intensivt än vanligt – både med jobbsaker som flöt på så jäkla bra och ett endaste möte som rullade på snabbt – så är helgen väldigt välkommen nu.