Jag åkte upp till Stockholm en snabbis, sen satt jag i ett möte i över fyra timmar om … saker … och sen åkte jag hem igen. Sådär som man gör. Bil upp och tåg hem. På centralen var det mycket folk (vilket det inte syns så mycket av på bilden). Jag gillar inte mycket folk. De är i vägen. Dessutom låter och luktar de för mycket.

En ingenting speciellt-dag. En sån där måndag som liksom bara rullat på. Det har varit jobb, fix och möte, lunch och sen jobb, fix och möte igen. En kanske inte så spännande, men ändå helt okej dag.

Gårdagens kväll spenderades hemma hos Micke där jag blev bjuden på fisksoppa och det dracks ett par öl. Så det betyder att det var sovmorgon i morse. Sen blev det fika och stros i solskenet. Friskt och kallt, men ganska okej ändå. Nu väntar några vändor i tvättstugan.

Nere vid sjön var det isande kallt. Nästan så att det gjorde ont i kinderna. Inte för att det var speciellt kallt egentligen, men den där eländiga och förhatliga vinden är inte rolig. Men hyfsat väder ändå. Det är nästan lite blå himmel och sol som syns där litegrann. Innan det var det kaffe på det gamla fiket.

Det var morgon och jag åkte till jobbet och där var jag hela dagen och jobbade. Jobbelibobb. Hela dagen. Allt är precis som vanligt alltså. Sen åkte jag hem igen och det var sånt där lätt duggregn (?) eller flygande skvätt från vägbanan (?) och det känns som att jag gör av med några liter spolarvätska varje dag och snön som föll häromdagen och igår är nästan borta igen.

Jag snoozade i morse. Jag brukar aldrig göra det i vanliga fall för det är ganska dumt eftersom man bara blir trött och seg av det. Men i morse var jag tvungen. Igen. För det har blivit mer än en gång den senaste tiden. Jag är så sjukt trött på mörkret. Jag vet att vi går mot ljusare tider, men det går för långsamt.

Ge mig ljus nu!

Här är en bild från i söndags. När det var gråare än gråast över sjön.

Superväldigtmycket måndag idag. Och det i ett rasande tempo. Dagen gick så fort att jag knappt hann med att vara med. Eller jo, det gjorde jag. Men shit, det där med tid igen. Hur fort kan man uppleva att den går egentligen?

Efter frukosten kröp jag ner i sängen igen. För klockan var inte ens nio och det är skönt att ligga där och småslumra när man är ledig. Sen råkade jag somna några timmar. Som man gör. Sen gick jag upp igen, gjorde mig i ordning och inte så mycket mer. Jag gick ut på en promenad. Det är gråare än gråast och det snöade och det känns som att hela världen är nästan svartvit. Nere på den gamla stenmuren ute i vattnet satt änderna och … satt.

Sen fortsatte jag att gå tills jag kom hem igen.