Så gick ännu en dag även om den bitvis var … med en lätt udda känsla med tanke på gårdagen och morgonen. Det blev hemma även idag och det var lite av en workshop även om den var på distans och det var något möte där också. Sen åt jag lunch ute på stan och eftermiddagen fortsatte ungefär på samma sätt som förmiddagen.

Istället för promenad tog jag idag bara en omväg till mataffären. För så kan man också göra när man är lite småseg i skallen.

Så gick ännu en dag hemma vid köksbordet och ”poff”, så var den förbi. Det var jobb (som vanligt), några möten (som vanligt) och ett par samtal som var … omvälvande och på ett sätt lite småläskiga. Men om det får det bli mer om en annan dag. I morgon kanske. Först måste jag bara…

När dagen tog slut gick jag ut på en liten promenad och det var ju kallare än jag förberett mig på. Ganska stilla, men -6° gjorde att jag höll mig på gator istället för längs sjö som jag brukar.

På väg tillbaka passerade jag önskegranarna som står där utanför en av frisörerna på Storgatan. Så jag plockade en önskan och köpte en klapp till någon som behöver den.

Eftersom kontoret är halvtomt på grund av förkylningstider blev det ännu en dag vid köksbordet. Det känns lite onödigt att åka in om folk inte är där. Så hemma. Idag frusen in i märgen trots tjocktröja. Vet inte om det är stillasittande eller om det drar eller en kombination som gjorde att jag mest satt och småhuttrade hela dagen.

Men dagen gick. Fort.

När jobbdatorn stängts ner gick jag ner till mataffären med flera kassar tomflaskor. Det där att samla på hög inne i ett skåp är ganska dåligt. Till slut svämmar det över och då får man stå där nere i butiken i en mindre evighet och mata pet efter pet. Men sen när jag skulle betala varorna jag köpte kändes det nästan billigt bara för att pantkvittot drog bort en stor summa.

Jag längtar efter sommaren.

Efter jobbet blev det ett varv på stan och jag råkade trilla in i en affär och plötsligt är två julklappar köpta. Ännu en köptes redan i slutet av augusti (av en slump och ja det är f-n konstigt tidigt, men det bara råkade bli så).

Det blev måndag och idag tillbaka till jobbet efter förra veckans sängliggande elände. Milt post-snorig, men annars känns jag som vanligt igen och det är väldigt skönt. Samma sak med ett par av mina kollegor. Snörvel gör att mitt lilla team sitter hemma var för sig.

Sen fick jag meddelande i Teams-chatten. Min hjälpande hand gav postiv feedback på norska och det är ju najs. Det låter liksom så gulligt när jag är guld.

Tillbaka till den vanliga söndagslunken. Den lugna. Idag skön sovmorgon och frukostfika med smörgås på kafé och kylig medvindsstros längs sjö. Mataffären besöktes också innan jag gick hem till tvättstuga.

Trots att det är mitt på dagen är det nästan mörkt ute på grund av gråvädret och jag har redan fått tända upp lamporna här hemma. Jag saknar gårdagens fina solsken.

Även om jag mådde bättre igår så är det ju väldigt bra hur kroppen nu kurerat sig ännu mer. Äntligen är jag alltså tillbaka på banan igen (peppar, peppar, ta i trä) och även om jag inte ska dra till med några stora utsvävningar idag utan ta det lite chill, så känns det vansinnigt skönt.

Klockan är inte ens lunch, men jag har hunnit med en fika med Stenis och en promenad i isande kyla och strålande solsken (bara en sån sak). Det gjorde ont i ögonen av ljuset och det var alldeles härligt.

Jag tog en bensträckare. En kort promenad. För att få lite frisk luft och rörelse efter veckans nerbäddade orörlighet. Jag passerar pumphuset nere på strandpromenaden, tittar på lappen och ser att folk tydligen fortfarande badar och jag tänker att de är fullständigt galna som frivilligt hoppar ner i vatten som bara är 4° C.

Dag fem hemma och äntligen mår jag – peppar peppar, ta i trä – lite bättre. Fortfarande seg och småkrasslig, men ändå piggare och närmare normalt än resten av veckan. Det känns så i alla fall (tror och hoppas jag). Men jag håller mig lugn, hemma och vilande så att jag fortsätter att återhämta mig.