Tiden igen och hur fort den går. Förmiddagen bara försvann, för jag var helt försjunken i … äh f-n, jag vet knappt vad jag gjorde. Men det var bland annat skisser på saker och ett försök att hjälpa Norge med grejer. Eftermiddagen försvann lika fort och dagen tog hastigt slut. Så jag åkte hem till den lilla staden.

Nu ska jag impregnera mina nya kängor så att de tål en regndroppe eller två.

Jag gick till den där indiska restaurangen som ligger en trappa upp och åt lunch. En Chicken Tikka Masala. Sen köpte jag mig ett par kängor. Kolsvarta och i mocka. Men det hade jag funderat på innan, så det var ju passande. Kanske inte just den modellen, men jag tyckte att de kändes rätt. Men jag antar att jag kanske får förbereda mig på lite skoskav. Det har jag en tendens att få av nya skor.

Helgens klockomställning. Tillbaka till normaltid. Även om det är skönt att få tillbaka den där timman som försvann i våras, så ställer det till det litegrann därinne i huvudet. Som i morse när jag vaknade enligt sommartid, tyckte klockan var alldeles för tidigt och somnade om. För att sen vakna som ett vrak när klockan ringde. Ur fas är tiden helt enkelt.

Planen finns väl att vi ska sluta med det. Sommartiden/vintertiden. Tydligen har frågan på riksdags- och EU-nivå så låg prioritet att ingen riktigt verkar bry sig. Själv tycker jag att vi borde bara stanna vid normaltid nu och sluta med det där tramset.

Idag mötesmåndag.

Om man är seg och lat hela dagen kanske det är bra med en liten bensträckare. Så jag gick ut på en liten sån. En promenad. Supergrått och med sånt där microdugg i luften, men ändå ganska skönt ute. Sjön låg där den brukar och i med klockomställningen är det helt plötsligt mörkt väldigt tidigt.

Ugh, det där med lite festligheter tar tydligen på krafterna. Idag är jag lite seg efter herrklubb igår. Jag gör absolut ingenting (eller jo, jag ligger och latar mig på soffan, kollar på film och äter en Piggelin) och det ska jag fortsätta med resten av dagen också.

”Two possibilities exist:
Either we are alone in the Universe or we are not.
Both are equally terrifying.”
Arthur C Clarke

Alla älskar fredag. Alla mina personligheter och mig själv. Så jag lämnar kontoret och då är jag den där trötta personen som (kanske) kommer att somna i fåtöljen senare i kväll eftersom fredagar har en tendens att fyllas av små gäspningar och gäspningar är jag idag.