Ledigheten, lättjan, dagarna som flyter in i varandra. Jag vet inte längre om det är onsdag eller söndag idag. Så det blev ett par timmar i en brassestol och på kvällen blev det picknick i parken. När solen började sjunka tyckte jag att det blev kallt. Då var kvällstemperaturen ändå på 21°. Jag antar att jag vant mig vid sommarvärmen.

…och eftersom jag glömde ta kort på vår idylliska picknick, så är här en annan bild på den där fyren jag såg häromdagen.

Dagarna liksom flyter in i varandra. Ledigheten är underbar, vädret är underbart … men är det fel att längta efter en enstaka regnig dag (det var det i och för sig när jag var på utflykt häromdagen) där man inte känner ett behov av att ge sig ut i solskenet utan med gott samvete kan ligga på soffan och glo på film en hel dag.

Jag har badat igen. Två små dopp blev det idag på kvällen. Vattnet var (nästan) ljummet … eller vad man ska kalla det. Att jag tyckte det var skönt kan ju också bero på att jag var tokvarm och behövde kyla ner mig.

Raska fötter och flåsande på en annan runda idag. Svettigt och jobbigt trots den tidiga timman (typ redan vid åttasnåret). När jag var klar fick jag för mig att jag skulle bada igen (eftersom jag gjorde det igår kväll). På lappen som sitter uppe på pumphuset vid strandpromenaden stod det 22° (igår kväll var det tydligen 25°).

Så jag klädde av mig och klev i. Småskrek ”Fy f-n”. För det var ju inte alls skönt. Men jag gick ett varv och försökte tycka att det var det. En slags förhoppning om att jag skulle ”vänja mig”. Men nej. Så jag gick upp igen. Gick hem till frukost och dusch istället.

Plötsligt händer det. Temperaturen i Vättern visade på kvällen 25° C (enligt lappen vid strandpromenaden) och såna temperaturer i den där stora sjön är ovanligt. Långt borta hördes åskmuller och det kom tre regndroppar och sen helt plötsligt så hade jag hoppat i och doppat mig. Jag tyckte dessutom att det var ganska skönt. Och när en badkruka som jag säger det, då är det f-n i mig skönt i vattnet.

Jag börjar förstå och lära mig hur den där apelsinfärgade pajasen fungerar nu. Trump alltså. Han twittrade och raljerade över relationen mellan USA och Ryssland och hur de ”never been worse” och min första tanke (som jag också twittrade) var att det var hans vanliga strategi för att hylla och lyfta sig själv.

För oavsett hur toppmötet mellan Trump och Putin hade gått idag, så kommer relationerna länderna emellan naturligvis bli mycket bättre nu – självklart tack vare den orangefärgade pajasen (enligt han själv alltså). Och ”vad var det jag sa” skulle jag kunna säga när jag senare på eftermiddagen läser följande rader om mötet:

”Trump inleder med att gratulera Putin till ett lyckat världsmästerskap i fotboll och säger sedan att relationerna mellan länderna aldrig varit sämre, men att de förbättrats de senaste fyra timmarna.”

Jo’rå, så att…

Men precis som resten av världen undrar jag vad för hållhakar Putin egentligen har på Trump. Är till exempel ”The pee tapes” på riktigt (jag tror det är mer och långt mycket värre än så)? Någonting väldigt komprometterande är det nog i alla fall.

Skärmdump från Twitter. Citat plockat från SVT Nyheter.

Trots att klockan inte ens är nio på morgonen går jag där och svettas som en gris (svettas grisar förresten?). De få metrarna med skugga är passerade på någon sekund och jag flämtar vidare. Hem till frukost.