Eftersom jag gick upp och åt tidig frukost kändes det helt rätt att krypa ner i sängen igen efteråt och sova ett par timmar till. Mjukstart på helgen. Sen blev det en fika på GK. Under tiden jag satt där och väntade så knäppte jag en bild på en gubbe som satt i hörnet och läste. Själv skulle jag inte riktigt ha ro att kunna sitta i den stimmiga miljön och läsa.

Det är fredag och solen skiner. Jag har gått in i fredagsläge och räknar ner sista timmarna innan det är dags att packa ihop och åka hem. Alldeles nyss pingade det till i telefonen med meddelandet ”När man slitit en vecka så är man värd en eller två öl…”, så sen när jag kommit hem ska jag gå och ta en AW. Bara för att.

Jobbet rullade på idag också. Dagarna liksom bara gör det. Rullar. Fort som f-n. Måndag, svish och så är det plötsligt fredag i morgon igen. Måndag, fredag, måndag, fredag. Svish och veckan bara susar förbi. Rullar. Som i ett nafs.

Det var jobb som vanligt. Mycket folk idag när hela ledningsgruppen konfererade på vårt kontor. Det var lunch (fetaostgratinerad soyafärsbiff med gul paprikasås) och vi fick visa upp lite av vad vi sysslar med. Roligt också att få massa positiv feedback och höra att det arbete vi gör hos oss på vårt kontor tydligen inspirerar de andra i koncernen. Sen fortsatte det tills arbetsdagen var slut och jag åkte hem till den lilla lyan.

Idag kom höstgråheten tillbaka igen. I alla fall på morgonen. Dubbelbokade möten på förmiddagen gjorde att jag satt i ett och sen sprang in i ett annat. Förutom det rullade dagen på ungefär som vanligt.

Här är en liten Nötväcka jag mötte i söndags.

Jag sov länge. Njöt av att inte behöva gå upp till någonting. Njöt av mjukheten av sängen. Men så gick jag upp, åt lite frukost och gick sen och la mig en stund till. Bara för att det var så skönt.

Till slut gick jag upp på riktigt, duschade och gjorde mig i ordning och åkte ut i naturen. Frisk luft, solsken, fågelkvitter och ett lugnande litet vindsus bland träden. Varmt väder och skönt som sommar. Lugnet därute är magiskt. Men märkligt ändå hur naturen både är lugnande, rogivande och på ett sätt helande – samtidigt som den skrämmer skiten ur mig. Märkliga ljud från ingenstans, rörelser i ögonvrån från saker som när jag kollar inte finns. Plötsligt, när jag var som längst bort från allt, dök ett gäng kossor upp och jag vände och gick en annan väg tillbaka.

Sen mötte jag en liten groda som låg och solade på stigen, så jag satt och pratade och kollade på den en stund. Den vanliga grodan finns i större delen av Europa och livnär sig mest på maskar, larver, sniglar, insekter och spindlar men kannibalism förekommer också. Märkligt djur ändå. Jag döpte den till Gregor.