Det där att titta på andra saker
Plötsligt blev det fredag och det är efter lunch. Jag sätter mig och scannar av inspirationssajterna. Kanske inte så mycket för inspirationens skull som för att hålla koll på omvärlden. En stunds omvärldsbevakning helt enkelt och saker som görs därute är spännande.
Snart är det helg.
Where you going? I don’t know where
Shut the door ’cause you’re going nowhere
Dagens låt är från de franska kusinerna Guillaume och Jonathan Alric. Det är alltså duon The Blaze som skapar rytmiska ljud för rörelse och till det är det den brittisk-franske Octavian som låter med sin röst. Idag är det alltså den sköna ”Somewhere som låter i mina hörlurar.
Hej väder, just nu är jag lite trött på dig. Kan du bara … dra.
Jag har sovit konstigt den här veckan. Typ oroligt och inte så bra. Vaknat lite till och från. Jag misstänker de senaste dagarnas och nätternas jäkla blåsande. Saker och låtit och väckt mig helt enkelt, så om den här försenade höststormen kan dra åt hel***e nu så blir jag glad. Tack.
När energin plötsligt går upp i rök en liten stund där efter lunchen
Det där när man äter och hur paltkoman slår till som en jävla köttyxa i huvudet. Tjong. Så sitter man där som ett kolli och kan knappt hålla ögonen öppna. Det var ju bara en liten kebab på det där ”nya” stället. Den var ju inte ens flottig.
Mitt i veckan är det onsdag
Konstig dag. Jag minns inte riktigt hur den har rullat på, så jag antar att jag gått lite på autopilot. Ibland blir det så när man ”bara gör”. Take-away-nudlar åt jag i alla fall till lunch. Förra året var det is och kallt. I alla fall en kort period. I morse var det 8° C när jag satte mig i bilen för att åka till jobbet.
Bilden här ovanför är alltså från januari förra året.
Mitt i natten hör man ljud
Stormbyar? Vindig vind. I alla fall rejäl blåst och så pass att jag vaknade av det. Tror jag. Kan ha varit något annat. Eller en dröm. När jag låg där hörde jag i alla fall hur vinden skakade om världen utanför. Rejält. Sen somnade jag om.
En blå morgon till jobbet
Jag snoozade två gånger. Det gick inte att vakna först. Men sen upp, dusch, frukost och iväg. Morgonhimlen såg fantastisk ut, så jag fångade den. Bilen parkerad och upp med mobilen. Finkameran kvar i väskan på kontoret. En blå morgon och himmel på väg till jobbet. Sen rullade det på och det blev indiskt till lunch med Kattakôrva. Det var trevligt. Som alltid.
På vägen tillbaka köpte jag sura patroner. Jag åt tre och nu är jag typ skinnflådd i gommen.
Till och från och sen tillbaka igen
Det var dags för service på den lille bilen. Så på väg till jobbet svängde jag förbi verksta’n och fick en pytteliten lånebil att åka i till jobbet. Med växelspak. Som jag har vant mig av med efter många år med automat. När jag ska iväg vid en korsning eller rödljus är det som att motorn vill dö litegrann eftersom jag glömt att växla ner ordentligt när jag stannade. På landsvägen glömmer jag istället att växla upp till femman. Det kommer liksom inte riktigt naturligt längre.
Sen åkte jag tillbaka till verkstaden och bytte tillbaka till min egen bil.
När lättjan blir ännu latare
När man suttit mer eller mindre nersjunken hela eftermiddagen och kvällen i fåtöljen, med fötterna på fotpallen, så känner man sig nästan seg av all seghet. Det är som kroppen och knoppen fått lite av en överdos av all lathet. Men jag har också kollat på några avsnitt den tyska serien Dark. Den är spännande.
Det gamla vanliga söndagskaffet
Kaffe på kafé med en Daniel som tyckte att han var rolig när jag knäppte dagens bild. Efter det gick jag varvet längs sjön och himlen är blå och solen skiner. Så även om jag är lite småseg efter gårdagen så känns en söndag i solen ganska härlig.
Kommentarer
Some days, I wish I’s anyone else
Some days, I wish I’s anyone else