Dagen var som de flesta andra. Men vi pepparkaksfikade på eftermiddagen idag. För skitväder kräver en stunds fika och pepparkakor är ju trevligt.

Regn hela jävla dagen. Igen. Humöret blir ju inte bättre av det. Men jobbet rullade på bra inne på kontoret och lunchen (sotad Lax med mangosås, rostade grönsaker och couscous) smakade helt okej. Eftermiddagen försvann och plötsligt närmade sig klockan sen eftermiddag, så då packade jag ihop och åkte hem. På motorvägen hade det varit någon bärgning som gjorde att det bitvis gick väldigt långsamt.

Jag vill att det ska vara vår nu. Typ maj. Så ljuset, värmen och sommaren är framför oss istället för mörker, kyla och vinter. Jäklar vad jag inte tycker om det här gråruggiga skitrusket som varit idag. Jag hatar det.

Här är en bild på en fin kväll.

Redan vid åtta i morse låg jag och funderade på att jag borde kliva upp ur sängen och gå ett varv. Sen gick en timma. Och en timma till. Men sen tog jag mig i nackskinnet och slängde ut mig själv.

Lördag. Jag sov länge.
Sen tog jag en promenad.

Visst är det skönt med fredag, men jag har ingen fredagsfeeling idag. Humöret är inte med mig alls och egentligen skulle jag nog mest bara vilja krypa ner och sova bort ett par månader. Antar att det är hösten – även om det är fint väder idag. Den tär på mig.

En oerhört vanlig dag. Det blir liksom inte mer vanligt än såhär. Som ett sammanslaget genomsnitt av höstens alla vanliga dagar. Vanligare än vanligast. Det finns ingenting med den här dagen som sticker ut, så jag struntar i att fortsätta berätta om hur otroligt vanlig den var.

Här är en bro.