Vuxna män gör saker tillsammans

Det är herrklubbsutmaningen idag. För 13:e gången. Där strax över 50 ”gubbar” från den lilla stadens blandade herrklubbar utmanar varandra i olika lekar och små tävlingar under dagen. Sen lite middag och fest på det. Som traditionen bjuder.

En bild från sommarens besök på Louisiana och en skön trötthet

Det var mitt i semestern och jag mötte upp med Lotta, Micke och barnen på Louisiana där någon mil söder om Helsingør. Vi åt lunch, vi strosade runt och tittade på utställningarna och vi fikade och sen fortsatte vi och tittade på mer. Konst överallt. Både högt och lågt. Tråkigt och roligt och ibland väldigt spännande och intressant.

Jag ska förhoppningsvis åka dit snart igen. Jag gillar det där stället.

Idag är det fredag med allt vad det innebär. Den där sköna tröttheten och trevliga känslan av att det är helg. I morgon blir det lekar och festligheter med den traditionella herrklubbsutmaningen. Ikväll blir det soffan och kanske en film.

En man på en balkong i Lissabon står och röker

Jag gick och letade efter mopeduthyrarstället och gick på fel gata. Den som gick parallellt med den jag skulle till. Vid nästa korsning upptäckte jag att gatuskyltarna inte stämde med adressen jag skulle till. Någonstans bland gatorna stod en gubbe på sin balkong. Så jag tog kort på honom och fortsatte sen runt hörnet och se där, där låg mopeduthyrarstället och en kvart senare brummade jag iväg på utflykt.

Idag har jag jobbat och fortsatt att pilla med en norsk version av en app vi håller på med. Sen kom jag hem och åt köttbullemacka. För det var jag sugen på.

När man bara struntar i allt

Jobbet jobbades som vanligt och sen åkte jag hem till mig själv. Alla de där ”borde” struntar jag i idag. Huvudvärk är så sjukt jäkla onödigt.

Tidigare i somras och jag gick där över Rossio-torget i Lissabon. Troligen tillbaka till hotellet, med kameran med mig (som alltid). Där satt ett par turister (?) på stenbänken i skuggan under ett träd och matade fåglarna. Duvorna satt där på deras armar och händer och de lät dem äta vad det nu var de matade dem med. Jag tog en bild och fortsatte bort.

Jag hoppas de gick och tvättade sig efteråt. Duvor känns … äckliga.

En överförfriskad man i Danmark

I Danmark i somras. Vordingborg. Mannen stod med en öl i handen och sin kärra bredvid sig. Väldigt överförfriskad. Men så var det ju också festligheter i staden den veckan och ölkiosker fanns det flera av på gatorna. Så han stod där och gungade. Pratade med sig själv och drack mer öl.

Idag är det tisdag.

En helt vanlig måndag och den där supertråkiga gamla rundan

Efter jobbet, när jag kom hem till byn, så blev det ett varv runt Tycklinge. Den gamla rundan är precis lika tråkig som den brukar vara. Kanske för att jag gått det där urtrista gamla varvet några tusen gånger (eller i alla fall hundratals). Jobbet rullade annars på nästan som vanligt. Idag fick jag en ny kollega från Norge som ska vara hos oss på vårt kontor i tre månader.

Let ’em laugh while they can, let ’em spin, let ’em scatter in the wind

Egentligen är det en sån där smäktande och smörig låt som jag brukar tycka är sliskiga. Men ibland är det just såna cheezy ”guilty pleasures” som trillar in och fastnar hos en och sen sitter man där, gungar i takt och skriksjunger med i refrängen. Idag är det alltså amerikanska Brandi Carlile som smetar ner mina lurar med sin fina ”The Joke”.
 


 
Musiken från bloggen
Musiken jag delar med mig av i bloggen finns samlad i en låtlista. Det är blandade låtar från då och nu, från fantastiskt till tveksamt. Sätt den på random, den gör sig förmodligen bäst så.

Bild ovan från videon

Vi kan väl enas om att sommaren fortsätter augusti ut

Även om temperaturen ute idag är väldigt behaglig fick jag känslan av höst. Vi fikade och satt ute och det var skönt, men när vi strosade oss ner förbi slottet efteråt blåste det och himlen är grå. Höstfeeling alltså och jag gillar det inte alls.

Hittade ord från en tid för länge sedan (jag och ord)

Ännu en grej från den nastalgiska lådan från mammas och pappas vindsförråd. Jag hittade en lapp. Handskriven med meningen här ovanför och den får mig att fundera på hur jag var som tonåring. Ibland får jag för mig att jag vill träffa mig själv och ha en konversation.

I stenarnas stad vandrar vi genom
isblocken varje sekund. Eftersom.

Den där meningen är poetisk ändå. Undrar vad jag tänkte/menade när jag skrev det där. Eller är det bara random ord på två rader? Skulle det fortsätta med fler ord? Jag förstår inte min hjärna nu, än mindre hur den var då.

Ett svar till min mellanstadiefröken (fast sådär ungefär 37 år senare)

Hej fröken, jo det var för att jag inte behövde. Jag hade redan räknat ut allt det där i huvudet och talen var så enkla att jag helt enkelt struntade i att ställa upp dem. Jag menar om svaren är 1500, 12000 och 160000, hur svår kan frågan ha varit?

 
Jag gissar att det var så alltså.