Det var nästan så att jag fick mig lite vårkänslor idag på lunchen. Det var skönt, solen lös där uppe på himlen och det kändes liksom lite härligt när jag gick där över torget för att hämta mat.

På vägen hem hade regnet trillat in och allt blev oändligt grått och tråkigt. Som kväll, fast det egentligen borde vara ljust. Så istället för glädjerus som på lunchen blev jag trött och småsur (sur kanske mest för att folk f-n inte kan bete sig i trafiken).

Det var en helt vanlig onsdag i mars. En ingenting speciellt-dag med regn som dök upp utanför fönstret. Jag jobbade, åt en pastalunch (som gav mig matkoma) från Yogi och sen satt jag i ett lååångt möte på eftermiddagen som drog ut på tiden. Efter det packade jag ihop och åkte hem.

Här är en Pingvin jag träffade för ett tag sedan.

Jag drömde så konstigt i natt. Eller i morse kanske. Jag vaknade av det. Det var något med obotlig cancer och döden som var på väg, men sen var den det inte och allt var bra och det var ju skönt och då vaknade jag – fast klockan var en timma tills väckning.

Sen jobbade jag och sen lunchade jag med två gamla kollegor och sen jobbade jag lite till. Efter det åkte jag hem till den lilla staden och såg att jag fått slutlön från mitt gamla jobb (eller en specifikation, för den betalas väl ut på fredag). Det var ju intressant … och bra eftersom den sista vanliga lönen bara var halv eftersom jag slutade mitt i månaden.

Det var väldigt mycket måndag den här måndagen. Igen. Som det är vissa mer än andra. Gråruskigt väder hjälper som vanligt inte till. Jobbet jobbades, lunchen lunchades och fortsättningen fortsattes.

Förresten hittade jag en bok med samlade tidskrifter från 1885. Amerikanska Scientific-någonting. Stor, tjock, tung och som står där enbart för att vara piffig med inredningen. Men den har fina illustraioner som jag bläddrade igenom lite snabbt.

Sen var det dags att åka hem igen. Trött, genom regn och bakom långsamma bilar som inte kan hålla en konsekvent hastighet … och det gör mig lätt arg där bakom ratten.
 

Ruins of the Temple of the Sun, Baalbek – utdrag från Scientific American från 1885.

Skönsöndag – som söndagar är – och sovmorgon. Det blev en kaffe på GK med Frode och den lilla promenaden efteråt. Sen hem till tvättstuga och städning av datorn. Jag har tyckt att den betett sig lite den sista tiden. Fläktarna har gått på högvarv och den har ibland känts onödigt varm, så jag nollställde den för att få den ”fräsch” och hoppas det hjälper. Men det tog mycket längre tid än jag hade tänkt.

Jag har ägnat mig åt två av mina favoritdödsynder idag. Lättja och frosseri. Jag lagade kyckling och stekta nudlar som jag åt för mycket av så att jag var tvungen att vila en liten stund efteråt. På kvällen satt jag djup nersjunken i min fåtölj och svullade både färsk ananas och chips. Det är ju lördag, så då får man unna sig.

Man blir inte munter när vädret är som det är idag. Det är alla nyanser av grått, med en hint av duggregn som trillade över mig när jag gick en liten kort promenad nyss. Att jag dessutom är lite lätt bakis kanske inte hjälper till. Det blev en efter-jobbet-öl igår som blev mer än en och varade längre än jag tänkt.

Det är hemmajobbarfredag. Bara för att. Jag sitter och fortsätter med mina små projekt. Lunch nere på puben och sen tillbaka. Ute är det riktigt gråruggigt, blåsigt och oskönt, så tjocktröjan och tofflorna är sköna att ha på sig där vid köksbordet. Jag vill dra ner till Portugal igen, det var mycket skönare där.

Snart är det helg, men först ska jag göra klart dagens jobb.