En lördagsmorgon i den lilla staden

Oj, vad tidigt jag vaknade. Men så la jag mig ganska tidigt igår. Eller … ungefär som jag brukar egentligen. Kanske därför jag vaknade ungefär som jag brukar också. Det är kolsvart ute och jag har just ätit frukost. Igår såg jag filmen som gjorts av ”Tusen små bitar”. Den var helt okej, men boken var bättre. Som alltid.

Idag blir det häng med herrklubben. Det ska bli kul.

 

Bilden här ovanför är för övrigt tagen på Tylösands strand. När jag var där för ett par veckor sedan.

Jag är arbetsveckans slut

Jag är de trötta ögonen i en fåtölj. Jag är gäspningarna som kommer redan vid sju-snåret. Jag är det kvarlämnade glaset som inte ens druckits ur. Jag är chokladbiten som bara smakades på.

Jag är fredagen.

…och på jobbet jobbas det med saker

En av apparna vi jobbar med. Först en version. Nu en annan. Samma grundfunktionalitet, men huvudvyn, bland annat, kommer i en framtida version (hej 2020) att vara annorlunda jämfört med dagens. Omtag efter diskussioner. Förhoppningsvis till det bättre. Allting ändras och tweakas. Aldrig stilla och statiskt. Det ska bli spännande att se vart det till slut landar. Om det gör det.

Här ovanför sitter ”Gutty” och funderar. Det var ungefär samtidigt som jag tog en bild till vår jobbwebb och då råkade jag även knäppa en bild på honom.

Det verkar som att hjärnan inte fungerar ibland. Sen vaknar den igen.

Det finns stunder och dagar då jag känner mig totalt vilsen och helt främmande för vad jag håller på med på jobbet. Men så tar jag på mig hörlurarna och ”köttar igenom” saker under en dag och plötsligt faller i alla fall vissa små bitar på plats – även om vissa frågor konstant genererar nya och fler frågor.

Här är det gamla rucklet som står och trillar ihop mellan jobbet och hemma. Från tidigt i våras. Jag kanske borde stanna och ta en ny bild (som jag gjort flera gånger förut). En uppdaterad bild av förfallet.

I söndags gick jag förbi en gammal Rönn och sen gick jag hem igen

Jag vaknade innan klockan ringde i morse. Det kanske inte är så konstigt, men vad som däremot var lite udda var att jag även gick upp innan det var dags. Så jag var alltså på kontoret aningen tidigare än vanligt. Nersläckt, tomt och alldeles stilla … i typ tjugo minuter innan nästa person trillade in.

Sen blev det lite möten, lite fix, lite ditt och datt och helt plötsligt var det dags att åka hem igen.

Morgonstämning på väg till jobbet

Det var inte våldsamt grått i morse (kors i det där taket) och himlen var sådär härligt fin när jag åkte till jobbet. Jag möttes av orange horisont och blå himmel. Mörk, men ändå blå. Det kändes trevligt. Sen rullade måndagen på som måndagar brukar.

Den vanliga lilla strosen

En kaffe med Stenis på ett fullproppat fik och det vanliga lilla varvet längs sjön efter det. Friskt även idag även om vinden faktiskt håller sig lugn. Sen hem till tvättstuga, lite röj- och städning. En grovfönsterputs har jag också hunnit med. Utsidan på rutorna ger svart vatten. Fräääscht.

Det där med sömnen

Det är så skönt att sova. Länge. Jag skulle kunna sova ett par timmar till, men de dryga tio timmarna jag sov i natt får väl vara nog. Men sängen är skön och jag har ingenting planerat idag. Jag kan vara latare än latast och bara vara.

Jag har just ätit frukost och kanske borde man krypa ner igen ta en liten tupplur … eller bara hoppa in i duschen och komma igång med dagen.

Himmelsblå dag och isande vindar

Klarblå himmel. Solsken. Även om jag såg en glimt av den häromdagen var det om att se något man aldrig sett förut idag. Solsken är värsta bästa grejen. Speciellt eftersom den här november tydligen har haft ovanligt få soltimmar. Att det var isande kallt och blåsigt fick man väl stå ut med för … sol!

Så det blev fika på fik, stros på stan och längs sjön (och det var inte så skönt). Sen en sväng till grannbyn där jag handlade lite. Bland annat adventsstjärnor till fönstren och en varm tröja.

Isig snö och solsken på en fredag

Man vaknade upp till obehagligt isande vindar och snö (!). Det var kallt satan att skrapa bort fastfrusen snö från bilen. Sen lugn väg till jobbet. Better safe than sorry, som man kan säga. Sen rullade jobbet på och det var halvlugnt även på kontoret. Det var folk som jobbade hemifrån, det är förkylningstider och sen helt plötsligt … tamejtusan … solsken! Jag blev alldeles glad när himlen sprack upp och ljuset flödade in genom fönstren.

Fredag på det också. Det är najs.