När jag passerade Skänninge i morse visade termometern på –13° C. Frisk och kylig morgon. Med solen i ögonen, gnistrande fält längs vägen och fredagsfeeling i kroppen kändes morgonpendlingen ändå härlig. Och återigen är upplevelsen av hur tid rör sig i olika hastighet märklig. Idag försvann den i ett nafs. Bom! Sen var jag plötsligt hemma i lilla byn igen och då gick jag och tog en kort liten AW-öl på den lokala puben. Sen gick jag hem och försvann djupt ner i fåtöljen.

För övrigt älskar jag min nya kamera. Den är fantastisk … eller … den är ungefär lika bra som min andra kamera, fast lite mindre, något lättare, lite smidigare och liksom lite mer direkt och enkel.

Jag vaknade till snö. Det var vitt, otippat mycket och fortfarande fallande i mängd från himlen. Det gjorde mig … inte glad. Sen åkte jag till jobbet och ibland har man såna där dagar då det känns som att man inte får så mycket gjort. Som idag till exempel. Fast jag har fått saker gjorda egentligen, det är bara att det känts lite sådär spretigt på något sätt.

Och så har den nya och väldigt fina kameran stått bredvid mig på skrivbordet. Ibland tittade jag på den litegrann och då blev jag glad.

 
Bilden: Morgontrafik i Linköping den 6:e februari 2018. Tagen med min ”gamla” kamera.

Sen sitter man där och pillar … vrider och trycker på knappar, hoppar in och ut i olika menyer, testar funktioner, snurrar bländare, ISO, slutartider, knäpper bilder på en lampa i ett mörkt rum och allting är likt både den gamla och min andra.

Jag känner mig hemma.

Exponering: 1/125 sek, f2.0, ISO800

En något obehaglig morgon. Nack-/rygg-grejen känns bättre (och det är ju bra) men istället började jag dagen hos tandläkaren. Det var dags att laga den där lilla flisan som jag tydligen hade råkat bita bort och som de upptäckte i höstas på min vartannat årliga tandkontroll. Oskönt och förmodligen dyrt.

Här är en bild jag tog när jag var på väg hem igår. Jag tyckte himlen såg så trevlig ut att jag stannade bilen, klev ut på åkern och knäppte en bild.

Jag vet inte vad jag sysslat med eller hur jag legat under natten, men när jag vaknade hade jag som attacker av huggande smärta i ryggen mellan skulderbladen. Vissa rörelser fungerade helt enkelt inte och så har det fortsatt hela dagen. Så länge jag rör mig mjukt och försiktigt … eller inte alls … är det okej. Men sen vrider jag på mig och BAM! så hugger det till och hela jag liksom låser mig för att det gör ont.

Irriterande? Jo, ganska så mycket.

Efter noggranna utforskningar verkar det som att jag har irriterat min Trapezius-muskel (den stora muskeln i nacken/övre ryggen). Om det inte släpper så är det väl bara att besöka någon. Som t.ex en doktor kanske.

Jag får ju skylla mig själv som ”partajar” två dagar i rad, för idag är jag seg som sirap. Jag har orkat ta mig upp ur sängen och sitter nu nersjunken i fåtöljen i väntan på tvättstuga. Mer än så blir det inte idag. Kanske kollar jag på en film sen. Eller gör mest ingenting (det kanske är lite samma sak egentligen).

Eftersom Stenis fyller år idag så gick han och Mikael, Oscar, Ahron och jag till puben och hängde där på kvällen. Det blev några öl, en drink, lite plockmat och en trevlig kväll – trots den tidigare lilla tröttheten från igår.

Jag har varit småseg idag. Seg morgon, seg i kropp och knopp och seg generellt. Vin igår ger tydligen såna effekter. Vem hade kunnat ana? Så jag har mest skrotat omkring. Druckit en kopp kaffe (inte på kafé), gått i blåsten nere vid sjön och sagt hej till en liten trubadur som stod och ”spelade” på Stora Torget.