Rastlösheten börjar infinna sig. Kanske extra mycket på grund av att jag jobbat hemifrån så länge. Det känns som att jag har gjort min lilla lya och kvarteren omkring. Jag behöver se något annat. Något nytt.

I vanliga fall, när ett eländigt litet Coronavirus inte ställer till det i vardagen, så är det ju ganska skönt att skrota omkring hemma när semestern är igång. Men när man suttit vid köksbordet hela våren och det dessutom regnat ganska mycket senaste veckan – inte lika mycket.

 
Bilden ovan är från förra veckan när jag var ute på landet

Jag ställde klockan i morse. Inte så tidigt, men mest för att jag inte skulle sova bort halva dagen som är så lätt hänt annars. Bra det också eftersom det är strålande solsken idag och det blev en lång förmiddagsfika på kaféet här nedanför. Efter följde den gamla vanliga strosen och sen hem till lyan och lite lunch.

Här är några kossor som paraderade förbi när jag var ute i naturen häromdagen.

Igår blev det grillad middag med vänner och vin. Idag är det lite segt. Men det blev en fika på GK med Daniel och det är tvättstuga och funderingar på om och vart jag ska ta vägen om jag åker på en liten roadtrip i veckan. Söndag är skön dag även om det är mitt i semestern.

Ut på tur och ut på landet en liten sväng. Jag åkte bland annat förbi en kyrka jag ofta ser på håll. Den lilla katedralen på slätten (Orlunda kyrka). Så jag passade på att stanna till och titta på den litegrann. Fin och liten. Invändigt kanske inte riktigt lika spännande.
 

Utsidans ståtliga känsla följer inte med på insidan där den känns … mäh.

Sen passerade jag den där ängen där det står massa fina gamla ekar. Så jag parkerade och strosade omkring där en stund också. Bara för att det ser ut som ett litet sagolandskap just där.
 

Semesterrutinen med förmiddagsfika på kaféet nedanför mig fortsätter. Kaffe och frukostfralla idag eftersom jag var morgonlat och inte gick upp förrän precis innan. Sen den lilla strosen. Som hör till.

Klockan har knappt passerat lunch och jag har redan hunnit fika två gånger idag. Men först var det sovmorgon och det är ledighet de luxe. Solskensförmoddag och först kaffe med Frode och sen blev det inte-kaffe-fika med Sebastian som var hemma på kort besök.

Äntligen lite strålande solsken igen. Så det blev en liten frukostfika på kafé och efter det en utflykt med lunch nere vid Hästholmen. Sen en omväg över berget och utsikt över västra väggar. På andra sidan sjön, på västgöta­sidan, såg det förfärligt mörkt och trist ut. Sen hemma i den lilla staden igen och det blev en eftermiddagsöl i solen på en av torgets uteserveringar.

Operation nedvarvning känns ganska komplett nu. Nu vill jag ha strålande solsken och härlig sommar igen så att kommande semesterveckor och utflykter blir sådär löjligt sommarsköna. Det känns som att jag behöver dra iväg någonstans. Helst hade jag velat åka till typ Portugal i år igen, men det är ju bara att gilla Corona-läget och ägna sig åt svemester istället.

Det blev även en naturtisdag idag. Promenad. I blåst och solsken. Lite för mycket blåst för att det egentligen skulle vara skönt, men ändå. Solsken. Det är ju trevligt efter flera dagars regnande.

Sen går man där över ängarna och fälten, njuter av härlig sommargrönska, natur, fåglar som kvittrar och vind som viner och sen så … splatt! … så trampar man med ena foten rakt i en ko-blaja. Som fortfarande var mjuk, geggig och uppenbarligen ganska färsk.

Nåja.